Halla-aho förstår sig på väljarnas känslor

Ju mera man slår mot Sannfinländarna desto mera ökar deras popularitet.

I den viktiga debatten om journalistiken och Sannfinländarna tycker jag att man har missat en poäng. Det skrivs om de argument som använts mot partiets politik. Men dess framgång bygger minst lika mycket på känslor. Mot känslor kan man inte argumentera. Hjärtat har sitt eget förnuft, som förnuftet inte har ett hum om, sade en filosof.

Jussi Halla-aho framstår visserligen inte som någon känslomänniska. Trygve Söderling har i Nya Argus jämfört honom med figurer från den klassiska ryska litteraturen: Raskolnikov, Basarov och Stavrogin. Disciplinerad, kylig, med brist på inlevelse och vidsyn, men med en förledande "rationell" argumentering.

En känsla förstår sig Halla-aho dock på: sina väljares känsla av förnedring, undertryckthet och orättvis behandling. Det finns andra populistiska politiker som med framgång identifierat sig med "det glömda folket" gentemot eliten eller med "den skymfade nationen". Veikko Vennamo, delvis Timo Soini och Donald Trump (som fick hjälp av att Hillary Clinton kallade hans anhängare "bedrövliga").

Utan jämförelser i övrigt använde sig Hitler av samma mekanism när han identifierade sin egen upplevelse av utstötthet med Versaillesfredens förolämpning av det tyska folket. Därför blev det så övertygande.

Halla-aho är ett problem för dem som tycker annorlunda. På lång sikt är medicinen att avlägsna hans väljares känslor av försummande och utsatthet, det vill säga känslan av ojämlikhet.

Det är som pojkar förr sade om slagsmål om en flicka. Antingen förlorar man, vilket inte är bra, eller också vinner man och flickan väljer förloraren. Inte heller bra. Ju mera man slår mot Sannfinländarna desto mera ökar deras popularitet. Antingen det är journalisterna eller de politiska konkurrenterna som gör det.

Det är vårt lands största politiska utmaning.

Per-Erik Lönnfors Helsingfors

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46