Har statsandelsfinansieringen lett till stabilitet eller stagnation? Kanske är svaret både och.

Är nuvarande statsandelssystemet stagnerat? Vår granskning visar att nya aktörer nog har kommit in i systemet, även om de i dag har fått endast 3,7 procent av kakan.

När en kulturpersonlighet som Riku Niemi går ut i offentligheten och kallar statsandelssystemet stagnerat (Yle 18.12.2015) eller när Helsingfors barockorkesters dirigent Aapo Häkkinen kallar systemet föråldrat och förlegat (Yle 9.12.2015) är det två påståenden som tål att prövas.

Riku Niemi Orchestra kom in i statsandelssystemet 2011 under Stefan Wallins (SFP) tid som kulturminister.

Helsingfors barockorkester däremot, med en ungefär lika stor budget som Finländska barockorkestern och ungefär lika etablerad verksamhet, har under flera års tid ansökt om att bli statsandelsorkester. Det har ändå visat sig omöjligt eftersom man enligt ministeriet inte uppfyllt alla kriterier.

I fjol var första året som ministeriet menade att Helsingfors barockorkester uppfyllde kraven, men då beslöt tjänstemännen att man inte ville ta med någon ny orkester när man tidigare tvingats skära i både årsverkenas antal och enhetspriset.

– Det är klart att det inte finns tillräckligt mycket pengar i systemet. Men det förefaller också som om tjänstemännen har varken möjligheter eller mod att fatta de nödvändiga besluten, säger Helsingfors barockorkesters verksamhetsledare Kerttu Piirto.

I Teater- och orkesterlagen som trädde i kraft 1993 formuleras sex krav för vilka orkestrar eller teatrar som kan få statsandelar (se faktaruta).

Fakta

Detta säger lagen om vem som kan få statsstöd

1) Teatern eller orkesterns ägare har som sina stadgeenliga uppgifter att svara för en orkester eller en teater.

2) teatern eller orkestern uppträder regelbundet och yrkesmässigt.

3) teatern eller orkestern har åtminstone en heltidsanställd arbetstagare och en konstnärlig ledare som är förtrogen med området.

4) det skall finnas ekonomiska förutsättningar för verksamheten, som dock inte bedrivs i syfte att uppnå ekonomisk vinst

5) teatern eller orkestern har en verksamhets- och ekonomiplan.

6) det är nödvändigt att producera teaterns eller orkesterns tjänster

Lagen säger dock ingenting om hur statsandelarna skall fördelas inom systemet, hur mycket man kan ta av somliga för att ge åt andra eller hur man faller bort.

Det här har kanske inte varit ett problem när pengarna tidigare har räckt till, men i dag, när det finns fler potentiella aktörer än man kan stöda, har det blivit ett problem. Ska man ta fram osthyveln som under alla år hittills och skära lika av alla, eller välja? Och på vilka grunder?

Är statsandelssystemet stelt?

På sätt och vis kan man säga att systemet har varit förvånansvärt flexibelt eftersom det möjliggjort några nya aktörers framväxt. Finländska barockorkesterns framväxt är ett exempel som motbevisar den vedertagna stagnationstesen.

Samtidigt kan man inte blunda för att styrkeförhållandena mellan de redan etablerade aktörerna bara marginellt har förändrats under hela 2000-talet; antalet årsverken bland dessa aktörer har minskat med bara 1,3 procent medan de nya aktörerna som kommit med efter år 2000 i dag har en andel på bara 3,7 procent.

Bild: Ksf Media

Fördelen med det nuvarande systemet har varit att det – i princip – har möjliggjort kontinuitet och långsiktighet i verksamheten. Systemet, som bygger på att staten tillför en mindre del av budgeten (i princip 37 procent, men i praktiken mindre) medan oftast kommunen och biljettintäkterna står för resten, har enligt såväl ministeriet som statsandelsteatrarnas och -orkestrarnas intresseorganisationer möjliggjort en tillräcklig regional spridning och tillgänglighet till kulturtjänster. (Läs: en stadsteater i varje mindre stad, en orkester i varje landskap.)

