Hårvärk, relaxkrämer och slöjor

Maria Antas nya bok börjar, som hennes föregående, i badrummet. Där står man med sitt hår varje morgon.

ESSÄER

Maria Antas

Hår. Fint, fult, fräckt och fusk

Förlaget M 2016

Precis som hennes förra bok, om städning, har Marias Antas nyutkomna essäsamling den egenskapen att läsaren plötsligt blir hypermedveten om dess ämne. Under de senaste dagarna har min blick börjat vandra upp vid varje människomöte. Mot grannkvinnans röda, florstunna lockar och manliga vänners helsnaggade huvuden (så många de har blivit!). När jag tittar mot bokhyllan ser jag en kavalkad av intellektuellt kortklippta kvinnofrisyrer – Marguerite Duras, Sara Lidman, Karin Boye, Herta Müller. Minns barndomshändelser: mina styvfastrars glänsande italienska hårsvall som möter mammas praktiska, sandfärgade page.

Börjar i badrummet

Just det, Maria Antas nya bok handlar om hår. Och hon börjar, som i En stor bok om städning (2013), i sitt eget badrum. Då på knä sysselsatt med kakeltvätt, nu framför spegeln mitt i en mekanisk morgonrutin. Antas utgår från sin egen "hårvärk", gråter i frisörstolen och kliar hårbottnen på vägen mot det hägrande håret: blont och fylligt. Själv tänker jag förstås på mitt eget trettioåriga krig för att åstadkomma motsatsen: mörkt och rakt.

Som tur är drar Antas snabbt både sig själv och mig ur vår fåfänga självömkan. Hår. Fint, fult, fräckt och fusk sätter håret i alla tänkbara historiska, socioekonomiska och kulturella kontexter. Antas avhandlar allt från jugendböljande hårslingor, Charlies änglar och giljotinens påverkan på hårmodet till minkolja, missbrukade brudinsignier och mjölskatt. Det känns inte det minsta spretigt utan blir till en tjock fläta med flera oväntade inslag. Vi får till exempel veta att det efter amerikanska inbördeskriget fanns ett upprop bland sydstatskvinnor om att bidra till skadeståndsbetalningarna genom att klippa av sig flätorna och sälja håret. Eller att silke av en viss gråbrun nyans var särskilt populärt i Paris 1775, troligen för att färgen gick så väl ihop med lössen som trillade ur perukerna.

Hårmodets samhällsrelevans

Antas skriver lätt, stundvis kåserande, men har ett allvarligt ärende. Särskilt bränner det till i kapitlet om afroamerikansk hårkultur, som Antas bygger på Chris Rocks sevärda dokumentärfilm Good Hair från 2009 (var är källförteckningen, förlaget?). Om någon undrar över hårmodets samhällsrelevans kommer här en ledtråd: omsättningen på afroamerikanska hårprodukter uppgår till 9 miljarder dollar (siffror från 2013 pekar snarare mot ofattbara 500 miljarder) – största delen från försäljningen av enorma mängder rakpermanentande relaxkrämer och asiatiskt löshår. Det är kostnaden (och för andra, vinsten) för rasistiska skönhetsideal.

Men slutsatserna är inte lätta att dra. Vem är det förunnat att leka och experimentera med håret?

Lika mycket önskar jag att det brände till när Antas diskuterar håret som döljs under huvudduk. För om regler mot afrofrisyrer väcker internationell upprördhet (nu senast gällande en flickskola i Pretoria), går åsikterna isär om att allt fler europeiska länder nu diskuterar förbud mot heltäckande slöjor. Antas påminner stoiskt om de finska folkdräkternas huvuddukar och ger iranska kvinnor röst genom litteraturprofessorn Azar Nafisi. Men när det kommer till de kvinnor som täcker sitt hår i vårt land i dag nöjer hon sig med en retorisk fråga: "Vad vet du om kvinnan som viker duken tätt kring sitt ansikte?"

Missar hårglädje

Det är lite för tunt, speciellt för en bok som annars är oförsonlig inför förtryckande skönhetsideal och ödmjuk inför globala maktrelationer. För ja, det ska påpekas, Hår är i första hand en feministisk kvinnohistoria. Men i sin iver att rikta ljuset än mot historiens kränkande hårklippningsritualer, än mot dagens lömska hårvårdsindustri, missar Antas också mycket hårglädje, kreativitet och mod. Eller för den delen, korthåriga inspiratörer. Förutom mina bokhyllors intellektuella, vad sägs om Nina Simone, Jean Seberg, Twiggy, Annie Lennox, Sinead O'Connor, Halle Berry?

Med det sagt: Maria Antas metod att stå i vinddraget från andras hår visar sig lindra hennes hårvärk. Och när boken är färdigläst funkar den faktiskt lite så också för mig. En intensive nourishing deep care.

Anna-Lina Brunell

Fräscht grepp på bostadsmarknaden tilltalar unga

17.5.2019 - 16.03