Gult, gult, gult på Kohta

Detaljerad men avskalad är Astrid Svangrens platsspecifik installation på galleri Kohta.Bild: Jussi Tiainen

Väggarna utmanar inte bara betraktaren, utan även de föremål och verk som utgör resten av Astrid Svangrens installation på Galleri Kohta. Utställningen är genomtänkt och nykomlingen Kohtas riktning är lovande, skriver Helen Korpak.

Astrid Svangren, Jaan Toomik

Galleri Kohta, Verkstadsgatan 2b (tredje våningen).

Till den 29.4.

Med ett så nytt galleri som Kohta, nu inne på sin tredje utställningshelhet, är det svårt att inte utvärdera gallerikonceptet i samma mån som själva konsten. Ett konstgalleri är inte bara ett anonymt vitt rum att placera konst i, utan även en kontext, och därmed är de första månaderna extremt viktiga, i alla fall för ett galleri som är ute efter att etablera sig. Det ligger alltså nära till hands att fundera på vart Kohta är på väg och vad det innebär för Helsingfors konstscen.

Svenska Astrid Svangren och estniska Jaan Toomik avlöser ryska Olga Chernysheva, vars soloutställning bestående av videoverk och teckningar fyllde ett gråmålat Kohta i januari och februari. Gemensam nämnare är konstnärernas hemland: sinsemellan alldeles annorlunda men alla grannländer till Finland. Inte för att Kohta specifikt valts Finlands grannländer som fokus för sin verksamhet: den första utställningshelheten innehöll verk av Sydafrikanska Donna Kukama, och i maj tar malaysiern Simryn Gill över galleriet. Det känns ändå meningsfullt att konst från Ryssland, Estland och Sverige presenterats utan att vara en gimmick. Det noteras, och uppskattas. Utländska konstnärer äger visserligen tillträde till de flesta av Helsingfors gallerier, men Kohtas fokus på andra väderstreck än enbart väst är välkommet. Riktningen är lovande och intressant.

Väggarna utmanar

Den som tidigare besökt Kohta eller har konservativ smak kan få en smärre chock av att stiga in i galleriet i dess nuvarande inkarnation. Det större utrymmet tillhör just nu Astrid Svangren, vars platsspecifika installation tar avstamp från väggarna som målats gula. Galet gula. Förvirrande gula. Fult gula. Intressant gula. Färgen förändras beroende på hur man låter blicken svepa över rummet – ömsom är den vänlig, ömsom får den ögonen att vattnas. Väggarna utmanar inte bara betraktaren, utan även de föremål och verk som utgör resten av installationen.

I Svangrens konst möter konstateljén och -processen naturen och dess kaos. Skräpighet kontrasteras med skönhet, ofta på ett konkret sätt: plast intill snäcka, gammal tejp intill silkeschiffong. Verken är immobila och noggrant sammansatta, men ger ofta intryck av rörelse eller tillfällighet. Denna sorts installationer och skulpturer som ofta inkorporerar måleri och som gör processen påtaglig känns trendiga: de dyker upp på var och varannan konstskolas examensutställning och ställs ut på konsthallar som vill se sig själva som subversiva. Svangrens konst skiljer sig ur mängden genom att helt enkelt vara vacker. Den känns äkta, sprungen ur ett ärligt intresse för detaljrikedom och pyssliga processer. Varje litet stygn, varje liten tejpbit är genomtänkt.

Kohtas kuratorer kontrasterar Svangrens helhet med Jaan Toomiks videoverk som är äckliga i ordets mest positiva bemärkelse. De är våldsamma på ett själsligt plan, speciellt kortfilmen Armulaud (2007) som både är vidrig, rolig, deprimerande och pornografisk. Den gemensamma nämnaren med Svangren är intresset för detaljer, men i Toomiks videor är detaljerna kväljningsframkallande: kryllande insekter, ingrodd smuts, avskyvärda hudåkommor. Ingen lättsmält söndagsunderhållning alltså, men en värdig konstupplevelse.

Helen Korpak Konstkritiker

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42