Gymnasister i kläm mellan svaga grundkunskaper och höga krav 

Bild: Oskar Skogberg

Det verkar som om man i både läroplan och slutprov glömmer bort, eller inte alls är medveten om den nivå som väldigt många som börjar gymnasiet befinner sig på. Varje ny läroplan är lite mer ambitiös än den föregående och de krävande studentuppgifterna som ibland mer liknar universitetsuppgifter gör att många studerande blir frustrerade, skriver två lärare som är rädda för att det leder till utmattade studerande som inte är intresserade av litteratur och språk och som går vidare utan en skrivförmåga som de behöver framöver.

Många gymnasister oroar sig för studentprovet i modersmål och litteratur. Provet har blivit mer omfattande och krävande och resultatet väger i dag tungt vid antagningen till vidare utbildning. Samtidigt som den här skärpningen pågått har vi noterat att nya studerande saknar vissa färdigheter som förutsätts för studier på gymnasienivå och de är till exempel ännu mycket osäkra på hur man strukturerar en text. Den tid vi har att jobba med språk, läsförmåga och färdigheter att uttrycka sig i skrift räcker inte till för att nå de högt ställda målen. 

I en enkät vid Borgå gymnasium om vilken typ av uppgifter som upplevs som svåra toppades listan av just modersmålsproven. Rebecca Nordman har i sin avhandling pro gradu, När det är svårt att producera text i andra stadiet – En kvalitativ studie i varför andra stadiets studerande har svårt vid textproduktion, intervjuat studerande. En av dem säger att det var förvirrande att komma från högstadiet, där man inte tränat att skriva objektivt, och att det var svårt att förändra sin skrivteknik. Våra studerande tar ofta upp klyftan mellan stadierna. Speciellt de studerande som nätt och jämnt kommit in på sitt medeltal eller har ett nöjaktigt betyg i modersmål har mycket jobb framför sig.

Innehållet i de sex obligatoriska kurserna och de tre fördjupade kurserna är omfattande och tiden i kurserna är kort. En kurs har cirka 21 pass på 75 minuter och flera pass går till att skriva läs- och skrivkompetens. Därför blir många viktiga delområden i kurserna ytligt behandlade.

Genremedvetenhet är ett nyckelord i ämnet. Studerandena ska vara förtrogna med, kunna analysera, kritiskt granska och utvärdera skönlitteratur och olika slags fack- och medietexter. De ska behärska multimodala texter som film och reklam samtidigt som litteraturen finns i ämnets kärna. Genrekunskap är viktig efter andra stadiet men det tar tid att lära sig navigera i den uppsjö av genrer som finns. Många mediegenrer är nya för studerande som mest läser korta digitala texter där genretillhörigheten är otydlig. Vi tvingas hålla ett snabbt tempo och då hänger de svagare inte med. 

I kurserna är stoffet omfattande men det gäller också att snabbt börja träna på proven. Det krävs tid och övning att lära sig hur man skriver det analytiska läskompetensprovet och det reflekterande eller ställningstagande skrivkompetensprovet. Skillnaden mellan proven är inte självklar för studerandena, inte ens efter några kurser. 

Språket är ett centralt bedömningskriterium och för många är just språket en stötesten. Vi borde hinna diskutera språk- och stilfrågor och varför en variant fungerar bättre än en annan. För att kunna tala om språk behövs också en begreppsapparat som inte alla har med sig från den grundläggande utbildningen.

Det verkar som om man i både läroplan och slutprov glömmer bort, eller inte alls är medveten om den nivå som väldigt många som börjar gymnasiet befinner sig på. Varje ny läroplan är lite mer ambitiös än den föregående och de krävande studentuppgifterna som ibland mer liknar universitetsuppgifter gör att många blir frustrerade. Uppgifterna är inte alltid entydiga ens för lärare. I Sverige är de nationella proven utprövade på en testgrupp, medan en liknande testning oss veterligen inte görs i Finland. Om provuppgifterna testades på en grupp kunde säkert mindre lyckade formuleringar upptäckas. 

I Sverige och Norge uppmärksammas de ungas skrivande stort just nu. UR (Sveriges utbildningsradio) producerar i år innehåll som stöttar elevers skrivande. I blogginlägget När skrivglappet är ett faktum – och vad UR ska göra åt det konstaterar utbudschef Anna Rastner att det råder en skrivkris i den svenska skolan, ett "skrivglapp" mellan de höjda kraven på att man ska kunna skriva, och en minskande förmåga att kunna uttrycka sig i skrift. 

Studerandena är medvetna om ämnets betydelse men också om bristerna i det egna skrivandet. Det här väcker känslor av otillräcklighet och stress. Tyvärr har vi märkt att många studerande sällan får uppleva att de behärskar det som krävs av dem och att de lyckas. Under de senaste åren har ungdomars välbefinnande diskuterats och med tanke på det stora språng de förväntas ta under gymnasietiden är det förståeligt att många upplever press. 

Borgå gymnasium har, som många andra skolor, börjat arbeta språkmedvetet. Vi har fått extra resurser för skolspråket och lärarkollegiet har utarbetat strategier som ska stödja studerandes skrivande i alla ämnen. Vi har också satt in individuellt stöd för att skapa en gemensam grund. Det egentliga problemet kvarstår dock, alltför många klarar inte av att under sin gymnasietid ta språnget upp till den nivå som förväntas av dem.

Det finns undersökningar som visar att det är en stor skillnad i kunnandenivån bland studerande i början av gymnasiet. I Nationella centret för utbildningsutvärderings publikation Småskalig longitudinell utvärdering i modersmål och litteratur 2014–2017: Från nionde klassen till studenten slås fast att det en elev tillägnar sig i den grundläggande utbildningen har långvariga följder för de fortsatta studierna. Kunskapsnivån i modersmål och litteratur som mätts hos dem som börjar gymnasiet förutsäger starkt resultatet i studentprovet. Resultatet talar för att vi behöver en satsning på skrivning i den grundläggande utbildningen. Projektet Skrivande skola är säkert en utmärkt början!

Modersmål och litteratur är ett fantastiskt ämne men vi sviker gymnasisterna då vi utsätter dem för gymnasiets kompakta kurser och krävande slutprov och då vi saknar en progression mellan stadierna. "Skrivglappet" finns också hos oss.  Det behövs satsning på skrivning i den grundläggande utbildningen och det behövs arbete över stadiegränserna. Vi önskar slutprov som beaktar skribenternas ålder och där uppgifterna är tydligt formulerade. Vi lärare gör vårt yttersta för att förbereda studerandena inför studentprovet men riskerar i värsta fall att få utmattade studerande som inte blir intresserade av litteratur och språk och som går vidare utan en skrivförmåga som de behöver framöver.

Så kan vi inte ha det.

Maria Grandell-Strömgård lärare i modersmål och litteratur 
Cecilia Holmberg speciallärare

Källor:

https://helda.helsinki.fi/handle/10138/316822 

https://www.ur.se/ur-bloggen/nar-skrivglappet-ar-ett-faktum-och-vad-ur-ska-gora-at-det/

https://karvi.fi/sv/publication/aidinkielen-pieni-pitkittaisarviointi-2014-2017-perusopetuksen-paatosta-lukion-paattoon-3/

Maria Grandell-Strömgård

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning