Gräset är grönare på andra sidan

Amerika på skolbänken. I Where to Invade Next vill Michael Moore visa hur mycket USA har att lära av Europa. Bild: Okänd

Michael Moore förnekar sig inte som demagogisk populist. Men trots sina förenklingar är han också en demokratins oeftergivliga förkämpe.

DOKUMENTÄR

Where to Invade Next

Manus och regi: Michael Moore. Foto: Rick Rowley, Jayme Roy.

Michael Moore fortsätter sitt outtröttliga korståg mot missförhållanden och maktpolitik i USA. Where to Invade Next kan efter regissörens tidigare angrepp kännas något mildare och mjukare men metoden är densamma som i hans uppgörelser med den amerikanska vapenpolitiken och hälsovården. Paradiset finns annorstädes. Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Det något lätta anslaget etableras omedelbart då USA:s samtliga stabschefer konsulterar Moore för att få svar på frågan varför nationen sedan det andra världskriget egentligen förlorat alla krig. Regissörens svar blir en "invasion", en rekognosceringsfärd till andra länder vilkas verklighet och vardag ställs i bjärt kontrast till Amerikas.

Med undantag av en avstickare till Tunisien inriktar Moore sin rundtur på Europa där han söker lösningar på amerikanska problem. Trogen sin folkliga framtoning nalkas han sina intervjuobjekt, spelar naiv och blir högeligen förvånad över de svar han får.

I Italien förundrar han sig över arbetstagarnas över en månad långa betalda semestrar och en betald moderskapsledighet på ett halvt år. Han besöker motorcykeltillverkaren Ducati där även direktörerna understryker vikten av arbetstagarnas harmoni och mentala hälsa. "Italienarna ser ut som om de just skulle ha haft sex", konstaterar Moore.

I en normandisk by i Frankrike besöker han en skola där den mångsidiga lunch som serveras är värdig en gourmetrestaurang. Detta som kontrast till den geggamoja som skolbarnen äter i Amerika.

Följande uppehåll sker i Finland, landet med en utbildningsnivå som är högst i världen medan USA befinner sig på plats 29. Moore träffar undervisningsminister Krista Kiuru och intervjuar lärare och elever. Regissören får höra att man kläckt Columbi ägg genom att mer eller mindre slopa hemläxor och regelbundna tentamina och att inga privatskolor existerar. I stället vill man utveckla individens personlighet och ta fasta på kreativa energier.

I Norge frapperas Moore över den liberala fångvården som till och med garanterar en dräglig tillvaro för en massmördare som Anders Behring Breivik. En förklaring till att Island kom över sin ekonomiska kris då tre storbanker löpte amok 2008 ser Moore i kvinnornas aktiva insats i en värld styrd av alltför mycket testosteron. Ett inspirerade exempel och intervjuobjekt i filmen utgör den tidigare presidenten Vigdis. Också för utvecklingen i Tunisien, ett muslimskt land, har könens jämställdhet spelat en stor roll.

Ett intressant avsnitt utgör Tyskland där Moore tangerar gårdagens demoner. Den dialog som landet ständigt för med sitt horribla och mörka förflutna är enligt Moore imponerande och har ingen motsvarighet i Amerika vad folkmordet på indianerna eller slaveriet beträffar. Tvärtom har massfängslingarna av afroamerikaner för smärre drogbrott lett till ett slaveri i ny skepnad.

I en tid med ett ytterst sårbart och turbulent Europa (även Finland) kan Moores förenklade visioner och teser framstå som pinsamma. Vad han serverar är "agitdoc" och "infotainment" av endimensionell art. I det politiska rumlet är och förblir han den amerikanska vänsterns Falstaff som slår hårt och skoningslöst utan att bry sig om subtiliteter.

Men om Moore är en kontroversiell populist är han också en galen optimist med vinnande egenskaper. De hyperboliska tendenserna i Where to Invade Next kan kännas irriterande men ändå sjunger han en demokratins och jämlikhetens höga visa. Samtidigt som han noterar att många av de progressiva europeiska tankar som presenteras har sin ursprungliga hemortsrätt i Amerika.

Helt följdriktigt avslutar han sin samhälleliga saga med scenen från Trollkarlen från Oz (1939) där lilla Dorothy av den goda häxan Glinda får höra att egentligen har hon alltid kunnat återvända till Kansas. Bara hon själv vill.

Hans Sundström Reporter, filmkritiker

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46