Särskilt nöjda har statsandelsinstitutionerna själva varit, medan det största trycket på förändring kommer från det så kallade fria fältet, det vill säga de grupper som står utanför regelbundet statsstöd men som ändå kan få behovsprövat understöd.

Tydliga kriterier efterlyses

Alla initierade experter som HBL har talat med är eniga i sin uppfattning om att tjänstemännen vid Undervisnings- och kulturministeriet i dag sitter på en stor del av makten när det gäller fördelningen av årsverken inom systemet. Också tjänstemännen själva bekräftar detta, även om de ogärna talar om makt och snarare betonar sitt tyngande ansvar i att behandla alla likvärdigt och rättvist.

Fakta

Så räknas statsstödets storlek

Statsstödets storlek till teatrar och orkestrar räknas enligt teater- och orkesterlagen samt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.

Årsverkenas antal: Varje år beslutar Undervisnings- och kulturministeriet, inom ramen för statsbudgeten, hur många årsverken man kan dela ut. I år har man 1 033 årsverken för orkestrar och 2 469 för teatrar.

Kalkylerade årsverken: Antalet förverkligade kalkylerade årsverken vid en teater eller orkester fås genom att beräkna den fastanställda personalens årsverken och medellön. Också den icke-anställda personalens lönekostnader delas med medellönen och förvandlas till årsverken. Ju lägre den fastanställda personalens medellön är, desto högre blir antalet kalkylerade årsverken, som ligger till grund för statsstödet.

Årsverkets enhetspris: Fastställs av ministeriet. Fås genom att dela de faktiska kostnaderna vid alla institutioner med antalet förverkligade årsverken. I år är enhetspriset för orkestrarna 50 118 euro, för teatrarna 52 439 euro. Summan är snäppet högre om institutionen är momsskyldig.

Procenten: För alla orkestrar och nästan alla teatrar är statsstödet 37 procent av enhetspriset (undantaget är Svenska Teatern och Tampereen Työväen Teatteri som särskilt omnämns i lagen och som får 60 procent av enhetspriset).

Museer: Samma logik tillämpas i beräkningen av årsverken för museerna som regleras enligt museilagen. För de flesta museer är procenten också 37 procent, vissa landskapsmuseer ersätts till 47 procent.

Det som både tjänstemännen och aktörerna på fältet nu efterlyser är tydliga kriterier för statsstödet i framtiden, eftersom det i bästa fall kan göra systemet mera transparent och också underlätta tjänstemännens arbete.

Frågan är bara hur kriterierna skall formuleras och på vilka grunder statsstödet fördelas.

Helsingfors barockorkesters verksamhetsledare Kerttu Piirto håller åtminstone hårt på att den kollegialt utvärderade konstnärliga kvaliteten ska vara avgörande, när man bestämmer om kriterierna i framtiden.

– Statens och kommunens andel av vår finansiering är nu på en nivå som motsvarar femton procent. Det är klart att vi inte vill bli en helt offentligt finansierad institution, men någon rim och reson borde fås på fördelningen av pengarna. Redan ett relativt litet tillskott skulle ge bättre trygghet och möjliggöra större konstnärliga risker. De lång- och kortfristiga finansieringsformerna borde i framtiden fördelas jämnare mellan olika konstformer i framtiden, säger Piirto.

Andra aktörer framhåller gärna vikten av regional spridning och att det finns fastanställda musiker också på andra håll i landet än i Helsingfors.

På tisdag ger arbetsgruppen som jobbat under ledning av Jaakko Kuusisto sitt förslag till hur systemet skall reformeras.

Editerad 11.2 10.12: Kerttu Piirtos uttalanden har preciserats, faktarutan om statsstödets storlek har preciserats.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00