Håll käften, Kari-Pekka Kyrö

Charlotte Kalla och Astrid Uhrenholdt Jacobsen i VM-stafetten i Seefeld. Bild: Lehtikuva/Heikki Saukkomaa

Den största förklaringen till Norges överlägsenhet sammanfattas som 416. Det är antalet deltagare i herrarnas 10 km i de norska mästerskapen i mars.

Det framstår som fullständigt logiskt att världens mäktigaste man, Donald Trump blivit avslöjad som en patologisk fuskare i golf. Forskarna försöker få fram bevis för att övertyga klimatskeptikerna om att jorden inte alls är platt. Rysslands landslagschef Jelene Välbe anklagar alla andra för att vara dopade. Världen är fylld av struntsnack och folk filtrerar allt genom sina egna värderingar.

Bloddopningsskandalen i skid-VM i Seefeld var ungefär lika överraskande som att fredssamtalen mellan Sydkorea och Nordkorea strandat för femtielfte gången. Det är inte lika lätt att komma undan med dopning som för tjugo år sedan, men så länge det finns kryphål, finns det de som har tillräckligt flexibel moral för att dopa sig.

Utan undantag har fuskarna alltid lyckats intala sig själva att de inte gör något fel, eftersom de är övertygade om att också alla andra dopat sig. Ofta har de blivit indoktrinerade av någon gammal tränare, som dopningsmajoren Matt Alaver i Estland.

Det är precis den mentaliteten som reflekteras när Kari-Pekka Kyrö gläntar på sin verbala kista. Kyrö har blivit kvällstidningarnas favoritfigur eftersom han alltid ger utlopp för den föreställda publikens fördomar, avundsjuka och missunnsamhet.

Kyrö har aldrig kommit över den stigmatiska upplevelsen att bli utpekad som det finska dopningsprogrammets chefsarkitekt samtidigt som förbundsgubbarna tvådde sina händer och de utländska rivalerna skrattade på sin väg till medaljceremonin. Därför utnyttjar han varje tillfälle som erbjuds till att spy lösa anklagelser över, främst, Norge.

I sin senaste attack i Ilta-Sanomat stämplar han den norska skidåkaren Astrid Uhrenholdt Jacobsen som en lögnare, då hon uttryckt oro över världscupens tunga program nästa säsong och, något tillspetsat, sagt att FIS nästan påtvingar skidåkarna astma. Nästa säsong då det inte är VM eller OS omfattar världscupen 41 deltävlingar, vilket är mer än någonsin förut.

Mer än varannan elitskidåkare lider av ansträngningsastma, enligt en relativit färsk artikel i European Clinical Respiratory Journal. Flera finländska landslagsåkare använder förstås också astmamedicin. Bakgrunden är att luftvägarna blir irriterade och inflammerade av att skida hårt och bli andfådd i kalla temperaturer. Men Kyrö anser att det bara är skitsnack och ett svepskäl. Vad vet forskningen, liksom?

– Längdåkningen mår mycket bättre då inte en enda överlägsen norsk astmatiker deltar i världscupen. Vi behöver inte sjuka norrmän i den här sporten. De kan ordna en egen astmacup med andra astmatiker, säger Kyrö till Ilta-Sanomat.

I en tidigare artikel i Ilta-Sanomat kritiserade Kyrö fullständigt det nuvarande systemet med läkemedelsdispenser, som gör att idrottsutövare med någon sorts sjukdom får ta medicin som annars skulle vara dopningsklassad. Hans kommentarer återspeglade en fullständig okunskap om hur läkemedelsdispenserna fungerade och genomsyrades av Kyrös egensinniga konspirationsteori.

Här är några exempel på läkemedel som kräver dispens: vissa typer av astmamedicin, kortison för häftig allergi, kortison för utbrott av inflammatorisk tarmsjukdom och insulin för behandling av diabetes. Kraven för att bevilja läkemedelsdispens är stränga, det räcker inte exempelvis med ett utlåtande av en läkare, det får inte finnas en alternativ behandlingsmetod, och idrottsutövaren får inte erhålla någon fördel av att använda läkemedlet jämfört med en frisk utövare.

En journalist kunde förstås ha tillfrågat en finländsk expert som Katja Mjøsund, som är läkare och expert på läkemedelsdispenser för både Finlands centrum för etik inom idrotten Suek och den internationella antidopningsbyrån Wada. Hade kanske inte gett en lika häftig rubrik. Jag utgår från att hon hade grundat sin åsikt på fakta. Inte på känslor.

Faktum är att det är i Finland som största delen av landslaget åkte fast för dopning 2001. Det är också i Finland som två landslagsåkare åkt fast för dopning under 2010-talet. I Norge har två landslagsstjärnor åkt fast i dopningstest under de fyra senaste åren, men ingen vid sina sinnens fulla bruk kan jämföra en överdos av astma med EPO eller tillväxthormon. Enligt idrottens högsta instans Cas fick Therese Johaug i sig en steroid av misstag så det är dags att släppa det redan.

Det finns många länder där det finns en djupt rotad dopningskultur. Senare undersökningar har visat att också en del av de norska och svenska skidåkarna hade höga blodvärden under det vilda 1990-talet. Det finns ändå ingen faktabaserad orsak att utpeka Norge, eller Sverige, för dopning.

Det kan ha hänt att någon använt astmamedicin i onödan. Än sen? Till och med den teoretiska prestationshöjande effekten av till exempel en beta2-agonist som salbutamol är ytterst mikroskopisk och myrsyra i jämförelse med EPO.

Den största förklaringen till Norges överlägsenhet sammanfattas som 416. Det är antalet deltagare i herrarnas 10 km i de norska mästerskapen i mars. En annan förklaring är Norges överlägsna resurser. Det går att vinna mer tid med rätt skidvalla än med en blodpåse. Det har inte sjunkit in i Kyrös huvud under de årtionden som gått.

Attityden som Kyrö representerar och sprider är inte bara pinsam för honom själv. Den är också ytterst skadlig för hela skidsporten. Det är den här typen av cynism som gör att vissa idrottsutövare känner sig tvingade att använda dopning, som esterna Andreas Veerpalu och Karel Tammjärv, som greps under VM i Seefeld. Det är den här attityden som gjorde att halva Finlands landslag åkte fast för dopning 2001. Så håll käften, Kyrö.

Marcus Lindqvist Reporter

Fräscht grepp på bostadsmarknaden tilltalar unga

17.5.2019 - 16.03