Här blev berättelsen om Pippi till – Astrid Lindgrens hem är öppet för besök

Jackan hänger kvar i tamburen och i hyllan ovanför sängen står favoritböckerna. Astrid Lindgren bodde på Dalagatan 46 i Stockholm i över sextio år. Nu visas författarens hem för allmänheten.

STOCKHOLM Både doften och synintrycket förstärker känslan: lägenheten är inte ett museum, utan ett hem.

Här finns ingen klinisk lukt av rengöringsmedel eller vitrinskåp med förklarande texter – däremot en uppenbart välanvänd soffa, glasögon som ligger framme lite här och var, minnesanteckningar och fotografier.

Fakta

Så kan du se lägenheten

Visningarna av hemmet på Dalagatan 46 är mycket populära och blir ofta fullbokade samma dag de kommer upp på Astrid Lindgren-sällskapets webbplats.

En biljett kostar 160 kronor, 16 euro, och guidningen har en åldersgräns på 15 år.

Biljetter går också att köpa på konstmuseet Sven Harrys som finns nära.

Det går att göra en virtuell rundtur på www.astridlindgren.se.

Och det är precis som släktingarna till Astrid Lindgren vill ha det. Snart sagt allt är lämnat som det var när författaren dog i sitt hem i Vasastan i Stockholm 2002. För ett och ett halvt år sedan beslutade släkten att öppna det för allmänheten, men i liten skala. Hemmet kan besökas i små grupper under visningar som ordnas av Astrid Lindgren-sällskapet några gånger per månad.

HBL visas runt av barnbarnsbarnet Johan Palmberg. Hans farmor är Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren. Det var när hon var sjuk i lunginflammation som Astrid Lindgren började berätta om en mycket stark flicka som bor ensam i Villa Villekulla och Pippi kom till.

På Dalagatan 46 finns utdragssängen där Karin då låg kvar och i en hylla står den allra första boken från 1945. I dag är Lindgrens verk översatta till 101 språk.

Viktig möbel. I utdragssängen låg dottern Karin febersjuk och bad mamma Astrid berätta om Pippi. Bild: Gustav Mårtensson

"Hon tyckte om när hon fick tunga priser. De var bra att ställa upp fönstret med när hon skulle vädra."

Hyreslägenheten på fyra rum uppfattade Astrid Lindgren som verklig lyx och stannade därför kvar i alla år. Familjen flyttade till den från en liten bostad, och före det hyrde hon in sig i enkla rum. Då var hon ensamstående förälder med sin förstfödda son på fosterhem i Köpenhamn. Samtidigt kan man också tycka att hemmet är anspråkslöst, med tanke på hur stor Lindgren blev – speciellt utländska gäster har reagerat på det enligt Palmberg.

Brinnande gran?

Johan Palmberg var 11 år när Astrid Lindgren dog, men han kommer ihåg hur barn, barnbarn och barnbarnsbarn brukade samlas hos henne på annandag jul.

– Där stod granen som var dekorerad enligt Vimmerby-regler med levande ljus och röda äpplen, pekar han.

Hans minnesbild är att granen började brinna varje år, men sanningshalten är han själv osäker på – han har inte fått historien bekräftad av syskon eller kusiner.

Längtan. I sovrummet finns de allra käraste böckerna. Här är konsten också mest personlig, flera tavlor föreställer barndomshemmet Näs. – Hon längtade till sin barndom och sade hon skrev saker som barnet i henne ville läsa, säger Johan Palmberg. Astrid Lindgren dog i sängen 2002. Bild: Gustav Mårtensson

Ett annat barndomsminne är besök han och hans bror gjorde i samband med sina pianolektioner i grannskapet. Släktingar och vänner välkomnades att slå sig ner vid ett runt bord med blommig bordduk i hallen.

– Vi bjöds ofta på tårta.

Mer officiella gäster togs emot i vardagsrummet. Efter maken Stures död 1952 blev de allt fler. Han var inte, kanske på grund av sin alkoholism, så förtjust i att ha folk hemma hos sig.

På ett fönsterbräde står flera utmärkelser.

– Hon tyckte om när hon fick tunga priser. De var bra att ställa upp fönstret med när hon skulle vädra, säger Palmberg.

Prydnadsföremålen är många, men enligt honom samtidigt rätt slumpmässiga. Det var som om Lindgren ställde fram de gåvor hon fick där det fanns plats för dem. Och uttryckte man förtjusning över något fick man ofta ta det med sig hem till sig.

Inte heller böckerna är speciellt systematiskt ordnade i de många bokhyllorna i lägenheten. De anställda från Kungliga biblioteket som har katalogiserat dem har haft ett hårt jobb, skämtar Johan Palmberg.

Vid fönstret. Astrid Lindgren skrev sina berättelser i sängen och renskrev dem sedan i så gott som tryckfärdigt skick. Hon jobbade som sekreterare i många år och var skicklig och noggrann. Bild: Gustav Mårtensson

Sårbarhet

Från vardagsrummet leder en dörr till kontoret. Vid fönstret står ett skrivbord med utsikt över Vasaparken, som spelar en central roll till exempel i Karlsson på taket-böckerna.

På bordet står en skrivmaskin men den använde Astrid Lindgren enbart till att skriva rent. Böckerna och filmmanuskripten författade hon i sängen där hon stenograferade berättelserna.

Det är just i arbetsrummet och det lilla sovrummet som människan Astrid kommer besökaren allra närmast. Ovanför sängen finns favoritlitteraturen: nordisk lyrik, Tage Danielsson, mamma Hannas psalmbok…

– Astrid sade att hon tycker om att läsa böcker som ett rådjur går runt i skogen, tar ett äpple här och en kvist där. Hon läste några sidor i en bok och lade den ifrån sig, säger Johan Palmberg.

Fotografier på honom och andra släktingar står på en byrå, och också konsten har en mer personlig karaktär. Flera tavlor föreställer barndomshemmet Näs i Vimmerby, medan det i vardagsrummet finns tavlor hon köpte av konstnärsvänner och till och med en Chagall som hon fick av förlaget.

Den bruna heltäckningsmattan är sliten, ett par fötter har ställt sig upp på exakt samma ställe dagligen under de femtio år som rummet tjänade som sovkammare.

Sparsam. Astrid Lindgren lät tillverka möbler hos en snickare i Småland enligt modeller hon såg i affärer. På så sätt sparade hon pengar, vilket hon gärna berättade om i brev hem till föräldrarna i Vimmerby. Många av dem finns kvar i fyrarummaren. Bild: Gustav Mårtensson

I arbetsrummet blir den åldrande Astrid närvarande. Telefonen har stora siffror och förstoringsglasen är många. På en lapp har förmodligen ett barnbarn skrivit instruktioner för tv:ns fjärrkontroll.

Sårbarheten är gripande och Johan Palmberg berättar också att många av gästerna under visningarna blir starkt berörda. En del kan gråta genom hela guidningen. Andra delar med sig av sina minnen av författaren.

– Det är det här med att hon blir en verklig person.

Dubier kring att öppna upp det privata hemmet har släkten ändå inte haft.

– Det är mest farmor som växte upp här som tycker det är konstigt att folk vill se det.

Samling. Astrid Lindgren samlade familjen till söndagsmiddagar så länge hon orkade. Johan Palmberg minns träffar på annandag jul och många besök då det bjöds på tårta eller bullar. Han och andra släktingar finns på fotografier i sovrummet. Bild: Gustav Mårtensson

Raritet. 1945 utkom den första boken om Pippi Långstrump, här med Astrid Lindgrens dedikation till maken Sture. Bild: Gustav Mårtensson

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08