Handeln åker inte snålskjuts på vad andra tillverkare utvecklat

Det går inte att patentera matrecept. Inte heller vanliga matlagningsråvaror eller halvfabrikat såsom tomater, morötter, inlagda rödbetor, potatispuré och strömmingsfiléer.

Det går inte att patentera matrecept. Inte heller vanliga matlagningsråvaror eller halvfabrikat såsom tomater, morötter, inlagda rödbetor, potatispuré och strömmingsfiléer. Och innan det kom märkesvaror ut på marknaden var det handelsmannen som stod som garant för kvaliteten på socker, kaffe, mjöl, sill och saltgurka. Ja, egentligen alla livsmedel som fanns på butikshyllorna. Att handeln nu har vad som kallas private label är egentligen en återgång till gammal praxis.

Konsumenterna bör visserligen skyddas mot vilseledande marknadsföring. Men om någon kopierar ett köttbullsrecept och säljer produkten under sitt eget varumärke är det ingen som blir lurad.

Däremot har stora livsmedelsföretag helt fräckt förvanskat och urvattnat betydelsen av vissa gamla begrepp inom livsmedelsbranschen och använder nu några "namn enligt handelssed" synnerligen godtyckligt. Det gäller till exempel klassiska ostar som inte har skyddats genom skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) eller garanterad traditionell specialitet (GTS).

Sålunda säljs det allmänt en grynpipig halvhård ost som påminner om finsk gräddost under namnet Tilsit, Tilsiter och Havarti, fastän dessa produktnamn ursprungligen betecknade ostar av en helt annan kategori, nämligen från ytan kittmognade ostar. Smaken på 99 procent av tilsitosten på butikshyllorna har inget gemensamt med den ursprungliga tilsitern. Samma gäller många Port salut-ostar, som borde ha en tunn skorpa av Bacterium linens och andra organismer, men som nu bara färgas med annattofärg på ytan. Och det säljs emmentalost, som inte ens fyller urvattnade krav på ostsorten. På förpackningen kan det stå Maasdam-Emmental. Vad är det för en tulipanaros?

Ett stort bageri marknadsför en lappländsk rieska, som har föga annat gemensamt med den lappländska förebilden än det tunna formatet. Ingredienserna är desamma som i svensk lefsa och brödet är väl bakat i Sverige? Hur det förhåller sig med många alkoholfria och alkoholsvaga ölsorter undrar man. Bland ingredienserna finns aromämnen och koldioxid, men inte alltid jäst. Är det fråga om öl eller någon om öl påminnande läskedryck?

EU:s livsmedelsverk har sanktionerat mycket av detta, troligen efter påtryckning från stora, ofta jordbrukarägda, livsmedelsföretag. Men vad kan man vänta sig av EU i denna fråga eftersom ett av direktiven fordrar att livsmedelstillverkarna uppger felaktiga, mot vetenskapen stridande fakta och kommer med huvudlösa påståenden på förpackningarna. Enligt direktivet om deklaration av natrium i livsmedel kan man skriva att allt salt härstammar från i livsmedlet (naturligt) förekommande natrium! Detta även om det inte finns en gnutta salt (NaCl) i produkten.

Mot bakgrunden av detta är Mats Nylunds anklagelser (HBL Debatt 19.11) om att handeln åker snålskjuts på vad andra livsmedelstillverkare utvecklat och därmed bedrar konsumenterna helt obefogade. Att handelskedjorna genom sin starka ställning sätter höga marginaler på livsmedelspriserna är en helt annan historia.

Jan-Erik Ingvall, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Black Friday 2020 – erbjudanden hos Preeco.fi

Mer läsning