Gymnasiesituationen en ödesfråga för Svenskfinland

De små gymnasierna bör enas om samgång och samarbete i stället för att invänta sotdöden och så försvåra studievalet för dem som är startklara för vidare studier.

HBL (21,2) presenterar utvecklingen av gymnasierna i Nyland. Jag vill ge några synpunkter.

När man föder för få barn på mindre orter drar de större städernas gymnasier till sig begåvningarna som å sin sida tränger ut ungdomar ur de stora städernas gymnasier. De elever som har lägre medeltal på betyget måste söka sig till mindre orters gymnasier i stället för att gå över gatan. Det betyder att hembygd och tradition, trafikförbindelser, liksom skattbetalarnas investeringar och en sund planering blir snedvridna.

Det här är inget hinder för stort tänkande stadsdirektörer som bygger högt och brett, och som gärna samverkar sinsemellan på ett sätt som kör över de demokratiska systemen. Det är också en fallgrop för liberalt tänkande kring frihet och rätten att välja själv. Gymnasierna som en gång i tiden satsat på bred allmänbildning och tid för fördjupning och mognande riskerar att stressa ungdomarna att prestera och tidigt träffa sina val för en rak bana till önskad högskoleplats.

När nu lagstiftningen gjort andra stadiets studier avgiftsfria är det skäl att stanna upp. Borde tillgången till ett gymnasium i den egna kommunen ge vissa tilläggspoäng vid intagningen i jämförelse med utsocknes? Vilken kommun betalar för utsocknesstuderande? 
De små gymnasierna å sin sida bör enas om samgång och samarbete i stället för att invänta sotdöden och så försvåra studievalet för dem som är startklara för vidare studier.

Det är en utmaning för samhället att stöda familjebildning och förutsättningar att skaffa flera barn. Allt detta borde bli ett angeläget tema i det förestående kommunalvalet.

Maj-Britt Palmgren, filosofie magister, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning