Hatretoriken förändrar politiken och oss

Juha Pylväs, ordförande för Centerns riksdagsgrupp, som höll sitt sommarmöte i Seinäjoki i veckan. Bild: Lehtikuva / Heikki Saukkomaa

Centerns färska gruppordförande gjorde sig känd på ett sorgligt sätt. Han uttalade sig förklenande om asylsökande och buntade ihop dem till "parasiterande välfärdsflyktingar".

Juha Pylväs utsågs till ordförande för Centerns riksdagsgrupp i maj då företrädaren Antti Kurvinen efterträdde Annika Saarikko som kulturminister.

Pylväs är riksdagsledamot sedan 2015 och har sällan, om någonsin, dykt upp i den nationella offentligheten.

Men när riksdagsgruppen höll sitt sommarmöte i Seinäjoki i veckan drämde Pylväs till. Hans tal i onsdags innehöll mycket, men det som klev över nyhetströskeln var uttalandet att Finland inte behöver "parasiterande välfärdssurfare, som har kommit till vårt land för att leva på sociala stöd".

Det är sannfinländsk retorik. Sådant brukar vi inte höra av Centerpolitiker.

På en fråga efter talet bekräftade Pylväs att han avsåg asylsökande. Till Helsingin Sanomat sa Pylväs att välfärdssurfare är sådana "som kommer till vårt samhälle i hopp om ett bättre liv men utan avsikt att själva arbeta". När uppståndelsen var ett faktum dagen efter beklagade Pylväs sitt ordval, men inte innehållet.

Centerns ordförande Annika Saarikko var fåordig och sade i onsdags enbart att Pylväs får stå för sina egna ord. När Pylväs beklagat sin formulering uttryckte hon en klar lättnad. Hon underströk att hon inte vill att Centerpolitiker använder ett språk som kränker människors lika värde.

Saarikko konstaterade också att det är svårt att diskutera invandring sansat, samtidigt som det är viktigt. Hon hänvisade även till flyktingarna som kom 2015. Enligt Saarikko var många som sökte om asyl då lycksökare, inte människor i nöd. Hon menar att asylsystemet inte fungerar.

Man kan också argumentera precis tvärtom. Det är sant att en stor del av dem som kom till Finland 2015 inte beviljades asyl. Men man kan faktiskt se det som ett bevis på att asylsystemet fungerar. De som inte uppfyller kriterierna för att få internationellt skydd gallras bort. Förvisso slukar det mycket resurser. Samtidigt vet vi att alla som kom 2015 inte fick en rättvis och laglig behandling. Många beslut överklagades och en del omkullkastades.

När det gäller asylsökandes vilja att arbeta finns däremot ett systemfel. De får inte arbeta i början av processen. De är tvingade till passivitet, och det tar också tid innan olika slags integrations- och anpassningsåtgärder sätter i gång. Eftersom de som sökte om asyl 2015 var så många blev problemet ännu större. Många brann av iver att få göra en insats och tjäna egna pengar.

Juha Pylväs sätt att uttrycka sig är ett bevis på hur viktiga ord är och hur retoriken har förändrats. Sannfinländarnas sätt att tala om flyktingar, asylsökande, muslimer, helt enkelt människor från andra länder och kulturer, påverkar alla. Det är nedvärderande, skapar hotbilder och bäddar för hat.

När stödet för Sannfinländarna i val och opinionsmätningar har ökat och samtidigt tärt på andra partiers stöd, försöker en del politiker fiska i de sannfinländska vattnen.

Det brukar inte vara särskilt framgångsrikt. Det finns ett segment väljare som ser invandringsfrågan som det allt överskuggande problemet och som per definition ryggar tillbaka för människor som har en annan bakgrund, ett annat språk och en annan religion. För dem är det inte lockande att rösta på något som de uppfattar som en lättversion. De vill ha "äkta vara".

Under de två veckor Riikka Purra har lett Sannfinländarna har hon satt en ära i att visa att hon är minst lika hård när det gäller invandring som företrädaren Jussi Halla-aho.

Tidigare har vi bevittnat hur en del samlingspartister, även partiledningen, har mjukat upp sin attityd till Sannfinländarna, deras politik och retorik. I samband med händelserna i Afghanistan tog ordföranden Petteri Orpo ändå klart avstånd från sin sannfinländska kollega Riikka Purras uttalade mål om noll asylsökande. Orpo kallade linjen för inhuman. Det länder honom till heders.

Ord är viktiga. Hur man talar om människor har betydelse. För alla som värnar om människors lika värde, oberoende av deras hudfärg, ursprung och religion, gäller det att se upp. Hårda och förklenande ord gör oss avtrubbade. Om vi låter de hatiska orden och verklighetsbeskrivningarna ta plats förändrar de sättet att tänka och därmed världen. Det går att diskutera invandringspolitik med formuleringar som är respektfulla.

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning