Guds Guggenheim

Bild: Flickr – Michele Pegoraro

Den som ställer frågor om stormoskén i Helsingfors ska inte vara rädd för att stämplas som intolerant. Samma frågor hade vi ställt om ett blått Ikea.

Om den nya planerade stormoskén i Sörnäs i Helsingfors byggs får huvudstaden tre religiösa landmärken i triangel: lutherska Storkyrkan vid Senatstorget, de ortodoxt kristnas Uspenskijkatedralen på Skatudden och en muslimsk stormoské på andra sidan viken.

Särskilt mycket har stadsplanerarna ännu inte ritat så allt blir en fråga för de nya fullmäktige i höst. Helsingforsborna och deras kandidater i kommunalvalet är i enkäter försiktigt positiva till ett nytt andligt centrum för stadens muslimer.

Fast fortfarande diskuterar vi "muslimerna" och "islam" ganska svartvitt, som om de var enkla och enhetliga begrepp. En del anser hela världsreligionen vara i grunden fel och ett helvetiskt hot. Andra ser en åskådning bland andra för vilken västerländskt frisinne bör gälla.

Den skissade 140 miljonersmoskén delar ändå åsikterna tvärs genom allt från förvaltningen till de finländska muslimerna själva.

Inrikesministeriet tycker att den kunde bli en bra central hemvist för många muslimer – fast Skyddspolisen skulle komma att syna stället och dess verksamhet noga.

De gröna i Helsingfors är övervägande för moskén – fast partiets riksdagsledamot, turkiskfödde Ozan Yanar är tveksam och tycker att skrytbygget inte bidrar till en sund religionsmångfald.

Ett stort frågetecken är finansieringen från konservativa arabländer vid Persiska Viken, med Bahrain i spetsen. Bakom moskéstiftelsen står enbart Finlands etablerade islam, sunniriktningen som sedan 1800-talets invandrade tatarer representerar majoriteten av världens muslimer. Den omkring sjättedel av våra muslimer som är shia kommer inte att gå i stormoskén, lika lite som finländska ortodoxa frekventerar pingstkyrkan.

Mosképrojektet leds bland andra av finländska Pia Jardi, socialarbetare och socialdemokrat från Hakaniemen Demarit i kvarteren intill bygget. Att en kvinna och konverterad muslim är projektchef betyder ändå inte att bakgrundskrafterna är lika moderna och progressiva.

Det hela handlar inte enbart om religionsfrihet, utan också om ändamålsenlighet. Man får ställa frågor om huset, verksamheten och pengarna precis som om andra byggen i staden. Moskén kunde vara ett blått Ikea på samma plats. Nu är den ett Guds Guggenheim.

Den som motsatte sig det USA-baserade konstmuseet i Södra hamnen var inte nödvändigtvis emot konst. Den som är tveksam till stormoskén och dess niosiffriga stöd ur oklara källor är inte heller därmed emot islam eller religiös mångfald.

Den muslimska minoriteten i Finland har det inte fett. Många är invandrare med knapp ekonomi. Deras religion har inte traditionen av att organisera sig i församlingar med en målmedveten ekonomi. Dagens moskéer är inte pråliga, utan ofta nedlagda snabbköp, höghuslägenheter och källarlokaler.

Vårt finländska islam har rätt att stå värdigt och stolt i våra offentliga rum – men i första hand på våra finländska muslimers egna villkor.

Religionsfrihet är en vardaglig rätt som det kommunala närsamhället gott kan hantera. Kan moskéer, tempel och andliga center visa att de tar hand om sina egna och gör ett uppbyggligt samhälleligt arbete förtjänar de lokalsamhällets förtroende som vilken organisation som helst. Och tomter på bra platser.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning