Hautala vill bli kommissionär: "En skam att Finland inte haft en kvinnlig EU-kommissionär"

På 23 år har Finland inte haft en kvinnlig kommissionär. En skam, enligt EU-parlamentarikern Heidi Hautala (Gröna). Nu vill hon att partierna öppet lanserar sina kandidater. Hon lyfter fram Jutta Urpilainen (SDP) och Henna Virkkunen (Saml) – men är också själv intresserad.

EU står högre i kurs hos oss finländare än på länge. I den senaste EU-barometern svarar 67 procent att vi har haft nytta av unionen.

Ändå kan det hända att vi inte orkar rösta i EU-valet nästa år. Särskilt svårflirtade är de som är runt 20 år. Förra gången, 2014, röstade endast 10 procent av 18–24-åringarna.

Heidi Hautala, EU-parlamentariker för De gröna, kastar i en paneldebatt i Europasalen fram idén om mer öppenhet i EU-valet. Hon tror att intresset för valet skulle öka om folk upplevde att de kan påverka på riktigt.

– På 23 år har vi inte haft en enda kvinna som kommissionär. Vem som får uppdraget i Bryssel avgörs bakom lyckta dörrar under regeringsförhandlingarna. Det sker inte ens under de officiella regeringsförhandlingarna utan är en intern uppgörelse mellan de stora partierna.

Hautala har varit med om regeringsförhandlingar ett par gånger och vittnar om strider i korridorer, strider som till slut resulterar i överenskommelser.

– Vi som representerar små partier har inte haft något att säga till om utan fått resultatet färdigt serverat för oss: "Nu blir det så här".

Hautala tror att en öppnare process skulle leda till ett ökat valdeltagande och även en större chans för en kvinna att bli vald.

– Om det är män som förhandlar med män bakom lyckta dörrar är det också oftast män som blir valda till olika poster. Chansen för en kvinna att få en toppost är större om det är ett direkt folkval. Tarja Halonen blev vald till president i ett öppet val. Kvinnor blir också hela tiden valda till riksdagen utan kvoteringar.

Åk ut på turné

Hautala föreslår att alla partier lanserar sin egen kommissionärskandidat inför EU-valet.

– Man kan ordna debatter mellan kandidaterna och det kan öka intresset för valet. Lite i stil med de turnéer som partier brukar ha när de ska välja en ny ordförande.

Hautala tillägger att man inte ska förväxla hennes förslag med de spetskandidater som de politiska grupperingarna utser på europeisk nivå. Spetskandidaterna representerar de europeiska grupperna och är ett sätt att fästa uppmärksamhet vid den roll de har i EU-politiken.

Hautala talar i stället om den nationella nivån.

– Utan kvinnlig kommissionär på 23 år är vi i samma sällskap som Östeuropa, trots att de länderna bara varit medlemmar sedan 2005 medan vi varit med sedan 1995.

Hon jämför med Sverige och Danmark som har kvinnliga kommissionärer, Cecilia Malmström (Sverige) och Margrethe Vestager (Danmark). Sveriges första kommissionär 1995 var också en kvinna, Anita Gradin.

I spekulationerna om vem som ska bli spetskandidat för den konservativa gruppen EPP (och i förlängningen kanske kommissionsordförande) förekommer vår nuvarande kommissionär Jyrki Katainen (Saml). Det komplicerar läget.

– Jag kan förstå att många tänker att det är en chans som Finland inte kan spela bort. Men det betyder också att det kan gå 30 år innan vi har en kvinnlig kommissionär från Finland. Det är skamligt, för det finns hur många kompetenta kandidater som helst, kommenterar Hautala.

Vill du själv bli De grönas kommissionärskandidat?

– Det kan jag tänka mig men något sådant beslut finns inte. Det är inte heller det som är poängen här. Det finns många andra bra kandidater, till exempel socialdemokraternas Jutta Urpilainen och Samlingspartiets Henna Virkkunen.

Maktpolitik eller inte

Vad säger då de stora partier som tävlar om regeringsmakten i nästa års riksdagsval? En öppnare och mer demokratisk valprocess gällande kommissionärskandidaten skulle innebära att de blir av med ett inflytande som är skyddat för insyn.

Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo vägrar kommentera.

Kommenterar gör däremot socialdemokraternas ordförande Antti Rinne. Han tror inte på Hautalas modell utan tycker att det nuvarande sättet att utse kommissionär kan bestå.

– Det viktigaste är att den finländska kommissionären delar de värderingar som finns i Finland och som kommer till uttryck i ett riksdagsval och i förlängningen i regeringen.

Hur viktigt är det att en kvinna väljs nästa gång?

