Givakt! In Finland we have this thing called övergripande säkerhet

Bild: Wilfred Hildonen

I 80 år har Finland kört med vinterkrigets anda på visitkortet, men det finns andra nationella styrkor som borde lyftas fram för världen, skriver HBL:s chefredaktör Susanna Landor.

På fredag firar vi vår självständighet. Det är nu vi brukar klä oss i ett extra lager av fosterländskhet och känna extra mycket kärlek till detta egensinniga folk som bor i detta kalla lilla land. Hakkaa päälle, Suomen poika! Kaveria ei jätetä! Åke Lindman i Okänd soldat och allt det där, ni vet, som får bröstet att svälla och flaggorna att vaja stolt i vinden.

Men 80 år efter vinterkrigets början borde vi definiera fosterländskhet också på andra premisser än heroiska strider i sträng kyla, och inse att vi de facto har lyckats knåda fram en helt unik diamant under de senaste tiotals åren.

Finland är världens tryggaste land. Världens tryggaste. Det är ingen slump, utan resultatet av en målmedveten beredskapsstrategi, motiverade myndigheter, hög försvarsvilja bland medborgarna, hög utbildningsnivå och – en försvarspedagogisk uppfinning som är enastående för vårt land. Nu borde den användas för att stärka varumärket Finland, på samma sätt som vi tidigare haft anledning att föra fram vårt skolsystem och vår allemansrätt, på motsvarande sätt som evenemanget Slush lyckats sätta Finland på teknologi- och uppstartsföretagskartan.

Vår moderna framgångssaga kunde inledas med orden "In Finland we have this thing called övergripande säkerhet …"

Sagan tar avstamp i ett rekordstort förtroende för myndigheterna i Finland. Förtroendet är det högsta i EU, om inte rentav i hela världen.

Det största förtroendet har vi för brandmän och poliser. Då vi talar om landets krisberedskap och inre säkerhet har 99 procent av finländarna ett stort eller mycket stort förtroende för räddningstjänsten, 95 procent litar på polisen, 94 procent på larmcentralen, 93 procent på gränsbevakningen, 91 procent på tullen och 90 procent på försvarsmakten. Siffrorna framgår av Polisbarometern 2018, en undersökning som görs vartannat år. Motsvarande resultat ger Eurobarometern, som varje år mäter läget i EU: över 90 procent av finländarna har förtroende för nämnda myndighetsorganisationer.

Det här är siffror som tyder på att finländarna utgår från att de som är klädda i tjänsteuniform arbetar för samhällets bästa och vill oss medborgare väl, att vi är i trygga händer – ingen självklarhet i andra världsdelar.

En ambitiös säkerhetsstrategi och en bred beredskap är viktiga statliga byggstenar i skapandet av detta förtroende. Genom omfattande koordinering, öppen kommunikation och regelbundna övningar över diverse ministerie-, organisations-, och förvaltningsgränser har myndigheterna byggt upp en stark krismedvetenhet och en snabb reaktionsförmåga. Det täta samarbetet med Norden, framför allt Sverige, och Baltikum är en viktig del av den nordiska modellen, men utöver det har Finland ett eget trumfkort på hand: försvarskurser.

Genom regionala och riksomfattande försvarskurser ges civila och militärer i ledande ställning en bild av Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik och av säkerhetsberedskapen. Representanter för näringsliv, statlig, regional och kommunal förvaltning, frivilligorganisationer, föreningar och medier får den här vägen lära sig om allt från stabil infrastruktur, hållbar ekonomi och psykisk kristålighet till hotande cyberattacker, läkemedelsbrist och pandemier. På statens bekostnad.

Men ingen myndighet kan luta sig tillbaka och tro att pr-maskineriet härmed rullar på av egen tyngd. Förtroende är något som måste förtjänas varje dag och året om.

Polisens rykte har fläckats av fall som Jari Aarnio, och försvarsmakten har all anledning att fundera över sin strategi i ett samhälle där ungdomar utgår från jämställdhet som det självklara. Finns det till exempel tillräckligt vägande argument som fortsättningsvis talar mot att även kvinnor borde avlägga obligatorisk värnplikt eller tjäna fosterlandet i någon annan form, även om det säkert skulle kräva mer anslag?

Om försvarsmakten inte anpassar sig till kommande generationers förväntningar på likabehandling finns det en risk för att välviljan och förtroendet för myndigheterna tunnas ut.

För de barn och unga som är födda och kommer att födas på 2000-talet är det inte längre värst relevant att leva med vinterkriget som blåvit fond. För dem är fonden global.

I dag oroar vi oss för klimathot, terrordåd, naturkatastrofer, politisk extremism, elavbrott, miljökatastrofer och ekonomisk osäkerhet. Visst, hotet om militära attacker finns där, liksom vår 1 300 kilometer långa gräns mot öst, men framtidens mörka muller består framför allt av en ökande polarisering i samhället, av psykisk ohälsa, utslagna unga män, en uppiskad retorik via sociala medier och en brist på samtalsvilja och empati.

I ett sådant landskap är det hårdvaluta att kunna erbjuda medborgarna en känsla av övergripande säkerhet. Det är guld värt att hitta något som svetsar oss samman och inkluderar alla, inte bara dem som i generationer bakåt har sina rötter i vårt kalla lilla land.

En övergripande säkerhet är en garant för det vi alla drömmer om: ett samhälle där man kan känna sig trygg och lita på både myndigheter och varandra. Nu skulle det gälla att slipa den här finländska diamanten, this thing called övergripande säkerhet, och exportera den till andra länder.

Trygg självständighet!

Susanna Landor Chefredaktör och ansvarig utgivare

Ett​ ​hem​ ​med​ ​historia,​ ​och​ ​en​ ​önskan​ ​att​ ​bevara​ ​det​ ​gamla

Många drömmer om ett hem med en lång historia och spännande anekdoter, men för Michaela Borup och Mathias Furuhjelm är det verklighet. 2.4.2020 - 00.00

Mer läsning