"Gör Janne till Janina"

Målmedveten. Jessica Grabowsky säger att hon aldrig har gjort medvetna val i livet, men att hon alltid vetat i vilken riktning hon vill gå. – När jag tittar tillbaka så har min magkänsla alltid lett mig rätt. Jag försöker lära mig att förlita mig på den ännu mer, säger hon. Bild: Irene Stachon

Jessica Grabowsky vill se jämnare könsfördelning inom finländsk teater och film.

Jessica Grabowsky har aldrig gjort strategiska karriärsval i livet, utan försöker lita på att magkänslan leder henne rätt. Nu är hon aktuell i två svenska teveserier och snart i långfilmen om en av Finlands stora exportvaror: Tom of Finland.

– När vi började filma visste jag inte att han är så stor utomlands, att han är mer googlad än Sibelius. Det är ju ljuvligt att det är stora muskulösa män med enorma kukar som är Finlands varumärke utomlands! När jag filmade i Sverige för ungefär fyra år sedan blev jag ombedd att langa Tom of Finland-frimärken från Finland, säger Grabowsky när vi träffas för en intervju på det nyrenoverade biblioteket i Tölö i Helsingfors.

Född 1980 i Siilinjärvi, bosatt i Tölö i Helsingfors.

Utexaminerad från Teaterhögskolan i Helsingfors 2007.

Känd från bland annat teveserien och filmen Där vi en gång gått (2011) och huvudrollen i filmen 8-pallo av Aku Louhimies (2013).

Spelar för tillfället in filmen Tom of Finland som har premiär den 24 februari 2017, regisserad av Dome Karukoski. Huvudrollen spelas av Pekka Strang.

Aktuell i den svenska teveserien Midnattssol (premiär på SVT den 23 oktober) och i teveserien Tjockare än vatten (premiär på Yle Fem och SVT den 17 oktober). Serien är en samproduktion mellan SVT och Svenska Yle.

I filmen spelar hon Touko Laaksonens (Tom of Finland) lillasyster Kaija. Rollen har fått henne att reflektera över temat syskonrivalitet; kan man glädjas över sin brors framgång till hundra procent eller finns rivaliteten alltid där som en skugga?

– Kaija var inte helt okej med hans homosexualitet. De bodde tillsammans länge och hon fungerade antagligen som någon sorts förkläde för honom. Homosexualitet var ju en sjukdom då, man kunde hamna i fängelse för det.

Trots att finländsk film öppnat upp för att skildra mer kontroversiella teman under de senaste åren så efterlyser hon en ordentlig diskussion om jämställdhet och könsroller på film och teater. Grabowsky har precis gett sin underskrift till stöd för det nygrundade feministiska partiet i Finland som behöver 5 000 underskrifter för att gå till val.

– Alla filmerna som görs till Finlands 100-årsjubileum handlar om män. Alla. För mig är det ett mysterium att ingen reagerade på det här under processens gång. När jag läser manus där huvudrollen är en man tänker jag ofta på hur lätt det skulle vara att göra Janne till Janina, säger Grabowsky, som efterlyser kvotering inom filmproduktion.

Snällare mot sig själv

I dag är hon känd från både finländska och svenska produktioner, men framgången är inte resultatet av medvetna och strategiska val.

– Jag är jätteambitiös och i varje produktion tänker jag att jag måste göra mitt allra bästa och lite till så att det leder någonstans, men jag tänker inte på vart det ska leda. Jag har aldrig tänkt att nu ska jag söka till Nationalteatern för att öppna dörrar till det finska, säger hon.

Ambitionerna har gjort att hon ibland drivit på sig själv för hårt. Som 28-åring fick hon veta att hon lider av underproduktion av hormon i sköldkörteln, vilket leder till nedstämdhet och trötthet. Det tog över tio år innan Grabowsky, som trodde att nedstämdheten bara var en del av hennes personlighet, fick rätt diagnos och medicinering. Sedan dess har hon jobbat på att ta hand om sig själv.

– Min kropp är väldigt känslig, före premiär får jag ofta stegring. Tidigare tänkte jag att "vittu, vad jag är svag", men efterhand har jag försökt lära mig en mer förstående och öm inställning gentemot mig själv och min kropp.

"Ni finnar, alltså"

Hon tror inte att det är en typisk kvinnofälla att pressa sig själv för hårt, utan att det snarare är ett finskt drag. Under inspelningarna av teveserien Midnattssol i Sverige var hon enträgen om att fortsätta med de tuffa stuntscenerna trots att det var vinter och kallt.

– Det var en scen där det skulle hällas iskallt vatten över mig och stuntkoordinatorn frågade om jag orkade med en tagning till, det var kanske nummer femton. Jag svarade "såklart", ingen skulle stoppa inspelningarna för min skull. Till slut var det han som avbröt och började skratta. "Ni finnar, alltså", sade han. Han hade jobbat med en inspelning där finnarna sprungit nakna i snön tills de kollapsat.

Är det viktigt för dig att utnyttja din roll i offentligheten för att ge viktiga frågor synlighet och dela med dig av jobbiga erfarenheter som kan hjälpa andra?

– Ja, det är jätteviktigt. Men det är inte alltid lätt att få utrymme för det. Jag känner kvinnliga skådespelare som har försökt ta upp politiska frågor eller bara prata om sitt jobb när journalisten på damtidningen har sagt rakt ut att ingen är intresserad – alla vill bara höra om ditt nya förhållande.

Tidigare har Grabowsky spelat många allvarliga och tunga roller, men under senare tid har hon också synts i mer komiska roller. Själv säger hon att hon bara blir fjantigare med åren, att hon blivit mer avslappnad i sig själv och bryr sig mindre.

– På Teaterhögskolan tänker man att det är de tunga rollerna som gäller, att komedi inte kan vara konst. Men komedi kräver mycket mer av dig; du måste bjuda på dig själv, rikta dig utåt och vara i kontakt med publiken. Att jag nu börjat göra mer komiska roller har nog att göra med att jag är mer självsäker nu.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning