God trivsel i skolan är årets största skämt

Bild: Wilfred Hildonen

På ettan i gymnasiet konstaterade en lärare att jag är ett praktexempel på att kvinnor inte kan göra två saker samtidigt.

Skolan är en plats där de flesta tillbringar åtminstone tolv år av sitt liv. När vi går hem i slutet av skoldagen följer läxor och arbeten med oss i skolväskan. Även känslor och upplevelser från den gångna dagen följer med. Dessa år vi tillbringar i skolan är den viktigaste tiden för vår utveckling. Våra föräldrar ger över ansvaret för oss åt lärarna. Åtta timmar per dag, fem dagar i veckan. Tilliten och ansvaret som överlåts åt våra lärare är enorma. Därför blir frågan vad man ska göra om någon lärare är den som diskriminerar en.

I låg- och högstadiet blev vi vana med att våra föräldrar talade för oss, men i gymnasiet har ansvaret överförts till oss själva. Vi uppmanas varje dag att stå upp för oss själva och få våra röster hörda. Dessa uppmaningar är dock endast ord och meningar som tyvärr tappat sin innebörd för många.

Här följer ett exempel: En elev springer med gråten i halsen till rektorn och berättar hur hen blivit dåligt behandlad av en lärare. Eleven får sedan ett av de miljontals typiska svar som känns som ett slag i ansiktet; "Det finns inget jag kan göra" eller "Vi får bara vänta och se". Eleven lämnar rektorns rum, utan något större hopp om förändring i situationen. Dessa oändliga påståenden om att vuxna vill höra mer av ungdomarnas åsikter känns numera som obetydligt tjafs, som aldrig kommer att göra någon nytta.

Jag ska inte behöva vara nervös för att markera på en lektion, eftersom min kompetens för kursen tidigare blivit ifrågasatt. Jag ska inte heller behöva ta en omväg i korridoren, för att undvika ett pinsamt möte med en lärare som nyss hånat mig framför hela klassen. På ettan i gymnasiet konstaterade en lärare att jag är ett praktexempel på att kvinnor inte kan göra två saker samtidigt. Detta är i synnerhet något jag inte ska behöva vara med om. Sådant amatörmässigt beteende av lärare förvånar mig verkligen.

Varför anses jag – snart en röstberättigad, myndig person – vara lägre i rangordningen i förhållande till en lärare, endast eftersom hen är äldre och högre utbildad än mig?

Vissa av de så kallade professionella undervisarna har verkligen svikit oss elever. De har ett av de största ansvaren i världen; att förbereda oss för vuxenlivet. I stället för att ge oss verktyg för att klara av framtiden, minskar de vårt självförtroende och vårt hopp om ett jämställt samhälle.

"Respektera dem som är äldre" är ord vi får höra var och varannan dag. Jag skulle i stället vilja höra folk säga "Respektera även dem som är världens framtid". Jämställdhet handlar inte endast om kön eller funktionsförmåga. Det handlar även om ömsesidig respekt mellan gamla och unga.

Ida Burgmann Ekenäs

Annons: Förvaringstjänster ny nisch för Grabbarna Flytt

Finlandssvenska företaget Grabbarna Flytt har på sina fem år vuxit så det knakar. Förutom flyttservice och logistiska tjänster åt både privathushåll och företag kan man som nyhet nu också erbjuda förvaring. 14.2.2020 - 10.44

Mer läsning