Ge oss intelligent och levande vuxenradio för alla åldrar

Bild: Wilfred Hildonen

Det är ju Vega själv som skapat problem åt sig genom att ägna sig åt dessa snäva målgruppstänk.

Med hänvisning till Unni Malmgrens (HBL 25.2) överslätande och kringgående svar på de många klagomål på Yle Vega som luftats i HBL på sistone ber jag nu Yle Vega och cheferna där att på riktigt försöka ta till sig kritik och inte – vilket sker om och om igen och börjar vara ett riktigt signum för debatten om finlandssvensk public service-vuxenradio – slå ifrån sig genom att inte säga just någonting till svar. Till exempel: en diskussion om språkbehandlingen kan inte avfärdas genom att säga att språkbehandlingen är god då de många exemplen som debattörer framför visar motsatsen. Som Gunilla Malm skriver: vad vi väntar oss är att man redogör för konkreta åtgärder för att ändra på saken (alldeles öppet: det här är knappast några affärshemligheter och det är vi lyssnare som betalar för kalaset: det är väl självklart att ett språkutskick till redaktörerna då och då inte räcker till).

Det gagnar verkligen inte den dialog med lyssnarna man säger sig vilja ha.

Malmgrens svar är i sig åter ett sorgligt exempel: i stället för att på allvar ta till sig vad insändarskribenterna (och de många som håller med dem, vågar jag å min sida påstå) skriver, i sak, och specifikt, bemöter man kritiken med en retorisk fint: diskussionen kring "nya" Yle Vega sägs vara ett exempel på hur svårt Yle Vega har att tillfredsställa hela sin breda lyssnarskara, alla målgrupper. I detta påstående ligger alltså underförstått att "nya" Yle Vega skulle vara svaret på en specifik önskan från någon tongivande lyssnarskara och inte – som det de facto är – ett påfund påkommet hos ledningen för Yle Vega själv.

Och märk väl: nu handlar det ju inte heller om flödesradio kontra "gammal programradio", men om att flödesradio kan vara både vuxen, intelligent, och kunnig: det står inte skrivet någonstans och det är knappast något uttalat önskemål från någon majoritet av lyssnarna att den måste låta som en blott kanske tio år äldre (och rejält sämre) version av Radio Extrem.

Med även samma röster som en gång hördes i Extrem. Det vore ju i sig inget problem om inte våra kunniga, erfarna, omtyckta och populära äldre röster satts åt sidan eller helt rått fått sparken (den enda plats för de som är kvar tycks vara dagsradions förmiddagar då det handlar om svara i telefon och spela upp repriser).

Fortfarande har inte jag och många, många lyssnare fått något tillfredsställande svar på varför Pia Abrahamssons fina söndagsprogram med existentiell inriktning, för alla åldrar, måste träda åt sidan. Att det handlade om att vissa delar av verksamheten måste outsourcas är ju ett svepskäl: lika bra kunde man ha köpt upp ett liknande allåldersprogram om livsfrågor i stället för något åter nischat för kring 30–45-årsåldern med även åter en före detta manlig extremprofil vid rodret (inget illa om denne i sig, kritiken ska inte tas personligt – men hur Abrahamsson och en rad väldigt kunniga och erfarna äldre redaktörer blivit behandlade på Yle Vega är också svårt att frånse och bara glömma från en dag till en annan, varför är det just dem man anser sig klara sig utan?).

Och en slutreflektion: då Malmgren skriver det är svårt tillfredsställa alla målgrupper, så: det är ju Vega själv som skapat problem åt sig genom att ägna sig åt dessa snäva målgruppstänk. I stället för att – som tidigare – helt enkelt göra allålders, i realtid levande vuxenradio med högt i tak. Och med en helt egen, självständig, vuxen profil.

Det är nog det, vågar man påstå, som lyssnarna vill ha, tror jag.

Monika Fagerholm författare, Tenala

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00