Goltz ville göra Finland till tysk koloni

Den 14 april 1918 har Helsingfors fallit och stadens befriare, den tyske generalen Rüdiger von der Goltz, ordnar en segerparad för de tyska trupperna. Det ska gå en månad innan Mannerheim rider in i huvudstaden. Greve Goltz har då redan etablerat sig som den som bestämmer i Finland.

Att tala om händelserna 1918 som ett frihetskrig klingar ganska falskt. För Finlands vita ledning hade totalt sålt landet till Tyskland.

Tyskarna fick tillstånd att upprätta militärbaser var man ville i landet. Enligt ett generöst handelsavtal fick Tyskland tillgång till Finlands naturresurser. Med valet av prins Friedrich Karl av Hessen till kung hösten 1918 hade man förvandlat det fria Finland till en tysk koloni.

Hade Tyskland vunnit första världskriget skulle Finland ha förblivit ett lydrike under Tyskland. Förutsättningen för en verklig självständighet var att Tyskland förlorade kriget, vilket skedde med kapitulationen 11 november 1918.

Finlands sändebud i Berlin, Edvard Hjelt, var den som vädjade om tysk hjälp när inbördeskriget bröt ut. Det var Hjelt som utan att rådfråga senaten gav så frikostiga villkor att Finland blev helt beroende av Tyskland.

Till en början höll sig Tyskland avvaktande till Finlands krig. Men efter att Lenins bolsjevikregim slutit separatfred i Brest-Litovsk i mars passade tyskarna på att förstärka sina ställningar i norra Östersjön. Först intogs Estland, sedan riktades blickarna mot Finland.

Snabb marsch

General Rüdiger von der Goltz utnämndes till kommendör för den finländska expeditionen. Redan i mars landsteg de första trupperna på Åland. Den 3 april nådde tyska fartyg Hangö och 9 500 man kunde kliva i land.

Tyskarna mötte inte mycket motstånd. De röda trupperna var koncentrerade till Tammerfors där samtidigt krigets avgörande slag pågick.

Den som inte alls gillade den tyska inblandningen var Mannerheim som upplevde senatens uppgörelse med tyskarna som ett stort svek och hotade avgå.

Krisen löstes när Goltz lovade underordna sig Mannerheims befäl. I praktiken hade det ingen betydelse eftersom de tyska trupperna var självständiga och snabbt avancerade mot Helsingfors utan att ha beröring med Mannerheims vita armé.

På en vecka nådde tyskarna huvudstaden som intogs efter häftiga strider 11–13 april. När de sista röda kapitulerade i stadsdelarna norr om Långa bron kunde greve Goltz hålla sin segerparad 14 april.

Ytterligare tyska trupper anlände till Lovisa från Estland och marscherade norrut. Men med Tammerfors och Helsingfors fall var kriget i praktiken över och snabbt stod det klart att den brittiskt orienterade Mannerheim och de tysksinnade inte drog jämnt.

För von der Goltz var det viktigaste att separatfreden med Ryssland höll, hans uppgift var därför att se till att bolsjevikerna lyckades behålla makten i Petrograd. Mannerheim ville tvärtom marschera mot den ryska huvudstaden, störta Lenin och återupprätta tsarväldet.

Tyskarna hade många vänner i Finland. Riksföreståndaren P.E. Svinhufvud som fruktade bolsjevikerna vädjade till von der Goltz om att de tyska trupperna skulle stanna i Finland som ett slags garanti mot ett ryskt anfall. Goltz accepterade och erbjöd sig att bygga upp Finlands armé enligt tysk modell.

Helsingfors stadsfullmäktiges viceordförande senator Otto Stenroth håller ett tal till general von der Goltz på Senatstorget den 14 april under de tyska truppernas segerparad. Bild: Helsingfors stadsmuseum/G.Lönnqvist

Jägarna som skulle bli stommen i den nya armén kom av förklarliga skäl mycket bra överens med tyskarna. De misstrodde däremot Mannerheim på grund av hans långa karriär i den ryska armén.

Mannerheim förlorade maktkampen och avgick som överbefälhavare den 29 maj, bara två veckor efter sin segerparad. Nu var fältet fritt för Svinhufvud, senatens ordförande J.K. Paasikivi och von der Goltz att också i praktiken göra Finland till en tysk vasallstat.

Det första projektet var att välja en tysk kung. Felet var att införandet av monarki förutsatte en ändring av grundlagen som i sin tur förutsatte kvalificerad majoritet.

Då hittade monarkisterna på att hänvisa till den svenska regeringsformen från 1772 och med stöd av den genomdriva fullmakten att utse en ny kung. "Horribelt", sade republikanen och den blivande presidenten K.J. Ståhlberg men kunde lika lite som någon annan stoppa kungaplanerna.

Prinsen nådde Tallinn

Förslaget att någon av kejsar Wilhelms söner skulle bli Finlands kung förkastade kejsaren själv. Valet föll därför på hans svåger, prins Friedrich Karl av Hessen. Den 9 oktober 2018 röstade lantdagen och valde prinsen med rösterna 64–41.

Finlands blivande kung gjorde sig nu redo för att ta över makten i Helsingfors. Men han kom inte närmare än till Estland när han måste vända om den 11 november. Tyskland kapitulerade samma dag och första världskriget var över.

P.E. Svinhufvud som var arkitekt bakom den tyska inriktningen avgick och efterträddes som riksföreståndare av Mannerheim som efter bara ett halvår fick revansch på de tysksinnade.

Efter tyskarnas nederlag i kriget kunde Finland säga upp alla avtal och börja bygga upp en äkta självständighet. Prins Friedrich Karl av Hessen meddelade att han avstår från den finländska tronen och den 14 december avseglade von der Goltz och den tyska armén från Helsingfors.

För greven var kriget inte över. Han skulle 1919 skickas till Baltikum som kommendör för Tysklands trupper som deltog i de baltiska ländernas frihetskrig.

Efter att ha lämnat det militära på 1920-talet engagerade sig von der Goltz i den tyska inrikespolitiken. Han var starkt kritisk mot republiken och sympatiserade med extrema nationalister och senare nazister.

Profil

Greve Rüdiger von der Goltz

8.12.1865. Född i Züllichau (i dag Sulechóv i Polen).

4.11.1946. Död i Bernbeuren.

1886. Inleder sin bana som officer.

1914. Skadas i första världskrigets inledande strider vid Marne på västfronten.

1915. Skickas till Polen. På andra sidan fronten finns bland annat general Gustaf Mannerheim.

1916. Tillbaka till västfronten. Deltar i striderna vid Ypern och Somme. Befordras till generalmajor.

1918. Utnämns till kommendör för Östersjödivisionen med uppdrag att hjälpa vita sidan i Finlands krig.

3.4. Landstiger i Hangö.

11–13.4. Intar Helsingfors.

14.12. Lämnar Finland och återvänder till Tyskland.

1919. Kommendör för tyska trupper i de baltiska frihetskrigen.

1920. Ger ut boken Meine Sendung in Finnland und Baltikum.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33