Gick igenom alla instanser – nu får han stanna i Finland

Då asylsökande demonstrerar på Järnvägstorget finns han där. Han finns där då polisen avvisar hans landsmän eller tar dem i förvar. Och då Migridirektören möter asylsökande för han deras talan. Att hjälpa andra gör det lättare att stå ut med väntan, men nu är den äntligen slut.

Några dagar efter att vi träffat Sadiq Bahrooz får ett Facebookinlägg i flödet många reaktioner. "Finally yes", står det i inlägget, som postats av Bahrooz. Ytterligare förklaringar behövs inte. Efter två års väntan, två avslag, besvärsrätt i Högsta förvaltningsdomstolen och nytt beslut av Migrationsverket har Bahrooz fått positivt besked: Han får stanna i Finland.

Att det är många som gratulerar är inte konstigt. Sedan Bahrooz kom till Finland från Afghanistan som asylsökande hösten 2015 har han tagit som sin uppgift att hjälpa, tolka och agera. Bahrooz talar en god engelska och får ofta föra också deras talan som inte kan göra det själva. På sitt lågmälda sätt informerar han och översätter, påtalar och organiserar.

Första gången vi träffas är det vinter och asylsökande demonstrerar på Järnvägstorget. På sommaren då Afghanistans ambassad är på besök för att ta emot passansökningar är han där också, och håller i trådarna.

Måltavla i Afghanistan

En orsak till att Bahrooz är här är just den goda engelskan, som gett honom jobb hos amerikaner och tyskar hemma i Afghanistan och därmed gjort honom till måltavla för talibanerna. Saken borde egentligen vara ganska klar – att den som jobbat för utlänningar är ett mål för talibanerna är ingen nyhet. Ändå har Bahrooz varit tvungen att gå flera turer med systemet.

Då vi träffas har det gått fyra månader och fem dagar sedan hans andra asylintervju, och vilken riktning livet kommer att ta är fortfarande ovisst. Allt hänger igen på Migrationsverket. Bahrooz tittar på sin telefon. Än har juristen inte ringt, och inget kuvert ligger på dörrmattan då vi kommer in i lägenheten som han delar med sin vän.

Profil

Sadiq Bahrooz

Ålder: 25 år.

Bor: I Esbo.

Kommer från: Kabul, Afghanistan.

Familj: Tre bröder i tre länder.

Saknar med Afghanistan: Gemenskapen, att man träffas och är tillsammans.

Gillar med Finland: Att det finns ett system för allt. Är man inne i systemet funkar allt.

Drygt två år efter ankomsten talar Bahrooz en ganska flytande finska, han jobbar på läroavtal på bibliotek och studerar i förberedande utbildning. Svåruttalade ord som hyllyttää (ställa i hyllor) och asiakaspalvelu (kundtjänst) glider han över utan problem. Tiden som blir över hjälper han andra asylsökande som fått avslag så mycket han hinner, bland annat inom nätverket Stop deportations. Att kunna göra något för andra gör det lättare att stå ut med ovissheten.

Döda kroppar på vägen

Egentligen hade Bahrooz aldrig tänkt lämna Afghanistan, han trivdes med jobbet och lönen var bra. Men säkerhetsläget försämrades och talibanerna stärkte greppet i takt med att de internationella Isaf-styrkorna lämnade landet 2014. Bahrooz kunde inte längre stanna kvar.

I 45 dagar färdades han tillsammans med sin kamrat genom elva länder. Ett par gånger var de nära att stryka med.

– Från Iran till Turkiet gick vi tjugo timmar till fots över bergen. På vägen såg vi döda kroppar, det chockade mig mycket, säger Bahrooz.

I ett klipp ur BBC-dokumentären Exodus: Our journey to Europe, som finns på nätet, är tonen ändå hoppfull, rent av ljus. BBC har följt några flyktingar, bland dem Bahrooz, under deras färd genom Europa. På tåget genom Sverige är allt ännu nytt och alldeles annorlunda. Människorna har hundar, till exempel. Och på gatorna går männen och kvinnorna huller om buller, ensamma och tillsammans.

– Det är helt annorlunda än i Afghanistan. Här finns frihet. Här förstår jag vad jämställdhet är. Det är jättebra. Jag säger ofta till mina vänner: Se hur goda och snälla människorna i Europa är, säger Bahrooz i klippet.

Än så länge kan han inte föreställa sig att det ens är möjligt att ett europeiskt land kunde tänkas skicka honom tillbaka till Afghanistan.

– Nej, det trodde jag aldrig. Jag tänkte att om jag väl tar mig hit är jag säker. Jag trodde inte att jag kunde bli tillbakaskickad eller papperslös, eller att vi skulle demonstrera och övernatta i kylan på gatan. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig, säger Bahrooz nu.

Den svåraste stunden sedan ankomsten var då juristen ringde och berättade om förvaltningsdomstolens negativa beslut på asylbesvären, och att polisen nu kunde avvisa honom.

– Då var jag rädd hela tiden.

Riksdagen nästa?

Bahrooz fick, i motsats till många andra, en chans till. Men han är kritisk till de finländska myndigheternas och rättsväsendets förmåga och beredskap att utreda och identifiera vem som behöver skydd.

– Nu känns det som ett asyllotteri där slumpen ofta avgör vem som får stanna. Många av dem som tvångsavvisas flyr på nytt, och så börjar allt om från början.

Också medierna i Afghanistan har fått syn på Bahrooz.

– Afghanska tidningar har ringt och frågat om situationen här. De kan inte tro sina öron när de hör att familjer som får avslag på sina asylansökningar blir utkastade ur flyktingförläggningarna. Men vi har sett många fall.

Precis som då vi träffade Bahrooz på Järnvägstorget för närmare ett år sedan har han ett budskap till statsministern. Att tro att politiker och tjänstemän handlar mot bättre vetande är svårt.

– Jag skulle vilja bjuda in Juha Sipilä att titta på nyheter från Afghanistan någon kväll. De tar en halvtimme, det räcker. Då skulle han förstå. Till exempel i går handlade det bara om olika attacker. Man kan bli dödad när som helst, då man går till jobbet på morgonen vet man aldrig om man återser familjen igen på eftermiddagen, säger Bahrooz.

Han är orolig för vad som kommer att hända också i den här delen av världen.

– De som får avslag och ska avvisas kan bli desperata. Då de tappar allt hopp vet man inte vad som händer. En del tar livet av sig, det hände senast förra månaden. Andra kan vända sig till farliga personer och göra skadliga saker.

Här behövs förändring, tycker Bahrooz. Och då någonting måste göras brukar han vara med. För ett tag sedan fick han frågan om vad han gör om fem år.

– Då sa jag att om fem år sitter jag i riksdagen! Blir det fred i Afghanistan någon gång kan jag kanske åka dit och vara med om att skapa förändring där.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33