Gripande men ytligt om ruinerna efter IS

Raqqa i Syrien var Islamiska statens huvudstad i nästan fyra år.Bild: Antti Kuronen

Dokumentären om Raqqa lider av ett alltför snävt synfält.

Fjärrlinjen: IS – Raqqas mardröm, Yle TV1 22.05

Antti Kuronens dokumentär IS – Raqqas mardröm är en blodisande beskrivning av terrorgruppen Islamiska Statens försök att bygga upp en egen parallell statsstruktur i de områden av Syrien som de tog makten över under inbördeskriget.

Men då dokumentären inte klarar av att vidga blicken utåt från de skräckinjagande svartklädda krigarnas egna effektfulla propagandavideor, eller noggrant beskriva de omkringliggande omständigheterna kring gruppens uppgång och (förhoppningsvis förestående) fall blir resultatet onödigt tunt.

Syriens interna problem före revolution och statskollaps lämnas obehandlade, likaså den manipulation och destabilisering som landet utsatts för av sina grannstater. En före detta IS-smugglare som intervjuas antyder som hastigast vilken hjälpsam roll Reçep Tayyip Erdogans turkiska regim spelade för terrorgruppen. Detta då de vände bort blicken från smugglingsrutterna som IS använde för att transportera rekryter och resurser över syriska gränsen. Men varför turkarna gjorde detta, det vill säga i hopp om att IS skulle folkmörda och förslava de syriska kurderna som Turkiet ser som ett nationellt säkerhetshot, lämnas osagt.

De kurd-arabiska SDF-styrkornas roll i konflikten nämns över huvud taget väldigt lite och undviks därmed i dokumentären: med tanke på att det bokstavligen var de som drev ut IS och befriade Raqqa ger det här ett lite konstigt intryck. I stället fokuserar dokumentären helt och fullt på att frossa i terrorgruppens ondska. Vi får se ett övertaget hus som användes som "domstol" och där kvarglömda dokument skvallrar om vem som dömts till att få händerna avhuggna eller stenas till döds. Raqqas före detta fotbollsstadion, nu kallad "den svarta stadion", var ett av de ställen som gruppen använde som fängelse och avrättningsplats. Fångars kvarlämnade väggklotter på ryska och arabiska skvallrar om vem som lidit där: "Gud, hjälp oss! Gud, rädda oss!"

Djupast intryck på mig gör kanske intervjun med en fjortonårig före detta barnsoldat som stridit för terrorgruppen. Han är fortfarande pojkaktigt rund om kinderna, men de hårdnade linjerna kring hans mun och den tomma "tusen mils blicken" då han beskriver sina upplevelser vid fronten skvallrar om att han sett saker som ingen i hans ålder, eller någon ålder, borde tvingas se. Då han med sina egna ord förklarar hjärntvätten och de psykologiska mekanismer som jihadisterna utnyttjat för att få honom att som elvaåring begå eller godkänna de fruktansvärda våldsdåden han gjort, inser man att denne intelligente och brådmogne pojke skulle ha all potential i världen om inte jihadisterna stulit hans framtid. Oavsett vad han själv må ha gjort iförd terrorgruppens svarta uniform, kan jag inte låta bli att hoppas att hans egen önskan att någon gång få lämna flyktinglägerfängelset och bli en lärare eller doktor går i uppfyllelse.

Otto Ekman Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00