Guds Heliga Gemenskap är inte alls vacker och berättaren tycks inte lita på sin berättelse

Rachel Mohlin stiger in i en rik tradition med skildringar av intoleranta sekters allra sämsta sidor. Men tyvärr är den psykologiska bakgrundsteckningen tunn eller nästan obefintlig. Bild: Kajsa Göransson

Rachel Mohlin försöker verkligen ta hand om läsaren så att hen inte ska tycka det är tråkigt eller svårt att hänga med. Resultatet är att Mohlin blir en för läsaren otrygg berättare, som inte själv verkar lita på sin berättelse.

Rachel Mohlin har tidigare gjort sig bekant som imitatör och skådespelare i mer lättsamt humoristiska uppsättningar och revyer. I de här sammanhangen är det en merit att kunna skruva åt scenerna...