Ge inte terroristerna onödig publicitet

Bild: HBL arkiv

När statsmän efter varje ny terrorattack stiger fram och talar om den som ett angrepp på våra västerländska värderingar – då är det terroristernas budskap som tydliggörs och sprids, skriver Merete Mazzarella.

Låt mig börja med en fråga som kan tyckas i överkant pedantisk och sen försöka visa varför den är viktig. Frågan lyder: Vad är egentligen kriterierna för att ett massmord ska kallas terrorattack? Räcker det med att man använder en metod som redan förut använts av terrorister, som att köra en lastbil in i en folkmassa? Räcker det att gärningsmannen är muslim? Tänker man då automatiskt att dådet är religiöst betingat eller åtminstone motiverat av ett hat eller ett förakt för västvärlden och dess värderingar? Och är inte ett sådant tänkande klart fördomsfullt?

Eller ska vi snarare tänka oss att en terrorattack förutsätter ett nätverk av något slag: en organisation eller medhjälpare och sympatisörer? Det var ju utifrån det antagandet som de svenska myndigheterna nyligen beslöt att stänga landets gränser. (Eller: försökte stänga för det skulle visa sig att såväl Arlanda flygplats som Stockholms hamnar var obevakade i hela femton timmar efter attacken.)

Men IS har varit snabba att göra anspråk också på attentat som utförts av ensamvargar – ensamvargar som visserligen varit muslimer men inte på något sätt kända för religiös nit. Säkerhetstjänsten i Uzbekistan påstår att Rakhmat Akilov var under utredning av uzbekistanska myndigheter för kopplingar till terrorsekten IS och landets utrikesminister säger att man också hade hunnit skicka information om saken till Sverige, via ett annat västland. Enligt den svenska säkerhetstjänsten Säpo fanns det visserligen uppgifter om att 39-åringen utgjorde något slags säkerhetsrisk men, som det hette ännu för några dagar sen, hade han "inga som helst kopplingar till extremistmiljön". De uzbekiska myndigheternas utspel kan lika gärna ha inrikespolitiska motiv: det finns många grupper i landet som myndigheterna vill klämma åt.

Vad är då skillnaden mellan en terrorattack och någon annan typ av massmord, exempelvis en skolskjutning? En terrorist vill jag tänka mig som någon som ser sig själv som en ideologiskt motiverad krigare i kamp mot en samhällsordning. Hans metod är att sprida skräck. Ett "vanligt" massmord utförs ofta antingen av en galning eller av en person som är förbittrad på sin närmiljö, sin skola, sin arbetsplats. 19-årige Petri Gerdt som 2002 detonerade en bomb i köpcentret Myyrmanni uppfattades aldrig som terrorist trots att han förvisso spred skräck när han dödade fem personer (förutom sig själv) och skadade åttio.

Men varför är skillnaden viktig? För att allt som kallas terrorattack tilldrar sig så stor uppmärksamhet – också internationellt. Polis och säkerhetstjänst sätter in alla resurser, statsöverhuvuden uttalar sig, människor i tusental samlas till minnesstunder. Vilken mordbenägen galning skulle inte drömma om att få utlösa allt detta? Och man behöver ju sannerligen inte ha vistats i något träningsläger för terrorister för att kunna stjäla en lastbil.

Sen kan man tillägga att det vore klokt att tona ner publiciteten också kring de "riktiga" terroristerna. Självklart ska allmänheten informeras men när journalister efter attentatet mot flygplatsen i Bryssel stod vid incheckningsdisken på Vanda och frågade folk om de var rädda så var det ju att gå terroristernas ärenden. Och när statsmän världen runt efter varje ny attack stiger fram och talar om den som ett angrepp på våra västerländska värderingar så gäller något liknande: terroristernas betydelse bara växer, det är deras budskap som tydliggörs och sprids.

Merete Mazzarella Författare

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning