Här började inbördeskriget

Gamla kyrkan i Sibbo blev skådeplatsen för den första allvarliga sammandrabbningen mellan röda och vita i det självständiga Finland. Martin Andersson har forskat i striden som hände för exakt 100 år sedan. Bild: Cata Portin

I dag för exakt 100 år sedan drabbade rödgardister från Helsingfors och medlemmar ur Sibbo skyddskår samman vid Sibbo gamla kyrka. Det var den första striden med dödlig utgång inför det egentliga inbördeskriget 1918. Martin Andersson har beskrivit händelsen den 9.1.1918 i boken.

Tidigt 1918 skedde några mindre sammandrabbningar mellan de vita och de röda innan inbördeskriget officiellt startade. Den första inträffade i Sibbo för exakt 100 år sedan. Tidigt på morgonen den nionde januari fick rödgardisterna i Helsingfors under vapenhot 5.20-tåget till Kervo att transportera 70 beväpnade rödgardister till Nickby. Målet var att lägga beslag på vapen och mat i Sibbo.

– Kaoset på andra sidan östgränsen hade lett till att sädesförsändelserna till Finland upphört, och vi hade varit väldigt beroende av dem. Folk svalt redan i städerna i Finland, men på landsbygden fanns i allmänhet lite mera mat, säger Martin Andersson. Hans bok "Inbördeskrigets händelser i Sibbo" kom för ett par år sedan och har redan sålts slut i två upplagor.

De stupade under inbördeskriget har en minnessten utanför gamla kyrkan i Sibbo. Bild: Cata Portin

– Den nionde januari var en kall och blåsig onsdag. Ett telegram från Kervo varnade skyddskåren att tåget med 70 beväpnade rödgardister var på väg mot Nickby station. Vid Sibbo gamla kyrka samlades därför ett sextiotal man, men bara 26 var beväpnade med moderna militärgevär. De andra hade hagelbössor och revolvrar.

Rödgardisterna lämnade fyra man vid stationen och delade sig i två grupper. Den ena sökte utan nämnvärt resultat efter vapen och mat i Nickby, där de också ockuperade kommunalhuset och telefoncentralen. Den andra gruppen marscherade mot Kyrkoby där bondgårdarna och en större del av befolkningen fanns på den tiden. Vid tolvtiden närmade sig förtruppen Sibbo gamla kyrka vid nuvarande Stora Byvägen.

Två timmars strid

Från hjältegravarna vid gamla kyrkan har man fortfarande fri utsikt över skådeplatserna.

– Skyddskåren väntade norr om kyrkan. En polisman ropade tre gånger "Kädet ylös!" (Upp med händerna), men rödgardisterna gick ner på knä och avfyrade sina gevär. Sibboborna sköt tillbaka, med påföljden att fyra man föll och två tog till flykten. En av de två sköts i ryggen och dog omedelbart. Den andra flyende lyckades ta skydd bakom byggnader och återvända till Nickby, säger Martin Andersson.

Att den första allvarliga skärmytslingen inför inbördeskriget skedde i Sibbo var ganska logiskt, säger Martin Andersson. I Helsingfors svälte folk, skyddskårsfästena runt staden hade mera mat. Bild: Cata Portin

De sårade fördes till Nickby mentalsjukhus där de fick läkarvård. De röda tog upp jakten på Sibboborna och sköt vilt åt olika håll, eftersom de inte visste exakt var de vita fanns. Lyckligtvis träffades ingen. Efter två timmars resultatlöst skjutande återvände de till Nickby tågstation med sina sårade.

En hundra man stark rödgardisttrupp tog sig senare från Söderkulla till Nickby, och från Korso och Helsingfors kom ytterligare 150 man. De nya förstärkningarna ville hämnas på Sibboborna, men de som stridit tidigare ville hem. Efter häftiga diskussioner lämnade de röda Nickby kl. 22.20 med tåg. De tog två fångar med sig och beslagtog fyra hästar.

Åsikterna om den våldsamma incidenten gick kraftigt isär bland de vita och de röda. Sammandrabbningen kallades i arbetartidningarna "ett av borgarna begånget mord på fredliga arbetare". Den stora majoriteten av Sibboborna var glada över att "ordningens vänner" rest sig till kamp. Det finns inga noteringar om att sammandrabbningen skulle ha lett till polisutredning.

– På landsbygden var det länsmannen som ansvarade för att lagen efterföljdes, och polismakten i Sibbo var föga överraskande på de vitas sida, säger han.

– Finland har aldrig riktigt kommit över inbördeskriget, och det förstår man. 36 000 döda är fler än under vinterkriget, och ännu värre var att så många av dem dog som fångar i läger efter själva kriget.