Här är SDP och Centern allra starkast – HBL besökte Harjavalta och Merijärvi

Partierna mäter krafterna inför kommunalvalet men ute i landet pågår verkligheten som tidigare. Hur mår två kommuner där de väntade valsegrarna, SDP och Centern har makten? HBL pejlar stämningarna i sossefästet Harjavalta och centerfästet Merijärvi.

HARJAVALTA: HÄR FINNS JOBB – MEN ALLT FÄRRE VILL BO HÄR

– Jasså borgarna börjar käftas… Jargongen är rå men hjärtlig på torgparlamentet i Harjavalta, staden där vänstern har makten och industrin stannat kvar och mår bra.…Priset kan vara att miljön lidit under många årtionden.

I Boliden Harjavaltas smältverk väller malmkoncentrat ut i en glödande och sprakande flod som är 1 300 grader varm. Processen kallas anrikning och det gäller att få bort slagg ur smältan. Biprodukter är bland andra guld, silver, selen och kobolt. Bild: Cata Portin

Det sägs att träden är mindre och klenare i Harjavalta än på annat håll. I dag är växtligheten ändå grön.

– Tidigare, då industrin inte renade sina utsläpp lika effektivt, var allt blått. Vi levde som i en blå dimma. Och hängde man tvätten utomhus blev lakanen anfrätta av surt regn.

Många Harjavaltabor berättar samma historia.

Eventuellt är just fabriksutsläppen priset Harjavalta fått betala för att hålla kvar storindustrin i stan.

De två stora är Boliden Harjavalta och Norilsk Nickel, det ena svenskägt, det andra ryskt. Men sammanlagt verkar hela 12 företag i fabriksparken alldeles intill bebyggelsen.

– Varje dag ber vi att inget ska hända och att storföretagen ska stanna kvar, säger stadens starke man Markku Rauta (SDP) på skämt men nog med ett stänk av allvar i rösten.

Här härskar vänstern

Den glest bebyggda före detta köpingen Harjavalta ligger utslängd på Satakuntas slätter vid Kumo älv som ett minnesmärke över 1900-talets industrialism. Några kullar är slagghögar som hunnit få växtlighet.

Ännu i dag har staden ett arbetsplatsöverskott på 135 jobb och vänstermajoritet i fullmäktige.

– De flesta Harjavaltaborna röstar fortfarande på SDP eller Vänsterförbundet, säger Rauta på fackets högkvarter som heter Pirtti. Men det enda som påminner om arbetarkamp här är den röda rosen.

Markku Rauta kan räkna in hela sex valperioder som fullmäktige och stadsstyrelsens ordförande. I vårens kommunalval ställer Rauta upp igen. Däremot lockar inte valet till landskapsfullmäktige som ordnas ett år senare. Bild: Cata Portin

Egentligen stiger vi rakt in i en politisk storm sossar emellan, sedan flera år tillbaka. Den har i dagarna kulminerat i att man tillsatt en arbetsgrupp för att förbereda kommundirektör Jaana Karrinmaas (SDP) avsked.

Tror inte på reformen

Rauta vill inte kommentera utan lyfter fram vård- och landskapsreformen då vi förhör oss om farhågor inför framtiden.

– Jag känner mig inte hemma med landskapstanken. Harjavalta får högst två representanter i det nya fullmäktige.

Han sörjer att den stora kommunreformen Harjavalta, Nakkila, Kokemäki och Ulvila inte blev av. Det projektet var hans skötebarn.

– Staden skulle ha fått namnet Ulvila och haft 46 000 invånare, då hade vi haft en stark position gentemot Björneborg.

Så blev det inte och nu är Harjavalta med sina 7000 invånare en liten spelare i landskapet Satakunta.

På frågan om Harjavaltas identitet svarar Rauta att det är svårt. Antalet skattebetalare sjunker år för år fastän stadens ekonomi är god och det finns både jobb och bostäder. Folk tenderar att vilja bo i Björneborg och pendla de 20 kilometrarna till jobbet i Harjavalta.

– Vi har satsat på nya ägar- och hyresbostäder från stadens sida men flera bostäder står tomma.

Fabrikspiporna vakar över bygden

Var du än står i Harjavalta ser du stadens landmärke – fabrikspiporna. Och väl inne på fabriksområdet är du i en egen värld med matservering och brandstation.

Jarmo Hämäläinen är arbetarskyddsfullmäktig på Boliden Harjavalta. Han säger att jobbet på fabriken blir bättre hela tiden. 2015 var det första året helt utan olycksfall. Och fabriken satsar aktivt på de modernaste arbetsmetoderna. Kulturen är svensk. Det betyder mycket diskussion på alla möten. Bild: Cata Portin

Arbetarskyddsfullmäktige Jarmo Hämäläinen delar ut skyddskläder, -hjälmar, -glasögon och -skor. Vi får en introduktion i hur man ska gå tillväga i fall av olycka. Tekniken har förbättrats i alla fabriker på området, men olyckor sker. 1997 kom vatten in i ugnen och två personer fick brännskador. 2014 rann 66 ton nickel ut i Kumo älv och orsakade stor fiskdöd.

Hämäläinen är vänsterförbundare och bor i grannkommunen Kokemäki. Men han är inte speciellt politiskt aktiv.

Glödande smälta

– Visst frågade man om jag skulle ställa upp i kommunvalet men jag är tränare i det lokala fotbollslaget och det tar all min fritid.

Kopparsmältverkets inre är som klippt ur en science fiction-film, årtiondens slagg har stelnat i lager på lager i olika grå nyanser. Marko Sainio vaktar över processerna vid sina monitorer i en glasbur högt ovanför fabriksgolvet. Så vrider han på en spake och malmkoncentrat väller ut i en glödande och sprakande flod som är 1 300 grader varm. Processen kallas anrikning och det gäller att få bort slagg i smältan.

Männen diskuterar det kommande sportlovet och var de bästa hotellen finns i Thailand.

Nere i fabriken samlas kopparskivor på tågvagnar för transport till vidareförädling.

– Den dag då robotar tar över helt kommer inte, visst har processarbetet automatiserats men än behovs människor. I dag har 95 ton kopparskivor producerats, det ska bli 600 ton då dygnet är slut, berättar Hämäläinen.

Alla är vi Harjavaltabor

Harjavaltas köpcentrum är betonggrått och litet. Vi diskuterar med några yngre Harjavaltabor och de bryr sig inte om att rösta i val.

– Jag bryr mig inte om politik, det har inget med mig att göra, säger Matti Salo på det lokala pizzahaket.

Matti Salo bryr sig inte om politik. Bild: Cata Portin

I industristaden Harjavalta i Satakunta har vänstern majoritet. Och den tänker de behålla i vårens val, säger Jorma Virtanen, en av herrarna som samlas i torgparlamentet sedan 15 år tillbaka. Bild: Cata Portin

Den enda klart lysande skylten vi träffar på i staden är det kriminella motorcykelgänget Bandidos som finns i ett anonymt enplans tegelhus strax utanför centrum, ungefär som frikyrkorna på den österbottniska landsbygden.

Vad händer i Harjavalta frågar vi herrarna som håller "parlament" i köpcentrets kafé. Vi sitter nu i solid sossegemenskap.

Minnena går ända till 2008 och polisens tillslag efter en dödsskjutning. Offret hade ryckt förövaren i skägget.

Rikskända Bandidos. Bild: Cata Portin

– De körde rakt genom tegelväggen med pansarfordonet Pasi, minns Harjavaltaborna det dramatiska tillslaget mot motorcykelgänget då staden blev en riksnyhet.

– Men för det mesta är här lugnt och trevligt. Vi är alla Harjavaltabor, arbetartraditionerna och Metall 127 är starka här, säger herrarna.