– Om två kandidater är jämstarka lutar jag mot att välja kvinnan eftersom Finland inte haft en kvinnlig kommissionär tidigare.

EU-ministern och De Blås partiledare Sampo Terho betecknar Hautalas idé som beaktansvärd.

– Vi har i mitt parti föreslagit att kommissionären ska väljas av riksdagen, men visst kan man också tänka sig att kommissionären väljs så att det parti som vinner EU-valet avgör.

Båda modellerna är ett steg i en mer demokratisk riktning, bedömer Terho.

– Det mesta är i varje fall bättre än nuvarande system där kommissionären utses under regeringsförhandlingarna. Det ökar inte förtroendet för EU ute bland folk.

Tror du att valdeltagandet i EU-valet skulle öka om folk kunde påverka vem som blir kommissionär?

– Det är jag inte säker på. Med fyra års erfarenhet som EU-parlamentariker vet jag hur svårt det är att få folk att förstå hur EU påverkar allas vardag.

Ogillar fokus på några få

Hur är det då med SFP, som med nuvarande system knappast har en chans att få kommissionärsposten oberoende av hur kompetenta kandidater det kan finnas? Frågan går till partiledaren Anna-Maja Henriksson:

– I slutändan handlar det här om maktpolitik, vi är ett mindre parti och det är en realitet som vi måste acceptera. Om vi vill ha ett ord med i laget måste vi helt enkelt växa.

Hon ser inget som hindrar att partierna går in för en större öppenhet i nästa års val men gillar ändå inte Hautalas modell:

– Fokus med hennes modell skulle bli på några huvudkandidater trots att det är 14 EU-parlamentariker som vi väljer. Allt är en helhet. Jag tycker illa om den här utvecklingen med några huvudkandidater som får all uppmärksamhet för det tenderar att gynna de stora partierna och de stora städerna, säger Henriksson och jämför med borgmästarvalet i Helsingfors.

Hur viktigt är det då att välja en kvinna till kommissionär?

– Vi kan inte utse någon bara på basis av kön utan det handlar om kompetens och lämplighet. Men visst anser jag att tiden börjar vara mogen för en kvinna. För att få en mer jämställd kommission överlag kunde varje land utse två kandidater, en man och en kvinna.

Jutta Urpilainen, tidigare SDP-ordförande och finansminister mitt under brinnande EU-kris, nämns som en tänkbar kommissionärskandidat ifall SDP vinner valet nästa år. Bild: Lehtikuva/Vesa Moilanen

Om Samlingspartiet bestämmer sig för att lansera en kvinnlig kommissionärskandidat ligger Henna Virkkunen nära till hands. Men hon tävlar mot namn som Jyrki Katainen och Alexander Stubb, som också nämns i spekulationerna. Bild: Lehtikuva/Emmi Korhonen

Kommissionsordförande? Jyrki Katainen har gjort ett bra jobb som kommissionär och nämns på europeisk nivå som en av toppkandidaterna till att leda nästa kommission. Bild: Lehtikuva/Heikki Saukkomaa

Fakta

Omstritt hur man bäst väljer kommissionärer

Val till EU-parlamentet hålls i slutet av maj 2019. 705 parlamentariker väljs. Finlands mandat ökar från 13 till 14 som en följd av att Storbritannien går ut ur EU.

Efter valet tillsätts en ny EU-kommission. Det är EU-parlamentet som godkänner kommissionen, som ofta jämförs med ett lands regering. EU-parlamentet kan också avsätta kommissionen.

Varje medlemsland föreslår kandidater till kommissionen. Kommissionens ordförande väljs först, och tillsammans med medlemsländernas regeringar vaskas övriga kommissionärer fram.

I valet 2014 tillämpades ett system med spetskandidater för första gången. Det går till så att de politiska grupperingarna i EU-politiken utser varsin spetskandidat som blir kommissionsordförande om grupperingen blir störst.

För fem år sedan blev den konservativa gruppen EPP störst och Jean-Claude Juncker blev kommissionsordförande. Nu nämns kommissionär Jyrki Katainen som en tänkbar spetskandidat för EPP den här gången.

Systemet med spetskandidater är omstritt. Förespråkarna, dit Tysklands förbundskansler Angela Merkel hör, menar att det gör EU-valet mer öppet och politiskt och därmed EU mer demokratiskt.

Motståndarna, dit Frankrikes president Emmanuel Macron och Finlands regering hör, anser att det gör EU mer federalistiskt. Mindre makt till medlemsländerna är enligt motståndarna mindre demokratiskt eftersom folkets makt enligt den här synen bäst kommer till uttryck i nationella val.