Gratis skola och omsorg måste få kosta

I Helsingfors krävs ett tillskott på cirka tjugo miljoner euro per år för att vi skall kunna erbjuda gratis yrkesskola och gymnasium åt alla.

Ungefär 15 procent av finländarna har inte examen från yrkesskola eller gymnasium när de fyller 25 år. Risken för arbetslöshet och utslagning är för dem högre än för deras jämnåriga. Var fjärde ung person som har avbrutit sin utbildning på det andra stadiet säger att de slutade för att utbildningskostnaderna var för höga. Problemet gäller många tusen unga.

Mycket talar alltså för att utbildningen borde vara gratis för alla elever i yrkesskolor och gymnasier. Martina Harms-Aalto undrar (HBL 28.8) om socialdemokraterna "med kraft, entydigt och över hela linjen på alla nivåer" har drivit kostnadsfriheten. Jag tror inte det är fallet. Men jag undrar varför Harms-Aalto inte helt enkelt kan välkomna de konkreta initiativ för minskade kostnader för elever på andra stadiet som socialdemokraterna faktiskt har tagit. Vi har tagit initiativ, andra har stött oss, och tillsammans har vi fått resultat. Satsningen i Helsingfors är mindre än vad vi har föreslagit, men jag har uppfattat den som en god början.

Harms-Aalto skriver att Svenska folkpartiet stöder avgiftsfri utbildning på andra stadiet om skolorna behandlas jämlikt. Det stödet är välkommet. Jag hoppas också att SFP stöder att kostnadsfriheten utvidgas. I Helsingfors krävs ett tillskott på cirka tjugo miljoner euro per år för att vi skall kunna erbjuda gratis yrkesskola och gymnasium åt alla. Ett hinder är de produktivitetskrav som Harms-Aalto nämner. Det hindret borde vi tillsammans röja bort även om följden är att vi måste höja skattesatsen.

Högskattesamhället är nödvändigt. Vi kan inte erbjuda bra skola som är gratis för alla utan höga skatter. Vi kan inte heller få jämlik och bra vård och omsorg för alla om vi försöker spara genom upphandlingar på en marknad som domineras av globala börsbolag. I motsats till hur Bo Holmberg uppfattar saken (HBL 17.8) var det den insikten, inte en bristande solidaritet, som för många var den huvudsakliga orsaken till att motsätta sig Sipilä-regeringens förslag till social- och hälsovårdsreform.

Jag vill avsluta med en kommentar om debatten om modersmålsinriktad svenska för barn i finska skolor (mosve) och modersmålsinriktad finska för barn i svenska skolor (mofi). Mofi har i Helsingfors funnits längre. Mosve kom till nyligen efter ett fullmäktigeinitiativ som jag med gott stöd av många andra lämnade in den 7 maj 2014. I samma motion föreslog vi att "nivån på mofi i de svenska lågstadieskolorna ses över".

Nu lär jag mig av anonyma insändare i HBL (1.9 och 3.9) att mofi tycks fungera dåligt och att inte alla känner till att mosve erbjuds i Helsingfors. Det är tråkigt. Också i det här fallet är den rätta vägen vidare enligt min mening inte att avsluta verksamheten utan att vi satsar mera på den.

Thomas Wallgren, förälder till barn med två modersmål, stadsfullmäktigeledamot (SDP), Helsingfors

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning