Grön misär väntar Europas fattiga medan Kinas rika smörjer kråset

Slagdängan av Skånska Lasse är igen aktuell: Fossila bränslen ersätts med elektricitet. Elprischocker drabbar Europa. Exempel: När en gipsskivefabrik klimatsaneras till eldrift krävs 40 megawatt! I Seinäjoki ska torv-CHP (samtidig värme- och elproduktion) ersättas med en elvärmepanna på 40 megawatt. Helsingfors ska ersätta CHP med elslukande värmepumpar och flispannor. Hanaholmens elproduktion försvinner och elkonsumtionen ökas, vilket betyder ökat nationellt effektunderskott med flera hundra megawatt.

Sitras nya rapport (HBL 28.9) föreslår storsatsning på vindkraft. Överskottet vid bra vind ska omvandlas till vätgas, vilket ju teoretiskt fungerar. Men då det inte blåser måste vätgasen omvandlas tillbaka till elektricitet! Hur tiotusen megawatt effekt ska genereras av vätgas berättar man inte, inte vad det kostar och inte vem som ska betala. Rapporten är naiv skattefinansierad science fiction.

Dagens problem är däremot verkliga och akuta.

Europa förenas i viss mån med elkablar. Danmark har kablar till grannländerna, Nordlink förenar Norge och Tyskland, North Sea Link Norge och England, kablar mellan Ryssland och Finland, mellan Sverige, Norge, Finland och Estland. Detta leder till prisutjämning.

Enligt marknadsekonomin borde elpriset då sjunka. Men väder och politik vill annat. Solkraft fås inte i mörker. Då det blåser för svagt i Nordtysklands jättelika vindkraftsparker tvingas Tyskland producera el med gas och kol, samt importera vattenkraft från Skandinavien (och kärnkraft från Frankrike). Kreml höjer gaspriset med att strypa lite på ventilen. All energi blir dyr, inte enbart elektricitet.

Tillgång och efterfrågan styr marknadspriset, och därtill maximeras priset på fossil elektricitet och värme vid svag vind ytterligare av utsläppshandeln. Avsikten är att göra investeringar i utsläppsfri energi lönsam. Men sådan väderoberoende utsläppsfri elektricitet som snabbt kan byggas ut har aldrig existerat! Det kunde vara fliskraft, men Europas skogar är små naturskyddsområden. Vattenkraften är redan utbyggd, ny kärnkraft och vätgassystem kräver tiotals år.

Teoretiskt kan överskott av vindkraft i Tyskland spara vattenreserver i Skandinavien, men detta sker inte beroende på att Tyskland i december 2022 har stängt de sex återstående kärnreaktorerna. Norge gör en lysande affär, medan Finland skjuter sig i foten med självförvållat nationellt effektunderskott vid svag vind och kyla motsvarande ett par tre kärnkraftverk, vilket måste importeras. Värre blir det då utsläppshandeln fasat ut torven samtidigt som stenkolet förbjuds.

Finlands elpris har följt Upplands pris. Norra Sverige har billigare el och Sydsverige dyrare, vilket beror på stängningen av två kärnreaktorer samt på klena kraftlinjer från norr. Vattenkraften kommer tidvis från Norge.

EU ökar toppstyrningen med taxonometrin, som definierar klimatvänliga investeringar, samt med Fit for 55, ett direktivpaket för hållbar utveckling. Kärnkraft räknas inte som klimatvänlig. För vattenkraften kommer nya hårda krav. Bioenergin får (med rätta) hållbarhetskrav, vilket bör ge Helsingfors en tankeställare. Vindkraft och solkraft får grönt ljus.

Vi får se om det blir blackout på grund av effektbrist, eller om skyhöga elpriser ger lösningen. Grön misär väntar Europas fattiga medan Kinas rika smörjer kråset.

Jarl Ahlbeck, teknologie doktor, Åbo

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning