Gudaväsen står för mycket väsen

Människor och gudar. Brenton Thwaites och Nikolaj Coster-Waldau i Gods of Egypt.Bild: Okänd

FANTASY

Gods of Egypt

Regi: Alex Proyas. Manus: Matt Sazama, Burk Sharpless. Foto: Peter Menzies Jr. Musik: Marco Beltrami. I rollerna: Brenton Thwaites, Courtney Eaton, Nikolaj Coster-Waldau, Gerard Butler, Bryan Brown, Geoffrey Rush, Rachael Blake, Chadwick Boseman.

De datoranimerade fantasiprodukterna tycks även ha inneburit att en gammal gudavärld fått luft under vingarna. Den grekiska har dykt upp i Clash of the Titans och andra produkter medan självaste Shakespearetolkaren Kenneth Branagh tog sig an den germanska i den med frejdigt humör gjorda Thor. I Gods of Egypt har turen kommit till egyptierna. Här samsas gudar och människor i ett äventyr som rör sig mellan liv och död och som har sina koreografiska högtidsstunder i kombination med ganska fantasilösa och klantiga karaktärstyper. Den i Egypten födde regissören Alex Proyas växte upp i Australien och är väl främst känd för sin dystopi Dark City (1998).

Den egyptiska gudaskaran framställs i filmen som om det gällde faraoner. Det börjar med att guden Osiris (Bryan Brown) överlåter tronen åt sonen Horus (dansken Nikolaj Coster-Waldau) som knappt hinner krönas inför de jublande människomassorna innan en usurpator dyker upp i den maktgalne brodern Sets (Gerard Butler) skepnad. Han dödar den gamle härskaren Osiris och förblindar Horus som får dväljas i öknen. Intrigen tar fasta på Horus mödosamma försök att återerövra tronen och styra in riket på rätt kurs. Hjälp får guden av en driftig människovarelse: Tjuvpojken Bek (Brenton Thwaites) som med gudens hjälp hoppas kunna återfå sin älskade Zaya (Courtney Eaton) som befinner sig i dödsriket.

Bek kan föra tankarna till Tjuven i Bagdad men dessvärre blir han lika endimensionell som Coster-Waldaus och Butlers gudar i ett tungrott äventyr som saknar sagans och fantasins flykt och mest förlitar sig på spektakulära effekter med gudarnas vådliga metamorfoser. Också Gods of Egypt avslöjar att den hisnande teknologiska utveckling som ägt rum på fantasifilmens område inte utgör någon garanti för att Pegasos fått vingar. Snarare gäller det motsatta: den mekaniska och monotona upprepningen.

Men om Gods of Egypt vågat gå lite längre kunde den ha framstått som en absurd och kitschig parodi på hela genren. Redan nu har den uppstyltade dialogen ofrivilligt komiska drag. När Howard Hawks gjorde det underhållande historiska eposet Faraonernas land (1955) försökte man med hieroglyferna och gravmålningarna som utgångspunkt rekonstruera epokens kläder, bohag och arkitektur. Som manusförfattare anlitades självaste William Faulkner vars stora problem var att finna en språklig dräkt åt faraon. "Ska jag låta honom tala som en överste från Kentucky?", undrade nobelpristagaren.

Hans Sundström Reporter, filmkritiker

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33