Ge oss en sommar som 1986

Finland har allt att vinna och inget att förlora i EM. Bild: Martti Kainulainen/Lehtikuva

Diego Armando Maradona. Det är namnet som främst associeras med sommaren 1986. Argentinaren dribblade mer eller mindre ensam Argentina till VM-guld i Mexiko.

Märkligt att han mäktade med det med tanke på vilka busfasoner som var sanktionerade på den tiden. Tacklingar eller brutala påhopp som i dagens VAR-tider hade gett några års fängelse. Det hade väl i och för sig också den store Diegos blodprov renderat.

Själv minns jag sommaren 1986 främst tack vare Danmark, Jan Ceulemans och Igor Belanov. Det här var glasnostens och perestrojkans tidevarv. Sovjetspelarna tilläts glädjas över sina prestationer efter årtionden av sura och buttra miner. Igor Belanovs pärla mot Belgien var ett av de vackraste målen i hela turneringen. Sovjet kändes som ett av lagen som kunde ha sopat hem hela VM men åttondelsfinalen mot Belgien slutade i bitter sorti och Belanov återfann aldrig den form som gjorde honom till en av den mexikanska sommarens kultfigurer.

Sovjetunionen finns inte längre. Om det är bra eller dåligt får någon klokare än undertecknad avgöra. Är definitivt inte en vän av kommunism men den skurkkapitalism som härskar i Ryssland i dag kanske inte heller är den optimala. Kommunism faller jag ju alltid på människolynnet. Det kan låta vackert eller se bra ut i skrift men verklighetens giriga ansikte brukar ta tag i dirigentpinnen förr eller senare. Den ryska fotbollen andas hur som helst optimism efter många års ökenvandring och svallvågorna efter succén i hemma-VM blir högre och högre.

Att det var Belgien som slog ut vår mäktiga östra granne sommaren 1986 var överraskande. Belgarna halkade in i åttondelen som en av de bästa grupptreorna. Enda segern i gruppspelet kom mot Irak. Belgarna accelererade långsamt den gången och bättrade på. En ung Enzo Scifo tog sina första steg på den största av scener. Bakåt fanns alltid pålitlige Eric Gerets och på mittfältet balanserade Franky Vercauteren upp det.

Men sommarens belgiska namn var tvivelsutan Ceulemans. Jan Ceulemans. En fantastiskt målfarlig offensiv mittfältare med inbyggd dieselmotor, med en frilla från helsiket och ett steg som inte ens med de mest flamländska ögon kunde anses estetiskt tilltalande. Men mål blev det. Hela tiden. Det bar hela vägen till semifinal innan en viss Diego torpederade drömmen. Det skulle komma att ta 32 år innan Belgien kom lika nära i VM-sammanhang. Sommaren 2020 känns väl dukad för Belgien. Eller England.

Sovjet och Belgien var två av lagen som för evigt etsade sig fast på näthinnan den gången.

Men det var ändå den danska dynamiten som lämnade ett skrälldus av nordisk optimism efter sig. Sverige var på 80-talet inne i landslagsmässig recession och det var Danmark som försvarade de nordiska färgerna på världsscenen. IFK Göteborg skapade på klubblagsnivå ett kollektiv med stjärnglans som faktiskt under några år var ett av de allra bästa i Europa men i blågult fick inte Glenn&Co det att lyfta.

Det är Danmark som jag förknippar med sommaren 1986. Michael Laudrup är det finaste som sprungit på de gröna planerna och många hoppades att Laudrups spelsinne, Elkjærs målfarlighet och den danska dynamiten skulle bära hela vägen. Allt tog slut i åttondelen mot Butragenos Spanien men någonstans kändes det som att Danmark var laget med stort D.

Vissa sagor är för vackra för att bära hela vägen. Den danska var en sådan. Ibland blir ett landslag större historiskt sett av förluster än segrar. Tänk bara på Brasilien på 80-talet. Danmarks tid skulle komma. Brasiliens likaså.

Sovjet hörde till favoriterna den gången. Belgien och Danmark allt annat än. Men de två sistnämnda är klassiska exempel på hur underdogs också kan hävda sig om allt stämmer.

Finland är en underdog av rang i stundande EM.

Om Finland ens lyckas lämna en tiondel av det avtryck Belgien och Danmark lämnade efter sig 1986 har det gått bra. Gäller bara att gilla läget. Och Danmark-Finland på klassisk dansk mark 13 juni blir en höjdare. Oavsett hur det går.

Lag kan också bli större av motgångar. Framgångar också för delen. Finland har precis allt att vinna i EM. Inget att förlora. Absolut inget. Det är ett utgångsläge som brukar passa finska landslag. Oavsett gren eller kön.

Jonas von Wendt Reporter

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning