Hämnden är ljuv, sannerligen

Erica Rivas gifter sig i den sista episoden i Wild Tales.Bild: SCANBOX ENTERTAINMENT DENMARK A/S

Den argentinska episodfilmen Wild Tales innehåller både kaos och svärta.

Wild Tales. Yle Teema 21.00

Episodfilmen är en erkänt knepig berättartradition. Inte sällan blir det på tok för ojämnt, i värsta fall även osammanhängande. Men försök säga det åt regissören Damián Szifron som i Wild Tales (Relates salvajos) – argentinskt Oscarmode anno 2015 – drar till med ett föredömligt vältempererat samlingsalbum.

Den gemensamma nämnaren här är hämndbegär och blint raseri. Och eftersom vi har med latinos att göra vänder man inte nödvändigtvis andra kinden till, tvärtom.

I den svärtat komiska öppningssekvensen möter vi ett antal flygpassagerare som sent omsider upptäcker att det har en sak gemensamt: en (fempennis) musiker vid namn Gabriel Pasternak.

Här är hans gamla flickvän, modellen Isabel (María Marull), som var honom otrogen. Och som råkar sitta mitt emot Gabriels gamla ärkefiende, musikkritikern Salgado (Darío Grandinetti) som praktiskt taget lade punkt för hans karriär.

Framför dem sitter Gabriels gamla lärarinna (Mónica Villa) som inte har mycket gott att säga om Gabriel, och som i likhet med alla andra passagerare erhållit en fribiljett.

Förresten, sa vi att det är Pasternak själv som pungat ut för flygbiljetterna…?

Följande ut är en mafioso (César Bordón) som i skydd av nattens mörker besöker en landsvägssylta som minsann sett bättre dagar. Inte nog med det: här kolliderar han med en servitris (Julieta Sylberberg) som har ett horn i sidan på karlen, som med kockens goda minne tillreder ett kvällsmål med råttgift som en av ingredienserna.

Här stöter vi också på en bilist som får betala ett minst sagt högt pris för ett långfinger i trafiken. Och i grande finale besöker vi en bröllopsfest som på förekommen anledning spårar ur, helt och totalt.

Poängen är att Damián Szifron, som skrivit manus tillsammans med Germán Servisio, inte är ute efter blott kaos och förstörelse. Wild Tales fungerar lika väl som ett stycke social satir, som i episoden där Ricardo Darins byggarbetare – och sprängämnesexpert – gör upp med den argentinska byråkratin, modell nitiska parkeringsvakter.

Talande är kanske också att Pedro Almodóvar är en av filmens producenter; ingen större överraskning med tanke på humöret och svärtan i materialet. Puta madre!

Krister Uggeldahl

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33