Graffitin räddade honom men kunde också ha tagit hans liv – i dag målar Timo väggmålningar för storföretag som Valio och Fazer

Bostaden i Gårdsbacka är några dagar före utställningen fylld av tavlor, både av Timo Leimans egna, men också av dotterns. För Leiman har livet längs stambanan norrut också präglat målandet. Bild: Cata Portin

Nu målar han för att ge utlopp för positivt skapande och ska ha sin första konstutställning. Men när Timo Leiman på 1990-talet prydde lokaltåg med graffiti dominerade det destruktiva beteendet.

I dag säger sig Timo Leiman vara en lycklig man. Han bor med sin tonårsdotter och två katter i Gårdsbacka, han målar och praktiserar i en färgaffär. Samtidigt håller han på att få ihop låtar till ett eget album och planerna på en dokumentärfilm framskrider. Som kronan på verket håller en gammal ryggskada på att ge med sig.

Vägen från olaglig graffiti till lagliga väggmålningar, muraler, och en egen konstutställning har varit lång för 46-åringen. Det fanns en period i hans liv då han enligt egen utsago lika gärna kunde ha slutat på en begravningsplats. Men målmedvetenhet, ett starkt psyke och en vilja att uppnå drömmar har fört honom vidare till den punkt där han är i dag.

– Jag har hela tiden velat göra allt bättre och bättre och nu har jag också lärt mig att ha tålamod.

Timo Leiman har alltid varit intresserad av att teckna och måla. Som ung ritade han serier, lyssnade på heavy metal och kopierade också metallbandens logotyper. Men när hans lillebror en kväll för drygt 30 år sedan kom hem och berättade om en graffiti, en målning av en magnetofon, på Björkby station i Vanda förändrades allt. Fotboll och skateboard byttes i ett slag ut mot graffitimålning. Den första graffitin målade Leiman på Räckhals station 1987, men hans och graffitikompisarnas revir blev snabbt större.

Som boende vid stambanan norrut har tågen alltid varit ett viktigt inslag i Leimans målande. Sin första utställning har han döpt till "(Krylon) side track". Krylon var det namn, den tagg, han använde när han målade som ung. En del av tavlorna innehåller också ytterligare sidospår, bland annat "Mosquito yard". Namnet syftar på bangården i Riihimäki, där det alltid var fullt av myggor när gänget var där och målade olaglig graffiti på tågen, minns Leiman.

Tågen spelar en viktig roll i Leimans måleri. Myggorna på bangården i Riihimäki har han inte glömt. Bild: Cata Portin

Inget oskyldigt nöje

Och sidospår, ja dem finns det gott om både i hans eget och i kompisarnas liv. Att måla graffiti var inget oskyldigt söndagsnöje.

– Det är beroendeframkallande och tillsammans med beroendet av graffitin kommer andra former av beroende, det blir lätt att ta till alkohol och droger. Vi blev så småningom helt enkelt ett gäng problemunga, säger Timo Leiman.

Trots att omvärlden betraktade dem som trubbel var graffitin det som räddade Leimans liv, tycker han när han i dag ser tillbaka. Han var mobbad i skolan och i det målande gänget hittade han sina vänner. Historien slutade lyckligt för honom och några till, men långt ifrån för alla de dåtida kompisarna. Sorgen kom nära.

– Min bror dog i en överdos och många andra bekanta från den tiden är antingen döda eller beroende av droger. Kriminalitet var också ett vanligt inslag i vardagen. Vi visste på något plan att vi gjorde fel när vi stal färger och bröt oss in för att måla, men vi hittade på många och varierande ursäkter för att vi gjorde så.

Vändpunkten i Timo Leimans liv kom i form av en stor rättegång vid millennieskiftet, då han tillsammans med många andra graffitimålare ställdes inför rätta. I samma veva bildade han också familj och kom in i arbetslivet. Det hjälpte honom att bryta med det gamla.

Beställningsarbeten

Men vägen till den första egna utställningen komplicerades trots brytningen med den tidigare livsstilen av en arbetsrelaterad ryggskada och en komplicerad vårdprocess, något som Leiman nu börjar komma till rätta med. Åren har också innehållit en skilsmässa, en vårdnadstvist och oro för de egna barnen, ett av dem är i dag missbrukare. Med det barnet har Leiman pratat mycket om sin egen uppväxt och sina problem under den tiden.

Dottern han bor med har däremot också börjat måla och Leiman är säker på att hon en dag kommer att måla bättre än han. Just nu är det bara roligt att ha en gemensam hobby.

I dag har den olagliga graffitin inte bara gett plats för en egen konstutställning utan också för stora väggmålningar som är betalda beställningsarbeten. Timo Leimans målningar pryder till exempel både Valios och Fazers väggar i Fagersta.

– Jag hoppas att jag i framtiden ska kunna livnära mig på min konst. Det kommer många utländska konstnärer för att göra väggmålningar i Finland, men vi har goda egna konstnärer som också är efterfrågade utomlands.

Själv har han goda vänner från graffititiden, vänner som han besökt, som gett honom målningsprojekt och som han planerar för kommande stora målningar med. Colombia och en muralmålning där står nu högt på listan över planerade projekt.

Mångsidig talang

Vid sidan av målandet ägnar Leiman sig också åt musik och filmning. Han planerar sin första turné med egen rapp. Hiphop, graffiti, breakdance och rapp går hand i hand med att dessutom agera diskjockey. Det finns många artister som gör alltihop, påpekar han och nämner Cheek, Jare Tiihonen, som ett exempel. Inom genren finns många multitalanger.

Den planerade dokumentärfilmen går under samma arbetsnamn som utställningen, ett liv med sidospår. Det ska bli historien om broderns liv och sidospåren syftar här både på den destruktiva livsstilen och på förorten i Vanda, Havukoski, där bröderna växte upp. Kontakter inom filmvärlden finns, allt kan man inte göra samtidigt, men filmen blir verklighet, försäkrar han.

– Det fanns en period i mitt liv då jag inte kunde besöka Björkby och Havukoski, det kändes för illa. Men i dag är det inget problem och vi kommer att filma i min gamla omgivning.

Både Timo Leiman och hans dotter har varit med och målat en lång väggmålning i Havukoski där man bland annat kan hitta magnetofonen från Björkby, nu i ett betydligt snyggare utförande och lagligt målad. Leiman har också varit med och målat andra byggnader i området och han är nöjd över att gatukonsten fått fotfäste i Finland. Många förorter blir mycket piggare så.

Det är nu dags för den första utställningen, men Timo Leiman har redan planer på en andra konstutställning. Bild: Cata Portin

Lever sunt

En del av tavlorna på konstutställningen som öppnar i Alphyddan i anslutning till den färgaffär där Leiman praktiserar är redan sålda eller bortlovade. Många av tavlorna har ett djupare budskap och ser tillbaka till ungdomsåren längs stambanan norrut.

– Det är så många som aldrig lyckades ta sig från sidospåret där.

Själv känner han sig i balans med livet. Han har slutat röka, på tonårsdotterns initiativ är han numera vegan och han löper så gott som dagligen flera kilometer. Planerna på ytterligare en konstutställning gror redan och det finns många andra projekt som också ska förverkligas. Han säger att han och dottern lyckats ta sig ur förortslivet trots att de bor i Gårdsbacka.

– Det är ett mentalt tillstånd. För det här är trots allt ett bra ställe att bo på, nära till naturen och lätt att röra sig till och ifrån. Så här ser de flesta förorter ut, boendet i dem blir vad man gör det till.

Fotnot: Utställningens vernissage är den 8 november klockan 17 i Unckanstore, Alpgatan 3.

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning