Genom kamerans blick syns tidens gång

Marlis Petersen gör Marskalkinnan i Bayerische Staatsopers produktion av Richard Strauss opera Rosenkavaljeren och bär tiden i sin kropp. Bild: Wilfried Hösl

Ett drygt år efter de första nedstängningarna, har vi börjat få produktioner som är förverkligade i medvetenhet om skärmtvånget. De bevisar att det faktiskt finns estetisk kompensation för de dimensioner vi går miste om, skriver Michel Ekman.

Opera och dans hör inte till mina närmaste kulturintressen. Men nu under pandemins isolering, ensam med sin skärm, får man försöka utvidga sin värld där det går. Som genrer är de väldigt uppslukande,...