Glöm postapokalypsen – vi behöver en klimatlitteratur för vår samtid

Den samtid som så påträngande kräver sin gestaltning och sitt aktörskap, är rätt så utspelad litterärt, skriver litteraturvetaren Pia Ahlbäck i sin essä om klimatfiktion, ekokritik och posthumanism – en tankeinriktning som tillskriver också icke-mänskliga varelser subjektivitet och aktörskap. Bilden är tagen vid en del av den australiensiska kusten som härjats av bränder: det svarta på stranden är aska. Bild: Saeed Khan

I samtidslitteraturen finns ett hål, lite på samma sätt som det finns ett hål i miljöpolitiken. Parallellt med rapporterna om den eskalerande klimatkrisen upplever vi en flodvåg av undergångsfantasier, postapokalyptiska visioner och ekodystopier. Men det vi har ett akut litterärt behov av är realistiska representationer av jordskred, översvämningar, skogsbränder, torka och stormar.

Vid mitten av 1990-talet pågick en bitter debatt om det rätta sättet att skildra naturen på nygrundade Association for the Study of Literature and Environments (ASLE) e-postlista. Den kända amerikansk...