Hade grundlagsutskottet rätt?

Bild: Kristoffer Åberg

Kimmo Sasi, tidigare riksdagsledamot (Saml) och ordförande för riksdagens grundlagsutskott, efterlyser en analytisk debatt om de språkliga rättigheterna.

Finlands grundlag garanterar de språkliga rättigheterna. Enligt grundlagen har vi två nationalspråk, finska och svenska. Var och en har rätt att hos myndigheter i sin egen sak använda sitt eget språk, finska eller svenska. Det allmänna ska tillgodose de kulturella och samhälleliga behoven hos landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolkning enligt lika grunder.

Den administrativa indelningen måste ta hänsyn till språket. Enligt grundlagen ska man sträva efter en indelning i förvaltningen där den finsk- och svenskspråkiga befolkningen har möjligheter att få tjänster på det egna språket enligt lika grunder.

Grundlagens principer är mycket allmänna. En enkel mening av typen "Vars och ens egendom är tryggad" kan tolkas väldigt olika. Alla rättigheter begränsas på något sätt. I ett demokratiskt samhälle måste begränsningarna vara allmänt godkända.

I Finland tolkas grundlagen av riksdagens grundlagsutskott. Utskottet har en över hundraårig tradition, och en plikt att fatta konsekventa beslut. Om linjen förändras hela tiden visar det på en känslighet för rådande politiska förhållanden.

Grundlagsutskottets beslut (GrUU 21/2009) var ett klart prejudikat om den administrativa indelningen och språket. Regeringens tanke var att överföra tvåspråkiga Karleby från Vasa till Uleåborgs regionförvaltningsområde. De språkliga rättigheterna skulle man garantera genom språkundervisning och en serviceenhet för den språkliga minoriteten.

Grundlagsutskottet konstaterade att områdesindelningen kan påverka myndigheternas språkliga status och de språkliga rättigheterna. Utskottet betonade att språken inte bara formellt ska behandlas lika utan att den faktiska jämlikheten ska garanteras i samhällsservicen. Utskottet hänvisade till sitt tidigare ställningstagande att de språkliga förhållandena kan utgöra särskilda skäl som motiverar avvikelser från i och för sig förenliga områdesindelningar.

Det väsentliga var konstaterandet att om flera fungerande områdesindelningar kan definieras på flera alternativa sätt, bör man välja det alternativ som bäst tillgodoser de grundläggande språkliga rättigheterna. Utskottet skrev vidare att det inte fanns reella möjligheter att ge svensk service i Uleåborg. En serviceenhet där det krävs tolk ansågs inte tillräcklig i tillståndsärenden.

Regeringens proposition om att koncentrera sjukhusens jourverksamhet tillämpade inte det test som utskottet använde 2009. Man borde först ha bedömt om det går att ordna jourverksamheten i både Seinäjoki och Vasa. Sedan borde man ha utfört en språkkonsekvensbedömning för att se vilken service Seinäjoki kan garantera på svenska.

Regeringen (det vill säga tjänstemännen) kom i stället med en ny syn. Enligt den ställer man olika grundrättigheter mot varandra och gör en helhetsbedömning. Då går hälsan alltid före språket. Också språkkonsekvensbedömningen fattades. I motiveringarna står bara att grundlagen och språklagen garanterar att svenskspråkiga tjänster är tillgängliga.

Grundlagsutskottet konstaterade att rätten till sjukvård är ett grundlagsenligt argument för att koncentrera jourvården till färre enheter. Rätten till hälsa ansågs vara den viktigaste rätten och andra rättigheter måste anpassas till den. Utskottet konstaterade att det är trovärdigt att Seinäjoki är ett bättre alternativ än Vasa och att man inte kan bedöma läget enbart genom att beakta språkliga rättigheter.

Men utskottet konstaterar också att regeringen inte har kunnat motivera varför jourverksamheten ska koncentreras till just 12 enheter. Utskottet sammanfattar sina krav till antingen omfattande jour i både Seinäjoki och Vasa (12 + 1-modellen), eller till att den svenska servicen garanteras i Seinäjoki.

Många av de experter utskottet hörde betonade hälsoaspekten och det ledde till utskottets beslut.

Enligt min uppfattning borde utskottet först ha kontrollerat om det med vissa satsningar i Vasa är möjligt att garantera service på den nivå som förutsätts i alla 12 sjukhus med omfattande jour. Om svaret är jakande – vilket utskottet i och med att man nämner 12 + 1-modellen erkänner – då borde man ha valt Vasa i stället för Seinäjoki på språkliga grunder.

Det förvånar att utskottet inte begärde en språkkonsekvensbedömning av situationen i Seinäjoki.

När det gäller tjänster för båda folkgrupperna borde man alltid välja en tvåspråkig miljö för att garantera de språkliga rättigheterna. Om tjänsterna för hela Österbotten koncentreras till Seinäjoki, leder det lätt till en marginalisering av och illabefinnande hos den lyckligaste delen av Finlands folk.

Grundlagsutskottet strävar alltid mot enhälliga beslut. Syftet är att värna om utskottets trovärdighet och att visa att beslutsfattandet inte är politiskt. Det är ett bra mål. Å andra sidan är alla grundrättigheter mycket ideologiskt laddade, ta bara äganderätten. Därför är det inte så illa om man då och då röstar i utskottet. Det viktiga är att då skriva en avvikande åsikt och motivera den. Motiveringen kan visa på svagheterna i utskottets resonemang. En sådan analys kan leda till att utskottet och experterna i framtiden ändrar linje.

Grundlagsutskottet ändrade sin linje när ärendet serverades på ett annorlunda sätt. Det tvingar fram en fråga om hur pålitlig utskottets beslutsprocess är. Det handlar om ett utskott i riksdagen, inte om en domstol. Experterna som hörs av utskottet är inte alltid så väl förberedda. Kunskapen om lagförslagets substans är ofta dålig. Experterna kan sällan bedöma de riktiga konsekvenserna av lagstiftningen. Processen måste bli pålitligare.

I en domstolsprocess har man två motsatta parter som motiverar sina åsikter. Båda får kommentera den andras åsikter och visa på brister i argumenteringen. Först efter en sådan process kan domarna, eller i detta fall riksdagsledamöterna, fatta ett pålitligt beslut. Den debatt som har förts om utskottet visar att arbetet måste utvecklas för att öka rättssäkerheten.

De bästa domstolarna, som den brittiska högsta domstolen, följer rättsutvecklingen också i andra länder och vågar peka på felaktig argumentering i besluten. Grundlagsutskottet följer i någon mån europeiska människorättsdomstolens rättspraxis. Men sällan jämför man den finländska människorättstolkningen med tolkningen i andra länder, inte ens de nordiska länderna. Den finländska människorättssynen kan inte avvika mycket från synen i andra västeuropeiska länder.

Det är problematiskt att grundlagsutskottets motiveringar är korta. Det beror på att det är svårt att nå en politisk kompromiss om varje mening som inte är nödvändig. Mera djupgående motiveringar skulle ändå förankra den godkända tolkningslinjen bättre.

Socialutskottet följde grundlagsutskottets krav i jourfrågan enligt minimilinjen. Ärendets behandling stärker kraven på att jouren i Seinäjoki måste ha personal som talar flytande svenska.

Vi behöver inte en känsloladdad debatt. Vi behöver en analytisk diskussion om vad de språkliga rättigheterna betyder och vilken nytta vi har av dem.

Kimmo Sasi

är tidigare ordförande för riksdagens grundlagsutskott.

Kimmo Sasi tidigare minister och riksdagsledamot (Saml.)

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00