Genusforskare om valskrällen: "Kampanjen var extremt misogyn"

En sammanbiten Hillary Clinton tackade sina stödtrupper på onsdagen. Bild: Jewel Samad

Hillary Clinton har varit föremål för en mycket kvinnofientlig kampanj, och presidentkandidaternas skandaler har bedömts enligt helt olika måttstock, anser genusforskaren Johanna Kantola.– Man kan säga att USA inte var redo för en kvinnlig president.

Det var sällsynt väl förspänt för att USA skulle få sin första kvinnliga president i valet häromdagen: en särdeles meriterad kvinnlig kandidat med mycket erfarenhet och en enorm och proffsig kampanjorganisation i ryggen stod mot en politiskt helt oerfaren man känd för sina plumpa kommentarer och sitt hetsiga humör. Men glastaket sprack inte.

– Alla bitar var på plats för en seger för Clinton. Men i stället blev hon föremål för en extremt misogyn kampanj från motkandidaten Donald Trump och kampanjen runt honom. Clinton framställdes som bakslug och opålitlig och en ömklig kvinna, säger Johanna Kantola, genusforskare vid institutionen för filosofi, historia, kultur- och konstforskning vid Helsingfors universitet.

Attackerna från motståndarsidan gick till personligheter och kretsade ofta kring sexualitet och kön, konstaterar Kantola och tar som exempel T-tröjor med tvetydiga texter som "Hillary sucks, but not like Monica" eller "Trump that bitch".

En något mer sofistikerad kritik har handlat om att Clinton är opålitlig, korrumperad och alltför opersonlig och hemlighetsfull. Också här kan man anlägga ett könsperspektiv.

– Clinton har varit exponerad för den här kritiken under lång tid – att hon inte är lämplig, att hon hemlighåller saker, är en del av makteliten. Men många av de sakerna skulle förmodligen inte ha ansetts störande om hon varit en man. Av kvinnliga politiker förväntas att de ska vara personliga, att de ska involvera sin familj, att det inte ska finnas någon klar gräns mellan privat och offentligt. Av män krävs inte samma saker. Man kan också fråga sig om goda kontakter till makteliten skulle ses som en svaghet eller styrka för en man, säger Kantola.

Samtidigt som Clintons skandaler spätt på den negativa bilden av henne har till exempel Trumps sexistiska uttalanden och skattesmussel knappast bedömts på samma skala.

– Man kan tänka på vad Trump har sagt och gjort och fråga sig om detsamma hade accepterats av en kvinna, om hon faktiskt tagit sig till Vita huset med den barlasten.

Och omvänt, om Clinton hade varit en man med samma meriter?

– Då hade Trump åtminstone varit tvungen att tala på ett annat sätt, att lägga upp kampanjen annorlunda.

Att så många älskar att hata Hillary Clinton även om de inte skriver under de sexistiska attackerna kan också det ha att göra med hur man talar om saker. En långvarig exponering för misogynt färgad kritik har fått henne att framstå som suspekt.

– Det är klart att alla blir påverkade i en kvinnofientlig kultur, av hur man talar och vad som anses lämpligt och bra. De facto har Clinton varit som mest populär då hon förverkligade en traditionell kvinnoroll, den som i första hand hustru till landets president.

Nu är det en person som skrutit om hur han tafsar på kvinnor, som öppet kritiserat kvinnors utseende och som ofta attackerat kvinnliga motståndare genom sexuellt färgade förolämpningar som tar sig över tröskeln till Vita huset. Hur är det möjligt – tas inte jämställdhetsfrågor på allvar i USA?

– Helt klart är det många som tänker att jämställdhet och mänskliga rättigheter inte är så viktiga frågor, inte lika viktiga som att göra Amerika stort igen. Det kan också hänga ihop med en individualistisk kultur och ideologi där man betonar individens framgångar. Då är det kanske svårare att få syn på de strukturella problemen, säger Kantola.

Bild: TT Grafik

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning