Han skapade finska skriftspråket

Bild: Jan Lindström

Svenskans ord pålitlig översatte han till "päälleluotettava" och verbet "korvapuustella" innebar att någon blev slagen i ansiktet. Glasögon var "nenäsilmät". Det krävdes en kreativ fantasi när biskop Mikael Agricola på 1500-talet skapade det finska skriftspråket.

====

SERIE: Journalisten och författaren Staffan Bruun har dykt in i Finlands historia och botaniserat fram 50 fenomen, händelser och personer som var viktiga när vårt land formades. Han har också rangordnat händelserna och skeendena. Gustav Vasa landar på en 12:e plats. Serien kulminerar den 6 december, dagen då Finland fyller 100 år. Då avslöjar vi vad som har format hundraåringen mest. I slutet av den här texten hittar du de senast publicerade artiklarna i serien. De fyrtio första delarna i serien hittar du som fyra separata läspaket på appen HBL 365 under Tidningar/Bilagor.

====

Mikael Agricola har med all rätt kallats det finska skriftspråkets fader. När han blev prästvigd hade reformationen redan segrat i Sverige och Agricola blev en av dem som införde de nya kyrkliga rutinerna i Sveriges östra riksdel.

Agricola hade studerat under Martin Luther i Wittenberg på 1530-talet. En av Luthers centrala teser var att allmänheten bör kunna ta del av gudstjänster och bibeltexter på sitt eget modersmål. För att detta skulle vara möjligt måste Bibeln översättas till finska.

Mikael Agricola var den som utförde arbetet. Han gav ut en ABC-bok och en bönebok på finska innan storverket, översättningen av Nya testamentet till finska kunde tryckas i 500 exemplar 1548. Trots att upplagan var liten kunde alla Finlands 150 kyrkor begåvas med ett eget exemplar.

Eftersom Agricola var den första som utformade finskan i skrift hade han fria händer att bestämma hur språkdräkten skulle se ut. Han var tvungen att skapa otaliga nya ord för företeelser, föremål och handlingar som inte hade någon finsk variant. Eftersom Mikael Agricola var hemma från Östnyland kom den lokala finska dialekten att bli förebild för nationalspråket. Mycket i finskan lånade Agricola från svenskan, tyskan och latinet.

Vilket språk som var Agricolas modersmål har expertisen inte lyckats enas om. Han föddes 1510 i en förmögen jordbrukarfamilj i Pernå. Fadern hette Olof, moderns och de tre systrarnas namn har förblivit okända. I Pernå talade man svenska, också på den här tiden. Därför var sannolikt Agricolas hemspråk svenska, men han måste i ett tidigt skede ha kommit i kontakt med finska, kanske via modern eller tjänstefolk. Så lyder en teori.

En annan är att Agricolas finska var så god att han måste ha lärt sig språket redan från barnsben i hemmet. Hans flytande formuleringar och nyansrika språk förutsätter att finskan dominerade i hemmet. För svenska talar att Agricolas efterlämnade postilla, ett verk av Martin Luther, innehåller 45 anteckningar i marginalen på svenska och bara en på finska.

Sanningen har inte gått att spåra upp, även om minst tre expeditioner grävt efter Agricolas benrester i ruinerna av Viborgs domkyrka. Felet är att det är svårt att identifiera den finska biskopen bland tusentals andra skelett.

Skola i Viborg

Oberoende av modersmål blev latinet tidigt det dominerande språket för Agricola som sändes i skola till Viborg. Uppenbarligen fick den lokala kyrkoherden i Pernå upp ögonen för den begåvade tioåringen och utverkade att han fick plats i Viborgsskolan. På den här tiden var det tyska inflytandet starkt i Viborg och Luthers nya idéer hade tagits emot med stor entusiasm.

Unge Mikael Agricola fick i Viborg höra reformationens och humanismens glädjebudskap och blev en hängiven protestant. Strax efter att kung Gustav Vasa slutgiltigt gett order om att reformationen skulle genomdrivas i hela riket installerade sig den 18-åriga Mikael Agricola i Åbo stift som biskop Martin Skyttes sekreterare.

Några år senare prästvigdes han för att 1536 skickas till Wittenberg för att studera under självaste Martin Luther. Som resesällskap hade han en annan blivande teolog, barndomsvännen Martinus Teit, även han från Pernå. De båda ynglingarna skickades iväg utrustade med några tunnor smör som utgjorde deras reskassa. Redan i Tyskland inledde duon översättningen av Bibeln till finska.

Tre år stannade Agricola i Tyskland, 1539 återvände han som nybliven magister till Åbo. Martin Luthers rekommendationsbrev till kungen i Stockholm bar frukt, Agricola utnämndes till rektor för Åbo katedralskola. Men att banka in kunskap i motsträviga elever var ingen lätt sak, inte ens på Mikael Agricolas tid.

– Hur svårt är det inte att leda gossarna, dessa odresserade vilddjur, till någon god och säker bildning, klagade rektorn i ett brev till en vän.

Kyrkor töms

I nio år kombinerade Mikael Agricola arbetet som rektor med finska bibelöversättningar. Det var en produktiv tid. Först utkom Abckiria 1543. Boken var en sammanfattning av den kristna läran avsedd för präster som, enligt Agricola, var "lata och dumma" och därför behövde vägledning. ABC-boken innehöll förutom alfabetet och räkneorden, de tio budorden, trosbekännelsen, Fader vår, Ave Maria och andra viktiga bibeltexter.

Inte ett enda fullständigt exemplar finns bevarat av ABC-boken som betraktas som den finska litteraturens premiärverk. Följande bok hette Rucouskiria som var en handbok för präster med böner för alla tänkbara tillfällen. Denna 900 sidor tjocka bönebok innehöll allt en präst behövde för att klara sig i olika situationer i sin tjänsteutövning, också en förteckning över paradisets fröjder och helvetets kval.

Redan 1544 var Agricolas översättning av Nya testamentet klar. Men pengar för att trycka den 800 sidor tjocka Se Wsi Testamenti lyckades man utverka först fyra år senare 1548. Till dröjsmålet bidrog att Agricola hade hamnat i onåd hos kungen.

Gustav Vasas kampanj för att beslagta kyrkornas värdeföremål hade skjutit fart. Hovet behövde dugliga skrivare och kamrerer och gav 1544 order till Åboskolan att sända dugliga gossar till Stockholm. Någon annan utbildning ansåg Gustav Vasa inte att behövdes, skolorna skulle bara utbilda skrivare och kamrerer.

Då inga gossar skickades till Stockholm måste kungen följande år i skarpa ordalag påminna rektor Agricola om saken. Motvilligt gav Agricola efter, han ansåg att ynglingarna behövdes bättre i Finland som präster.

Agricolas misstänksamhet mot kungen fick extra näring av att han i egenskap av domkapitlets skrivare var den som fick i uppdrag att skicka en förteckning över kyrkans egendom och intäkter till Stockholm. Mycket riktigt beslagtog kronan allt den kom åt, dog en kyrkoherde utnämndes ingen efterträdare utan kungen lade beslag på lägenheter och intäkter.

Bara halva stiftet

Mikael Agricola hade fallit i onåd hos kungen och tvingades avgå som rektor 1548. Nu fick han tid att översätta också valda bitar av Gamla testamentet till finska, han skrev själv och översatte också handböcker för präster, psalmböcker, lagar och andra viktiga texter. När biskop Skytte dog 1550 höll kungen Åbos ledande teologer i spänning i fyra år om vem som skulle bli ny biskop för Åbo stift.

1554 kallades Agricola och några kolleger till Stockholm. Kungen meddelade att han delar stiftet itu. Mikael Agricola blev biskop för Åbo stift medan kollegan Paul Juusten skulle leda nybildade Viborgs stift. Bägge vigdes till biskopar i Strängnäs utan kungens närvaro. Orsaken var, enligt Juusten som senare skulle skriva boken om Agricola, att biskopen "var kungen misshaglig".

Det var en sårad Mikael Agricola som inledde sitt värv som biskop i Åbo. Dels ansåg han sig ha blivit bedragen på halva sitt stift, dels var en av hans första uppgifter att utföra inventarium i skärgårdskyrkorna och göra upp en förteckning över egendomen, bland annat skulle antalet kittlar, grytor, skedar och tennfat uppges.

Mikael Agricola var inte dummare än att han insåg att Gustav Vasas plan var att beslagta allt från kyrkorna. Kriget med Ryssland som bröt ut 1555 gav kungen annat att tänka på. I ett år skövlades området öster och väster om Viborg tills fredsförhandlingar kunde inledas efter nyår 1557. Mikael Agricola ingick i den svenska förhandlingsdelegationen som reste till Moskva.

Fred slöts i Nöteborg den 2 april, men Agricola skulle aldrig återse hemmet. Han insjuknade hastigt i Viborg och dog 9 april 1557. Två dagar senare begrovs han i Viborgs domkyrka. Han efterlämnade hustrun Birgitta och sexåriga sonen Kristian som skulle följa i faderns fotspår, studera teologi i Tyskland, arbeta på domkapitlet i Åbo och sluta som biskop i Estland.

Fakta

Agricolas produktion

Abckiria 1543 (ABC-boken)

Rucouskiria Bibliasta 1544 (Bönebok ur bibeln)

Se Wsi Testamenti 1548 (Nya testamentet)

Käsikiria Castesta ia muista Christikunnan Menoista 1549 (Handbok i dopet och andra handlingar inom kristendomen)

Messu eli Herran Echtolinen 1549 (Mässa)

Se meiden Herran Jesusen Christusen Pina, ylesnousemus ia taiuaisen Astumus, niste Neliest Euangelisterist coghottu 1549 (Vår Herre Jesus Kristus lidande, uppståndelse och himmelsfärd, samlade ur de fyra evangelierna)

Dauidin Psaltari 1551 (Davids Psaltare)

Weisut ia Ennustoxet Mosesen laista ia Prophetista Wloshaetut 1551 (Psalmer och spådomar hämtade ur Mose lagar och profetior)

Ne Prophetat. Haggai. Sacharja. Maleachi 1552 (Profeterna Haggai, Sachar och Maleachi)

Rangordning

8:e plats

Om inte Mikael Agricola hade gett ut de första bibelböckerna på finska hade säkert någon annan gjort det. Agricolas förtjänst är att hans första version av det finska skriftspråket var så livskraftig att språket lever och frodas än i dag. Utan ett fungerande skriftspråk hade finska språket inte överlevt och därmed aldrig den finska nationen uppstått.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning