Gemensamma krafttag mot naturens värsting – jättebalsamin

Bannlyst av EU. Jättebalsaminen bör bekämpas i början av juli, innan växten bildar frön som sprätter långa vägar då frökapseln exploderar. På bilden Hilkka Vähäsarja i färd med att bekämpa den invasiva arten genom att rycka upp den med rötterna. Bild: Karl Vilhjálmsson

För två veckor sedan gav EU dödsdomen åt jättebalsamin tillsammans med elva andra arter som inte får säljas, odlas eller sättas ut i naturen. Nu pågår en frenetisk kamp mot den invasiva växten jättebalsamin som hotar naturens mångfald.

Ett halvt dussin koloniträdgårdsodlare drar på sig arbetshandskar och gummistövlar och ställer sig på rad längs med Kormängsbäcken i Håkansböle i Vanda utrustade med varsin stor sopsäck. Nu är det dags att ta i med hårdhandskarna mot naturens värsting, jättebalsamin, Impatiens glandulifera, som EU för två veckor sedan slog fast att utgör ett hot mot den biologiska mångfalden och därmed bör bekämpas.

De rosa- eller vitblommande högväxta släktingen till Flitiga Lisa, sprider sig som en löpeld och kan snabbt förstöra vattendrag och slå ut gamla etablerade arter. Den som en gång har klämt sönder en frökapsel och sett fröna explodera inser spridningskraften hos denna växt som förargar botanisterna.

Hotar mångfalden. Jättebalsaminen trivs i fuktig jord, som vid stränder och dikeskanter, där den snabbt utrotar alla andra växter och blommor. På bilden Joonas Tammivuori som bekämpar jättebalsami vid Kormängsbäcken i Vanda. Bild: Karl Vilhjálmsson

Det effektivaste sättet att sätta stopp för spridningen av jättebalsaminen är att riva upp den med rötter innan blommorna förvandlas till fröfyllda kapslar som sprätter i väg flera meter vid minsta lilla beröring. Det här jobbet ska göras nu, i början av juli.

Hårt arbete bär frukt

Vanda har sedan i fjol somras anställt två säsongsarbetare som bäckskötare. De här två unga männen, Joonas Tammivuori och Christian Koivula är arbetsledare då volontärerna kommer till Kormängsbäcken i Håkansböle redo att hjälpa till i kampen mot otyget.

Under de kommande veckorna ordnas det arbetsgille på olika håll i huvudstadsregionen där invånarna uppmuntras delta i kampen mot invasiva arter, som just jättebalsamin och jättefloka.

Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) kom till Finland i slutet av 1800-talet. Sedan dess har jättebalsaminer importerats från flera olika länder som prydnadsväxt och påträffas på många ställen i naturen.

Naturskyddslagen förbjuder spridning av främmande arter i naturen och därför bör man försöka utrota bestånd av förvildade jättebalsaminer.

Jättebalsaminen hör hemma i Himalayas bergstrakter i Indien, där den växer på mellan 1 800 och 4 000 meters höjd över havet ända upp till trädgränsen.

I Finland påträffas jättebalsaminen ofta i närheten av bosättning, eftersom den ursprungligen har importerats som prydnadsväxt samt foderväxt för bin.

Från trädgårdarna sprids de lätt vidare till lämpliga biotoper såsom komposter, stränder, vassar och åkerrenar.

Den sprider sig speciellt gärna längs å- och bäckstränder.

Jättebalsaminen förökar sig endast med frön. Fröproduktionen är riklig; en individ kan ge upphov till 4 000 frön.

Då fröställningen är mogen kan fröna slungas iväg upp till sju meter från moderplantan. Fröna flyter inte i vattnet utan sjunker till bottnen.

Fröna sprids till nya ställen via människor och djur eller då växtdelar förflyttas. Många nya bestånd har fått sin början då man har fört trädgårdsavfall utanför trädgården.

Jättebalsaminen har inga naturliga fiender som begränsar spridningen av den i Finland.

Källa: Närings- trafik och miljöcentralen

Också i Esbo, där jättebalsaminen likaså har slagit rot på allvar, ordnar miljöcentralen i samarbete med frivilliga stadsbor arbetsgillen där man rycker upp jättebalsamin med rötterna.

Janne Hesso är koordinator på teknik- och miljösektorn vid Esbo stad och hoppas att Esboborna ska engagera sig i kampen mot den invasiva växten som hotar mångfalden i stadsmiljön. Jättebalsamin blir en till två meter hög och överskuggar de flesta andra växter på samma ställe.

– Jättebalsaminen har blivit ett verkligt problem. Växten finns överallt innanför Ring III. Om man hittar ett dike eller en bäck där det finns bara lite jättebalsamin lönar det sig att genast dra upp växterna, annars är stället övervuxet med jättebalsamin om ett par år, säger Hesso.

Speciellt mycket jättebalsamin finns det längs Monikkobäcken i Fågelberga och längs Mankansbäcken och Gräsadalen, från Kilo till Gäddvik.

– Att dra upp jättebalsamin är fysiskt lätt arbete, rötterna lossnar lätt när man rycker i dem. Det kan vara bra att ha gummistövlar på fötterna, för den trivs i fuktiga marker. Staden ordnar med handskar för talkojobbarna om man inte vill få den starka och intensiva doften på händerna, säger Hesso.

Jättebalsaminen är inte farlig för människan, den orsakar varken irriterad hud eller brännsår. Men växten hotar att utrota alla andra vilda växter där den sprider sig och gör på lång sikt naturen ensidig.

– Vanligtvis brukar ett talko locka mellan sex och tio personer, men förra veckans talko i Sökö slog deltagarrekord, då hela tjugo människor deltog, berättar Hesso.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Jordnära studier drar fullt hus på Keuda Saaren kartano

Mer läsning