Hälsningar från Gilead!

Dystopiklassiker toppar bästsäljarlistorna i dagens USA. Margaret Atwoods The Handmaid's Tale från 1985 är en av dem – aktuellare än någonsin.

När den kanadensiska författaren Margaret Atwood 1985 gav ut sin dystopiska roman The Handmaid's Tale (Tjänarinnans berättelse i svensk översättning) ansågs den av en del läsare bisarrt överdriven. Den utspelar sig i den teokratiska diktaturstaten Gilead där kvinnorna berövats alla mänskliga rättigheter i religionens namn. En del läste den som en allegori om Ayatollah Khomeinis Iran.

I själva verket hade Atwood sökt inspiration i det amerikanska 1600-talets New England, dess hårda puritanska kristendom och dess kvinnosyn.

Efter Trumps tillträde har romanen fått nytt liv och klättrat upp på bästsäljarlistorna, tillsammans med George Orwells 1984. En bidragande orsak är tv-serien som baserar sig å Atwoods roman och som har premiär i USA i april, med Elisabeth Moss (Mad Men, Top of the Lake) i huvudrollen.

"Vi tror att utvecklingen leder oss framåt och uppåt. Men så har det aldrig varit. Man kan inbilla sig att man lever i en liberal demokrati, men vipps bara, så är man i Hitlers Tyskland", sa Atwood i en intervju i Guardian för några veckor sedan.

Män i främmande uniformer

I Atwoods roman har ett USA likt det vi känner från de senaste decennierna glidit in i allmän otrygghet, ökat våld i synnerhet mot kvinnor och demografisk kris. Radioaktivitet, miljögifter och könssjukdomar har fått nativiteten att sjunka. Sexualitetens kommersialisering har berett vägen för synen på kvinnokroppen som vara, omfattad av köpandets och ägandets hierarki och logik.

En dag slutar alla kvinnors bankkort fungera, och alla förvärvsarbetande kvinnor sägs upp från sina arbetsplatser av chockade överordnade som bevakas av beväpnade män i främmande uniformer. Sedan omhändertas alla friska barn som har moraliskt sett olämpliga föräldrar – omgifta par, ensamstående mödrar.

Därefter tillfångatas och omskolas alla friska och fertila kvinnor och distribueras som "tjänarinnor", alltså bihustrur, till den ledande elitens hushåll. Där är det meningen att de under renhjärtade och rituella former skall befruktas av husets herre, under överinsyn av dennes hustru. Hustrurna har högre status men bara symboliska friheter som mest går ut på att kunna förödmjuka tjänarinnorna, som är rena fortplantningsredskap.

Tjänarinnorna har fråntagits sina egna namn, och fått patronymer, ett slags ägaretiketter. Huvudpersonen, bokens jagberättare, heter Offred ("of Fred", Freds) efter sin ägare, titulerad Befälhavaren. Äldre kvinnor omskolas till marthor, pigor i ledarskiktets hushåll. De sämre lottade männen har en multifunktionell kvinna per man. Samhället är fullt av väktare och spioner, kriget rasar i Gileads gränsmarker men nyheterna censureras, läsning är förbjuden, de enda nöjen som tillåts är offentliga avrättningar, förlossningsfester och bönemöten. En bestraffningsform är deportation till kolonierna, zoner förstörda av radioaktivitet och giftutsläpp.

Fertila kvinnor alltid minoritet

Jag läste om romanen häromdagen och fann den bitvis lite krystad som fantasi, men tyvärr också högaktuellt allegorisk. Abortförbud och andra slags inskränkningar av kvinnors reproduktiva rättigheter har alltid stått högt på agendan för diktatorer. Tänk på Hitler och hans avelsprogram Lebensborn, tänk på Ceausescu och de övergrepp som kvinnor utsattes för i 80-talets Rumänien med absolut förbud mot all slags födelsekontroll och månatliga gynekologiska tvångsundersökningar för att hitta spår av illegala aborter. Och nu senaste Trumps attack mot biståndsorganisationer som arbetar för kvinnors sexualhälsa, inklusive rätten till trygg abort.

Mellan bladen i mitt exemplar av romanen hittade jag också den intervju jag gjorde med Atwood 1986 när hon besökte Finland.

Måste alla dystopier alltid handla om mansvälden, frågar jag. Atwood svarar på sitt typiska sätt, med ena foten i fiktionen och den andra i naturvetenskaperna:

"En sak värd att notera är att kvinnor i fruktbar ålder alltid är i minoritet. För det första är hälften av alla människor i regel män, dessutom finns alla de kvinnor som är för gamla för att vara fruktbara. Det här är en potentiell maktkonstellation värd att besinna om man tänker sig följderna av de två utgångshypoteserna [i romanen], befolkningskris och fundamentalistiskt maktövertag."

Förutsättningen för fredlig samexistens mellan män och kvinnor – för tre decennier sedan talade vi så här, för vi räknade med två genus och komplikationerna var många nog redan då – var, förklarade hon, "gynnsamma omständigheter, när det finns tillräckligt med föda och relativ politisk frihet".

Men det är ett stort misstag att ta det här för givet.

"Det amerikanska samhället började som en teokratisk stat, utvecklades till en demokrati, och... det återstår att se. I ett land där valdeltagandet är kring 50 procent kan 26 procent styra landet om de är välorganiserade."

När Donald Trump valdes till USA:s president var valdeltagande lite mer än 55 procent.

I The Handmaid's Tale är landet huvudpersonen och hennes gelikar försöker fly till naturligtvis Kanada.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00