Ingen vill riktigt tala om den bittra kamp som pågår sedan flera år tillbaka mellan stadsdirektören och den politiska ledningen. Man skyller på medierna som blåser under konflikten.

FAKTA OM HARJAVALTA

Bild: Ksf Media

Invånare: 7 239 personer

Röstningsprocent 2012: 56,9.

Inkomstskattesats: 20,75.

Sysselsättningsgrad: 65,5.

Näringsgrenar: Tung koppar- och nickelindustri som bildar stommen i industriparken med 12 företag. Ännu under krigen dominerade lantbruket.

Service: Samkommunen för Mellersta Satakunta sköter hälsovården. Harjavalta har en hälsostation som är öppen till halv fyra vardagar och har jour kvällstid. På natten och under helger får man söka sig till centralsjukhuset i Björneborg. Vårdreformen förbereds tillsammans med grannkommunerna i Satakunta i projektet Satasote. Just nu söker man tio till tolv personer för ett sysselsättnings- och deltagarprojekt.

Statsandelar per invånare: 1 737 euro.

Nettoskuld per invånare: 3 123,63 euro.

Läge: Invid riksväg 2 i Satakunta 30 km från Björneborg, 210 km från Helsingfors.

=================== MERIJÄRVI: I CENTERNS STARKASTE FÄSTE FASAR MAN FÖR VÅRDREFORMEN

– I politiken räcker det inte att vara stor företagsledare. Den syrliga repliken fälls överraskande i Centerns starkaste kommun, Merijärvi. Några kvinnor har samlats för att spela kort på Bensis, som 4H upprätthåller med kommunens stöd.

Kossor och graffiti pryder centrum i Merijärvi som fyllde 150 år i fjol. Nu väntar man med spänning på hur det går med statsandelarna och möjligheten att fortsätta som självständig kommun. Bild: Cata Portin

Som inbakade i bomull av jungfrulig nysnö ligger de glest bebyggda, prydliga små byarna i norra Österbotten. Tillsammans bildar de Merijärvi mitt i Centerns starkaste områden sydost om Uleåborg.

Och fästet består – så gott som alla röstberättigade Merijärvibor kommer också i vårens val att rösta på Centern. Det enda alternativet är nämligen de fyra Sannfinländare som valdes in för fyra år sedan.

Men den stora enigheten betyder inte att alla tycker lika. Här är ont om partier men gott om byapolitik – och minst tre kyrkliga fraktioner. Gammallaestadianernas fridsförening har byggt kommunens finaste hus, ett nytt tempel, strax bakom bygatan. Fridsföreningen har 250 medlemmar, det är mycket i en kommun med strax över tusen invånare och många barn.

Merijärvi är en liten, lugn kommun med mest lantbruk och några småföretagare.

Kommunen har satsat två miljoner på nytt biblioteks- och skolhus. Arbetslösheten är låg, kring sju procent. Lugn och ro råder, åtminstone på ytan.

Jag tror att servicen minskar betydligt i periferin då kommuner slås ihop, säger kommundirektör Kari Jokela som räddat kommunens enda bensinstation. Erkki Pinola är glad över att kunna tanka i hemkommunen. Bild: Cata Portin

Men kommundirektör Kari Jokela är ändå orolig för framtiden. Det är vård- och landskapsreformen som spökar.

Vem ger oss valfrihet?

– Jag fasar för reformen, vi har inga kommersiella aktörer och jag betvivlar att någon kommer att erbjuda Merijärviborna valfrihet, säger han.

I dag fungerar servicen, grannkommunen Kalajoki producerar social- och hälsovården.

Ingen av de vi träffar tror att basservicen blir kvar i Merijärvi om det blir landskapsstyre.

Några av de få arbetslösa sysselsätts på Bensis, den gamla bensinstationen som kommunen tog över då företagaren gav upp, eller tvingades sluta. Beroende på om man ser på saken med sannfinländska eller centerglasögon, ska vi få höra längre fram.

– Nog måste vi säkra bränsletillgången i kommunen, säger kommundirektören och till hans jobb hör nu att sköta om bränsleleveranserna.

– Här ställer folk upp på talko, ingen lämnas ensam, säger Jokela.

Så har Merijärviborna fortsättningsvis ett gemensamt vardagsrum. 4H driver verksamheten och kommunen står för hyran.

Toini Hiitala, Pirkko Ylitalo, Sirkka-Liisa Haarakangas och Aila Pyhälä träffas regelbundet på Bensis som är Merijärvibornas vardagsrum. Att spela kort håller hjärnkontoret i skick. Bild: Cata Portin

Mysfaktorn är hög i Bensis, eller Huoltis som den heter på finska. Det är torsdag och man serverar ärtsoppa, vid ett bord spelar fyra kvinnor kort. Bakre delen rymmer en loppmarknad.

Kaisa Saukko serverar kaffe och tar betalt för bensinen, bland annat. Hon har fött och skött fyra barn i många år och är nu sysselsatt på Bensis de två närmaste åren.

Här jobbar också Arja Härö. Som så många Merijärvibor är hon laestadian och träffade sin blivande man på en av de traditionella sommarträffarna.

– Hur jag trivs? Nå, du kan tänka dig jag är ju en stadsflicka …

Hon säger att laestadianerna känner samhörighet, man har alltid många vänner, familjerna och släkterna är stora.

Och hur vet man vem som är laestadian?

– Det är enkelt, den som har tv hör inte till oss.

Kossor trivs i kyla

I Merijävi tar sönerna ofta över lantbruket, mekar med maskiner och blir kvar på orten. Flickorna åker i väg efter grundskolan. Så är det också hos familjen Salmu. Dottern skyndar förbi på väg till studieorten. Mor jobbar i grannkommunen. Men far Arvo Salmu och två söner står stadigt i snömodden då de stolt visar gården och kreaturen.

Vi befinner oss på Kauha gård som fruns far startade på 1930-talet. Snön virvlar runt och marstemperaturen hålls på minus. Kossorna har utvecklat tjock vinterpäls i det öppna fähuset. Utomhusvistelsen har betytt att kalvarna mår bättre och att produktionen ökat.

Männen i familjen Salmu i centerfästet Merijärvi skulle aldrig byta arbetet på landet mot storstaden. – Folk är bortskämda, många tror att livet är en enda godisdag. För dem som verkligen vill jobba finns alltid jobb. Bild: Cata Portin

– Kallt som under vinterkriget, konstaterar männen och skrattar så det dånar mellan fähusen. Det gör de ofta – skrattar, alltså. Men vi ska snart märka att det finns allvar bakom skrattet.

Mikko, 25 och Matti, 21 har studerat vid Kannus lantbruksinstitut och sedan återvänt till hemgården.

Den äldre brodern har redan egen gård, den yngre är på pappas lönelista. Då sönerna Salmu berättar om sitt liv handlar det mycket om arbete. De jobbar dygnet runt då det behövs.

– Det är härligt att alltid ha något att göra, då jag tittar ut genom fönstret vid morgonkaffet ser jag redan vad jag ska ta itu med härnäst.

Men var hitta värdinna?

Framtiden för Kauha gård är mer än tryggad. Men detta är männens värld, tillgången på värdinnor är minst sagt skral i glesbygden. Då problemet kommer på tal blir de unga männen aningen generade. Nej, inga flickvänner just nu. Man kan ju åka på dans till Kalajoki men få unga kvinnor vill längre ägna sig åt lantbruk.

Laestadianerna har sina sommarmöten där man hittar partner. Men familjen Salmu hör inte till fridsföreningen.

Vi sitter i ett litet kontrollrum ovanför inomhusladugården och männen följer aktiviteten på dataskärmar. I realtid ser man vilken ko som besökt mjölkningsroboten och hur mycket foder som gått åt.

Männen är alla trofasta centerröstare men trots att Merijärvi hör till Uleåborgs valkrets har de inte röstat på Juha Sipilä i riksdagsvalet.

– Det är viktigt att vi har en representant från trakten i riksdagen, Juha Pylväs är hemma i Ylivieska. (Pylväs valdes in i riksdagen 2015)

"Allt blev sämre i EU"

Oppositionen då? Eila Rautio (Sannf) driver en personligt inredd frisörsalong då hon inte jobbar på servicehuset och drar karaoke för seniorerna. Hon och tre andra bröt det historiska hundraprocentiga centerväldet vid kommunalvalet 2012.

Eija Rautio är en av dem som orsakade Sannfinländarnas stora skräll för fyra år sedan. Hon ställer upp i år igen och säger att feedbacken bara varit god. Bild: Cata Portin

– Jag gick med då jag blev tillfrågad. Det har varit bara positivt. Vi vill ju alla kommunens bästa, säger Rautio medan hon trimmar en kunds nackhår.

Rautio anser att allt blivit sämre sedan Finland gick med i EU. Inte heller hon gillar auktoriteter.

– Jag har hört mycket kommentarer om hur Timo Soini blivit en kappvändare i EU-frågorna.

Sen kommer vi till konflikten. Kommunstyrelsen röstade ner förslaget att låta Rautio sköta frisörsalongen i samarbete med bensinstationens företagare.

– Jag vill hjälpa småföretagarna, vi skulle ha klarat det så bra, tillsammans.

Men det ville alltså inte Centern och nu sköter 4H Bensis.

Litet skaver det mellan utmanaren och maktpartiet men för det mesta talar man om kommunens bästa, om Merijärvifrågor.

Idyllen i Finlands mesta centerkommun hotas mest utifrån. Knark har hittats i byn och ett område på gränsen till Merijärvi har undersökts som möjlig lagring för använt högaktivt kärnbränsle – ifall kärnkraftverket i Pyhäjoki blir av.

Hittills har man lyckats undvika kommunfusioner och behållit makten. Nu är kommundirektören Kari Jokela bekymrad över hur framtidens statsandelar fördelas.

– Politikerna tvingar folk att flytta till större centrum, jag är rädd att de små kommunerna förlorar möjligheten att klara sig.

FAKTA OM MERIJÄRVI

Bild: Ksf Media

Invånare: 1 134. Hela 24,3 procent är under 25 år.

Röstningsprocent 2012: 70,8 – ett plus med hela 4,7 procent.

Inkomstskattesats: 21,50 procent.

Sysselsättningsgrad: 65,1 procent.

Näringsgrenar: Lantbruk är den största näringsgrenen, här samarbetar sex kommuner med Kalajoki som värd. Sammanlagt finns 1 200 aktiva lantbruk i området och tillsammans lyfter man 55 miljoner euro i stöd.

Service: All social- och hälsovård produceras av Kalajoki kommun. Hälsocentralen i Merijärvi är öppen tre dagar i veckan. Kommunen äger 40 hyresbostäder. Vårdreformen förbereds i projektet PoPster som leds av landskapsförbundet.

Laestadianismen är en stark faktor i Merijärvi. Laestadianismen är Finlands största väckelserörelse och till gammallaestadianerna hör cirka 150 000 personer främst i Österbotten och norra Finland. Väckelserörelsen är en del av den evangelisk-lutherska kyrkan och organiserad i Finlands Fridsföreningars förbund. Merijärvis fridsförening är aktiv och håller regelbundet bland annat dagklubbar, bibelklasser och sångstunder.

Statsandelar per invånare: 3 917 euro.

Nettoskuld per invånare: 1 222,2 euro.

Den ekonomiska försörjningskvoten: 2,01.

Läge: Norra Österbotten, cirka 120 km sydost från Uleåborg och 28 km från Kalajoki. Cirka 100 km norr om Kronoby.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33