Gömda och glömda – Queercache avslöjar nya sidor av Helsingfors

Vill man lära känna Helsingfors ur ett nytt perspektiv kan man bege sig ut på ett litet annorlunda äventyr. Fram till månadens slut kan man prova på Queercache, ett konstverk där man får bekanta sig med staden via de bortglömdas historia.

Bakom en ränna på en av innerstadens gator hittar vi en grå låda. Lådan går de flesta förbipasserande förbi utan att märka den, men inne i den finns det ett antal intressanta föremål.

En lapp inne i lådan informerar oss om att vi befinner oss på platsen där gaybaren Café Escale förut fanns och vi kan läsa en historia om en homosexuell och romsk man. Mannen, som var stamkund på baren, var en gång i början av 90-talet tvungen att gömma sig på toaletten i många timmar, eftersom ett annat sällskap av romer kom in på baren. Romerna, som inte kom in på någon annan bar, var där endast för att sjunga karaoke och mannen ville inte att hans sexuella läggning skulle bli avslöjad för dem.

Det är sådana här platser och historier man får se och läsa om man ger sig ut på Queercache. På tolv olika ställen i Helsingfors kan man hitta queergömmor som berättar om platser, erfarenheter eller händelser i huvudstadsregionen som varit viktiga för transpersoner eller för queerminoritetens minoriteter, till exempel kultur- och språkminoriteter och personer med en funktionsnedsättning.

Queercache fungerar på samma sätt som vanlig geocaching, där man med hjälp av gps-positionering ska söka efter olika gömmor. Koordinaterna hittas på Queercaches Facebook– eller hemsida, där gömmorna även så småningom publiceras tillsammans med texterna.

Kalle Hamm och Dzamil Kamanger vill berätta historier som finns i gråzoner, som är gömda och som folk inte vet om. Bild: Cata Portin

Minoriteter inom minoriteten

Det är konstnärerna Kalle Hamm och Dzamil Kamanger som gjort queercachen, som de facto är ett konstverk. De har tidigare gjort ett liknande konstverk i Åbo, som de sedan vidareutvecklat när de fick chansen att göra det i Helsingfors.

– I Åbo behandlade projektet främst gay- och lesbiska personers historia i staden. Då vi fick chansen att göra verket på nytt i vår hemstad ville vi lyfta fram en mer bortglömd sida inom hbtiq-gruppen, nämligen minoriteter inom minoriteten, förklarar Hamm.

– Man skulle lätt tro att alla i en minoritetsgrupp känner samhörighet och arbetar mot samma mål, men så är det så klart inte. Inom gruppen finns liknande problem som i övriga samhället. Dzamil, som redan bott i Finland i 24 år, stöter ofta på rasism då han går på gaybar. Folk antar att han är en prostituerad eller en tjuv. Sådant här vill vi lyfta fram med verket.

Enligt Hamm är det här ett ämne som folk inte vet mycket om och med hjälp av konstverket vill han ge dem ett nytt sätt att närma sig saken.

– Det här vårt sätt som konstnärer att föra dialog med samhället om dessa frågor. Vi ser den här konstformen som ett lekfullt sätt att närma sig ämnet, ett enkelt format. Då folk är ute och letar efter gömmor har de kanske en liten annorlunda inställning, de är mer öppna och funderar möjligtvis på saken i nya banor.

Konstverket har gjorts tillsammans med en arbetsgrupp som sammankallats via efterlysningar på Facebook. Gruppen, som bestod av sex personer med olika bakgrund, har tillsammans valt teman för gömmorna och placerat ut dem.

– Meningen var aldrig att göra något slags encyklopedi på minoriteter inom minoriteten. Utifrån från den arbetsgrupp vi haft har vi plockat ut vissa saker och aspekter ur den här historien. Kriteriet var endast att vi vill ha saker som berör och saker som tidigare inte lyfts upp. Det är så mycket som blir skymundan, det finns många oskrivna historier. Världen är aldrig färdig och genom att berätta dessa historier vill vi utmana människors världsbilder, säger Hamm.

Rom och homosexuell. Romer som hör till den sexuella minoriteten är mellan trädet och barken. Å ena sidan begränsas deras självbestämmanderätt av romkulturens egna värderingar, seder och attityder, å andra sidan av den generella diskriminerande attityden mot romer. Bild: Cata Portin

Lärorikt och lätt

Man behöver inte vara insatt i queerhistoria för att hänga med i queercachen, utan man lär så småningom. Då vi tillsammans med Hamm ger oss ut på queercache hittar vi dem lätt, men om man själv letar tar det antagligen lite längre tid.

– Som tur är har Helsingforsborna lämnat lådorna i fred och ingen av dem har vandaliserats, säger Hamm nöjt.

Queercache erbjuder ett annorlunda sätt att återupptäcka huvudstaden.

– Vi har själva lärt oss väldigt mycket under vägen, påpekar Hamm. Jag var inte själv insatt i transpersoner ställning och lagstiftningen kring dem eller om hur det är att vara en hbtiq-person och asylsökande. De är väldigt mångfacetterade problem det handlar om, så konstverket har verkligen öppnat upp ögonen för olika slags misspunkter i vårt samhälle.

Till slut vill Hamm poängtera att konstverket är menat för alla och kan vidareutvecklas. I slutet av månaden publiceras råd på hur man själv kan göra queercacher och berätta sin historia.

– Det är lätt och billigt att göra samt enkelt att sprida på sociala medier. På det här sättet kan alla ta del i detta och låta verket leva vidare.

Fakta

Queercache

Ett samfundskonstverk som fungerar på samma sätt som geocaching, med 12 olika gömmor runtom i Helsingfors.

Koordinaterna finns på Facebook-sidan Queercache.

Gömmorna berättar om platser, erfarenheter eller händelser i huvudstadsregionen som varit viktiga för transpersoner eller för queerminoritetens minoriteter såsom kultur- och språkminoriteter och personer med en funktionsnedsättning.

Gömmorna kan sökas 27.6–30.7.2017.

Konstverket är en del av projektet Finland 100 I regnbågens färger, vars syfte är att synliggöra sexuella och könsminoriteters konst och historia som en del av det självständiga Finlands historia.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00