Gøtzsche förvränger en viktig diskussion

Bild: Wilfred Hildonen

Gøtzsches beskrivning av psykiatrin är så svartvit att den inte går att känna igen vilket inte är så konstigt eftersom han inte alls känner fältet.

HBL publicerade (10.3) en intervju med den omstridda Peter Gøtzsche. Han deklarerar att världen vore bättre utan psykiatriker, och det får stå oemotsagt. Gøtzsche är professor i klinisk försöksdesign och analys och chef för Cochrane-centret i Norden (Cochrane är ett internationellt nätverk för evidensbaserad medicin). Han har gjort värdefulla analyser av de stora problem som förekommer i läkemedelsindustrins rapportering av depressionsmediciners effekt. Däremot har han aldrig skött psykiatriska patienter. Cochrane-nätverket har gått ut med ett uttalande där det tar avstånd från Gøtzsches uttalande i psykofarmakafrågan och påpekat att han talar som privatperson.

Men av någon anledning tycks han ha blivit fartblind och fortsatt, kanske eggad av hur mycket som var odiskuterat. Tyvärr har han gjort denna oerhört viktiga diskussion (till exempel kritik av läkemedelsindustrin och medikaliseringen av normalt lidande) en björntjänst genom att komma med en mängd helt ogrundade påståenden. Det är lätt att avfärda mycket av det han säger, och sedan riskerar vi att diskussionen stannar av.

Gøtzsche påstår att eftersom depressionsmediciner hittats i blodet hos flera våldsmän som gjort till exempel utvidgade självmord eller skolskjutningar kan vi dra slutsatsen att SSRI-mediciner gör oss våldsamma. Bara för att det finns en korrelation behöver det inte finnas en kausalitet (det ligger ju nära till hands att tänka att förtvivlade, hopplösa människor söker hjälp och får medicin, men att det ändå slutar i katastrof). Sen kan det hända att det finns någon grupp patienter som medicinerna inte alls passar för (och här behöver vi mera forskning), men nu dras alla över en kam.

Även om läkemedelsindustrin har varit dålig på att rapportera om forskning där medicinernas effekt inte varit tydlig (en vinkling som ju för övrigt gäller även till exempel terapiforskning; inte heller där rapporteras lika gärna dåliga resultat) betyder det inte att ingen blir hjälpt av de här medicinerna. Problemet är ju bland annat just det att vi rätt dåligt i dag kan förutsäga vem som drar nytta (forskning har till exempel visat att de patienter som traumatiserats tidigt i barndomen senare i livet inte får svår depression i lika hög grad som de som inte varit med om tidiga trauman drar nytta av mediciner: det finns säkert ytterligare undergrupper). Men Gøtzsche säger med absolut visshet att ingen drar nytta och att det kan leda till att man blir skolmördare! Att ADHD överdiagnostiseras och övermedicineras hos barn i USA är ett problem, men att därav sluta sig till att det inte finns något sådant som ADHD kräver lite mera motivering än vad han kommer med.

Att påstå att bipolär störning till stora delar beror på depressionsmediciner är märkligt då ungefär hälften av dem som drabbas först har en mani och senare depression (och knappast använt depressionsmediciner).

Hela Gøtzsches beskrivning av psykiatrin är så svartvit att den inte går att känna igen vilket inte är så konstigt eftersom han inte alls känner fältet. Mycket är på tok med psykiatrin och det borde granskas mera, men mycket väldigt värdefullt arbete görs varje dag av ergoterapeuter, psykologer, sjukskötare, socialarbetare och läkare. Att bara såga det arbetet i stället för att komma med kritik man kunde använda är beklagligt. Också patienter som tar del av hans resonemang måste känna sig lurade och otrygga. Därutöver kommer han med en hel del andra påståenden, som utrymmet inte tillåter att bemöta här.

Gøtzsches förvrängning av en viktig diskussion som borde föras mellan allmänheten och psykiatrisk expertis är beklaglig. Men att HBL inte alls lyfter upp den diskussion som finns kring den omstridda Gøtzsche (se till exempel diskussionen på svenska läkartidningens kommentarfält efter recensionen av hans senaste bok) är lika beklagligt. Dessutom har man ett verkligt stort ansvar då man i medier uttalar sig om hur verksamma mediciner är. Artiklar av det här slaget leder inte sällan till att många slutar använda sina mediciner helt och hållet. Följderna behöver ju då inte HBL ta hand om. I dessa tider av "alternativa fakta" och ett hotat mediefält kunde man förvänta sig mera av HBL.

Tove Hertzberg psykiater, Esbo

Svar Det framgår tydligt av faktarutan i anslutning till artikeln att Peter Gøtzsche talar om sin egen forskning, inte om Cochrane-nätverkets. HBL har tidigare skrivit om kritiken mot Gøtzsche, bland annat har psykiatriprofessor Erkki Isometsä vid Helsingfors universitet fört fram skarp kritik mot hans uttalanden.

Detta var en personintervju baserad på Gøtzsches senaste bok och hans föreläsning i Helsingfors, och även om journalistiken strävar efter att föra fram olika sidor av viktiga diskussioner och nyansera synen på samhället ryms inte alla schatteringar alltid med i samma artikel. Vi valde att publicera personintervjun med tanke på Gøtzsches omfattande forskning och ämnets allmänintresse.

Susanna Ilmoni chefredaktör, HBL

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning