Hankens rektor hittad mördad på gatan – makaber vandring belyser Helsingfors mordhistoria

Ruttnande lik i bakluckor och bäddsoffor, lönnmördare i Brunnsparken, gungstolsstrypning, bärsärkagång på fyllan, röd och vit terror – lokalhistorikern Pauli Jokinen bjuder på en blodisande rundvandring under Helsingfors promenadfestival.

Den som känner ett sug efter morbida anekdoter kan få sitt lystmäte på lördag nästa vecka. Vid midnatt ordnar fackboksförfattaren och stadshistorikern Pauli Jokinen en "mordvandring" från Rödbergen till Södra hamnen. På vägen gör Jokinen halt på ställen där både kända och bortglömda mord begåtts under det senaste dryga seklet.

Mordvandringen är en del av Helsingfors första promenadfestival, som börjar nu på lördag och pågår en vecka. Jokinen tar avstamp i Rödbergens hamnkvarter och pekar ut 16 olika ställen i de södra stadsdelarna där människor bragts om livet på utstuderat våldsamma sätt: bajonetter, whiskyflaskor, eldstrider, bara händerna.

HBL följer med och sätter förstoringsglaset på fem av de mord Jokinen tar upp.

Professor rånmördad efter DTM-kväll

En ljus vårnatt i slutet av maj 2006 är kändisprofessorn Kari S. Tikka, framstående skatteexpert och hängiven konstsamlare, på väg hem från nattklubben Don't Tell Mama i sällskap med två yngre män från Estland och Ryssland. Trion ska avsluta kvällen med efterfest på Rödbergsgatan hemma hos den 61-åriga professorn.

– Tikka talade inte ryska, och förstod därför inte att de två männen på vägen kom överens om att supa honom full och råna honom på pengar och värdeföremål, berättar Pauli Jokinen.

Men planen kommer på skam. Professorn är inte intresserad av att dricka sig redlös, utan vill spela kort och fortsätta samkvämet. Han håller sig till Coca-Cola. Det gör däremot inte de två yngre männen, och i samma takt som promillehalten stiger minskar tålamodet.

När Tikka under morgonen ber gästerna gå hem eftersom han ska vara på jobbmöte samma dag urartar situationen. En av männen griper en whiskyflaska – en tung butelj Chivas Regal – och drämmer till Tikka i huvudet upprepade gånger. En granne hör tumultet i lägenheten, men polisen tillkallas inte.

Följande kväll hittas Kari S. Tikka död i lägenheten, med strypmärken på halsen och krosskador i huvudet. Bland annat tack vare tips från grannarna kommer polisen de två männen på spåren, och griper dem i Nordsjö dagen därpå. I oktober 2006 dömer tingsrätten Mika-Martti Zukov, född 1982, och den fyra år yngre Alexandr Ionin till elva års fängelse.

Ödesdiger efterfest. Kändisprofessorn Kari S. Tikka bjöd in två blivande rånmördare till sin bostad på Rödbergsgatan efter en kväll på DTM. Bild: Cata Portin

Våldtas turvis av chaufförer

Rödbergens skuggiga gator och stimmande krogar har sett mycket ond, bråd död komma farande, ofta inhöljd i spritångor. Ett av de fall som skakat Finland allra mest var den 30-åriga Inga Mylläris öde i händerna på fem busschaufförer under nyårsnatten 1957.

Mylläri hade firat nyår på krogen Polaris på Båtsmansgatan och skulle tillsammans med en väninna ta en taxi hem till Mylläris bostad på Eriksgatan strax efter midnatt. Men dit körde taxin aldrig. I stället tränger sig två busschaufförer med in i bilen och dirigerar om taxin till Vallgård för att köpa t-sprit. Därifrån går färden vidare till Kampens busstation för efterfest.

Efter ett par timmar lämnar väninnan sällskapet, med en av chaufförerna, men Mylläri är halvt medvetslös av T-spriten och slocknar i bussen. Under natten blir hon våldtagen av åtminstone fyra busschaufförer. Vad som sedan händer är något osäkert, men en femte chaufför kommer in i bilden och kör i väg med Mylläri i bussen. Chauffören uppger i förhör att han släppt av henne i Munksnäs. Ute är det nästan 30 grader kallt.

En dryg vecka senare hittas Mylläris kropp i Alberga. Hon är nästan naken, så när som på en sönderriven klänning och underkläder.

Fem busschaufförer åtalas i den påföljande processen. De döms till lindriga fängelsestraff på mellan ett halvt och två år, då man inte med säkerhet kan bevisa vem som orsakade Mylläris död.

– Hur är det möjligt, undrade juristen Helvi Sipilä som arbetade med fallet, att en kvinna som beger sig hem från en restaurang blir våldtagen många gånger och hittas död långt utanför Helsingfors, utan att någon gjort någonting alls? För så verkade männens vittnesmål och domar enligt Sipilä. Och folket höll med henne. Uppemot 3 000 samlades vid Inga Mylläris begravning i en tyst protest mot våldet mot kvinnor.

Långa skuggor över ökända hamnkvarter. Rödbergen har en diger kriminalhistoria. På den här parkeringsplatsen hittades till exempel två lik i en baklucka i början av 1990-talet. Mördaren greps aldrig. Bild: Cata Portin

Mysteriet i bäddsoffan

– Här i Ulrikasborg kommer vi till en av den finländska polisens stora skamfläckar, säger Pauli Jokinen när vandringen fortsätter.

Han gör halt vid Bergmansgatan 14 och pekar upp mot det grå höghuset.

– Här mördades 28-åriga Jussi Helasvuo. Och det är egentligen det enda man vet om fallet, säger Jokinen.

Det var i slutet av juli 1988, mitt under sensommarhettan, som kontorsmaskinteknikern Jussi Helasvuos familj och vänner började undra varför ingen sett eller hört någonting från Jussi på länge. Med växande oro knackade fadern på hos sonen och steg in, men fann lägenheten tom och städad.

Tiden gick, och ingenting hördes. I början av augusti gjorde fadern ett nytt besök i lägenheten på Bergmansgatan. Det var då han kände lukten. Den verkade komma från bäddsoffan. Jussi Helasvuos kropp hittades gömd inuti soffan, insvept i svart plast. 28-åringen hade mördats med eggvapen på ett sätt som polisen beskriver som sällsynt rått och grymt.

Ett stort antal personer hördes i samband med utredningen, men polisen gjorde aldrig något gripande och hittade inte en enda användbar ledtråd.

– Helasvuo hade såvitt man vet inget kriminellt förflutet. Han rökte cannabis ibland och hörde till Ior Bocks umgängeskrets, säger Pauli Jokinen.

Polisen efterlyser alltjämt tips om Helasvuos baneman.

Olöst gåta. Ingen utom de ansvariga vet varför Jussi Helasvuo mördades med eggvapen och pressades in i sin egen soffa på Bergmansgatan sommaren 1988. Bild: Cata Portin

Rektor dräps och dumpas på gatan

Chockfyndet på Jungfrustigen några stenkast därifrån gjordes tidigt på morgonen den 12 mars 1918, under pågående inbördeskrig. Hankens (dåvarande Högre Svenska Handelsläroverkets) direktor Oskar Rosenqvists stelnade kropp låg på gatan med ett kulhål i huvudet och genomborrad av bajonettstyng.

Natten innan hade den 36-åriga Rosenqvist under oklara omständigheter häktats i sin lägenhet av sex rödgardister och fösts in i en bil. Vad som utspelade sig i bilen och vem som höll i mordvapnet blev aldrig fastställt, men efter kriget, när den vita hämndvågen sköljde över Helsingfors, avrättades alla rödgardister man fick tag på som hade varit inblandade.

Ekonomen, juristen och journalisten Rosenqvists död är en dyster paradox då han i sin ungdom själv engagerat sig starkt för arbetarrörelsen. Under inbördeskriget stod han på den vita sidan och var bland annat med om att ge ut den underjordiska vita tidningen Fria ord. Enligt en teori var gripandet och avrättningen ett misstag: rödgardisterna tog fel på person och trodde att Rosenqvist var högeraktivisten Erik Grotenfelt, chefredaktören för Fria ord. Efter inbördeskriget verkställde samme Grotenfelt personligen flera summariska avrättningar av röda i Västankvarn i Ingå. Följande år tog han sitt eget liv.

För Hanken var Oskar Rosenqvists död ett hårt slag. Han hade varit med om att grunda Hanken, bygga upp utbildningen och verkat som direktor ända sedan starten år 1909.

Avrättad. Högre Svenska Handelsläroverkets direktor Oskar Rosenqvist mötte sitt öde i rödgardisternas händer. Bild: Cata Portin

Alla tiders polisjakt

Namnet Steen Christensen får nackhåren att resa sig på många som minns en av de mest intensiva polisjakterna i Finlands historia. Den danska yrkesbrottslingen, dömd för bland annat bankrån och våldtäkt rymde från fängelset i Danmark på hösten 1997 och tog sig till Helsingfors.

Den 22 oktober rånar Christensen Hotell Palace på Södra kajen och flyr genom de södra stadsdelarna. På Fabriksgatan skjuter han två poliser, Eero Holsti och Antero Palo, med fem skott i huvudet och ryggen.

En sällan skådad polisjakt börjar: hamnar stängs, tågstationerna hårdbevakas, helikoptrar surrar och Christensens nuna finns överallt på löpsedlarna.

Ändå lyckas han ta sig till Tavastehus och checka in på Hotell Vaakuna under falskt namn. Där försöker han ta sitt liv flera gånger, men misslyckas. Han blir till slut igenkänd av personalen i ett närliggande apotek när han köper mediciner. Kort därpå grips han vid hotellet.

Polismördaren. Steen Christensens ansikte blev bekant för de flesta finländare på senhösten 1997 när polisjakten pågick. Bilden är tagen under rättsprocessen, vars utgång var odiskutabel: livstid. Bild: HBL-arkiv/Niklas Tallqvist

I rätten erkänner Christensen omedelbart polismorden. Rätten skickar honom på sinnesundersökning. Slutsatsen är att dansken varit fullt medveten om sina gärningar och är en extremt farlig återfallsförbrytare.

Polismördaren Steen Christensen, 33, döms till livstids fängelse. Han avtjänar straffet i Danmark. Under fängelsetiden har han gift sig och fått barn med en finländsk kvinna.

Män mördar män

Mord i vart och vartannat kvarter, kan det verka som. Men ser man på den längre trenden har Helsingfors blivit en betydligt säkrare stad än för några decennier sedan. Nu för tiden dödas 10–15 personer per år i Helsingfors. Under förbudslagstiden var medeltalet till exempel uppe i 30 – med en betydligt mindre befolkning. Berghäll, Tölö och Rödbergen hör till de stadsdelar där morden duggat tätt genom tiderna.

– Helsingfors har också ovanligt många olösta mord, ungefär 200 sedan år 1950, påpekar Pauli Jokinen.

Men varför ska gruvliga, gamla mordfall ventileras på nytt? Och vad berättar den samlade mordfolkloren om staden Helsingfors?

– Inte påstår jag att det finns en djupare mening med att ta upp de här fallen, men mord och människans mörkare sidor har intresserat folk i alla tider. Mordhistorier fyller kanske ett behov av tjuvtittande, och kanske är de ett sätt att tryggt kunna utforska sina egna mörkare sidor utan att själv behöva göra någonting, säger Jokinen.

– I gamla tider skedde morden ofta utomhus, på gator och i parker. Nu begås de mest inne i lägenheter. En sak som däremot inte alls förändrats över tid är att alkoholen oftast är en ingrediens i helsingforsiska mord, fortsätter han.

En annan tydlig tendens är att offren – och i synnerhet förövarna – i regel är män. Medianmördaren i Helsingfors är en berusad man mellan 20 och 40 år.

– Inte ett enda av morden på min rutt har begåtts av en kvinna, så vitt man vet. Men så har vi ju de 200 olösta fallen ..., säger Jokinen.

Grymt slut. Keijo Inkinen var en bekant gestalt för många helsingforsare på 1970-talet: han brukade sitta med fönstret öppet i sin bostad på Sjömansgatan och spela dragspel. Han satt kvar vid fönstret också efter sin död: strypt och fastbunden vid stolen. Bild: Cata Portin

Bild: Iines Vikiö

Mordrutten genom södra Helsingfors

1. Dubbelmordet i Rödbergen 1992 – två ruttnande kroppar hittas i bakluckan på en bil som stått parkerad i snön vid Docksgatan. Maffiakopplingar misstänks, men brottet förblir olöst.

2. Professor Kari S. Tikka rånas och mördas i sitt hem 2006 av två män som följt med honom från nattklubben DTM.

3. Servitrisen Inga Mylläri serievåldtas och hittas död i Alberga efter en nyårsfest på krogen Polaris på Båtsmansgatan år 1957.

4. Byggarbetaren Keijo Inkinen, 49, brukade sitta i en gungstol vid sitt öppna fönster på Sjömansgatan och spela dragspel. På våren 1974 kommer Heikki Ollila, 26, upp i lägenheten, binder fast Inkinen i stolen, stryper honom och länsar bostaden på värdesaker. Ollila döms till livstids fängelse.

5. Friherren och generalmajoren Carl Silfverhjelm dödas i sin bostad på Skarpskyttegatan 9 av en grupp rödgardister i februari 1918.

6. Maskinteknikern Jussi Helasvuos kropp hittas invirad i svart plast i sin egen bäddsoffa sommaren 1988.

7. Steen Christensen skjuter två poliser under sin flykt genom Helsingfors efter ett hotellrån i oktober 1997.

8. Högre Svenska Handelsläroverkets direktor Oskar Rosenqvist grips och avrättas av rödgardister i mars 1918.

9. Lönnmördargruppen Blodhundarna, unga män som motsätter sig förryskningsåtgärderna, skjuter ihjäl poliskonstapeln Johan Forstén i Brunnsparken. Det är möjligt att Blodhundarna, verksamma 1905–06, tog fel på person och trodde att Forstén var en rysk gendarm.

10. Seija Kekkonen var på väg hem från en fest på Brunnshuset 1980. Inte långt senare hittas hon strypt i källaren i huset där hon bodde. Mordet var ett av tre uppmärksammade "källarmord" på bara fem år. Polisen lyckades aldrig gripa mördaren.

11. Det så kallade lustmordet i Brunnsparken 1910 – den bara fem år gamla Hjördis Elvira Lindgrén hittas mördad och våldtagen på isen utanför Brunnsparken på vårvintern.

12. Fyra polacker grips och avrättas av vita styrkor i april 1918. Förklädda till ryska soldater var polackerna på väg tillbaka till sitt hemland, ovetande om att de vita intagit Helsingfors. De vita trodde polackerna var ryssar som kämpat på den röda sidan, grep dem i hamnen och arkebuserade dem utanför Sankt Henriks katedral.

13. 1931, under förbudslagstiden, ska den unga konstapeln Eino Heinonen gripa den berusade skogshuggaren Sulo Roukala nära Brunnsparken. Roukala drar fram en kniv och hugger ihjäl Heinonen.

14. Ett fiktivt mord: Mika Waltaris romanhjälte kommissarie Palmu utreder vilka liemän som härjar i de södra stadsdelarna.

15. Ett av de mest kända konstnärsmorden i Finlands historia. Författaren och journalisten Maiju Lassila, som ursprungligen hette Algoth Tietäväinen, stod på den röda sidan under inbördeskriget. Han dödades under oklara omständigheter på färden ut till fånglägret på Sveaborg, där han skulle ha arkebuserats.

16. Vandringen avslutas vid minnesmärket för de åtta judar som Finland utlämnade till Tyskland under andra världskriget. Judarna fördes raka vägen till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Bara en av dem överlevde kriget.

Mordvandringen på lördag 16.9 ingår i Helsingfors promenadfestival. Evenemanget pågår en dryg vecka (9.9–17.9) och omfattar över 30 guidade rundvandringar med varierande teman på olika håll i staden. Hela programmet finns på adressen http://helsinginkavelyfestivaali.blogspot.fi.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33