Hälsofostran i tingsrätten

Alla beslut som fattas i fråga om barnens hälsa bör grunda sig på objektiv forskningsbaserad information.

Får en förälder ge sitt barn ett preparat vars hälsoeffekter hen tror på även om vetenskapligt bevis saknas? Vad händer om preparatet visar sig vara hälsovådligt?

Många människor tror på alternativa vårdformer och många är även de som påstår sig ha fått hjälp av desamma. Jag har inte kompetens att uttala mig om nämnda vårdformers effekter, men jag vill belysa några rättsliga aspekter i diskussionen.

Om ett preparat eller en vårdform skadar någons hälsa, kan den som har varit ansvarig för vården bli straffrättsligt ansvarig. Om en förälder ger sitt barn ett preparat som är skadligt kan hen med andra ord bli åtalad för misshandel. Åklagaren måste förstås då bevisa att preparatet verkligen är skadligt och att barnets hälsa har skadats.

Men tänk om föräldern har haft barnets välbefinnande i tankarna? Misshandel är ett brott som förutsätter uppsåt. Vanligen avser vi med uppsåt avsiktlighet, det vill säga att någon uttryckligen vill skada till exempel sitt barn. Den lägsta formen av uppsåt tar dock inte hänsyn till motivet utan har fokus på följdens sannolikhet. Om det är övervägande sannolikt att preparatet leder till skada kan föräldern bli åtalad för misshandel.

Utöver detta krävs det att föräldern har vetat att följden är övervägande sannolik. I annat fall kan situationen leda till ansvar på grund av oaktsamhet. Om någon åsidosätter den aktsamhetsplikt som rimligen kan krävas av en förälder och ger sitt barn ett farligt preparat med den påföljden att barnet får en kroppsskada eller sjukdom kan man dömas för vållande av personskada.

När domstolen avgör om någon har varit oaktsam, utreder den också ifall man har haft förmåga eller möjlighet att agera på ett varsamt sätt. Nämnas kan att en stark tro på en vårdmetod inte nödvändigtvis räcker som försvar. Högsta domstolen har fastslagit i ett prejudikat (HD 1994:101) att en person som vårdade ett barn med diabetes med så kallade Kuhne-bad gjorde sig skyldig till dödsvållande, även om hens tro på metoden var orubblig. Barnet vårdades med vattenbad i växlande temperaturer i stället för insulin. Barnet föll i diabeteskoma och dog.

Straffprocesser är självklart inte optimala forum för hälsouppfostran. Den allvarliga skadan kan redan vara ett faktum. Processer är dyra för samhället och tunga för de berörda. Med detta sagt tar jag inte ställning till huruvida något enskilt fall bör drivas vidare eller inte. Ur barnens synvinkel är det ändå allra viktigast att vi inte tar onödiga risker på deras bekostnad. Alla beslut som fattas i fråga om barnens hälsa bör grunda sig på objektiv forskningsbaserad information. Detta gäller såväl skolmedicin som andra vårdformer.

Få föräldrar vill skada sina barn. En rationell diskussion om detta eldfängda tema är möjlig först efter att vi förstår hur de föräldrar resonerar som tyr sig till alternativ vård eller låter bli att följa skolmedicinens rekommendationer. Straffprocesser ger oss inte den förståelse som vi behöver.

Elina Pirjatanniemi professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42