Ge faktabasen en chans, SDP!

De finlandssvenska socialdemokraterna borde se sanningen i vitögat.

Den kaotiska presidentvalsdebatten i Förenta staterna har yttermera förstärkt intrycket av en nation som upplever en förödande tudelning bland dess befolkning.

Den valda presidenten ifrågasätter landets valsystem och förutspår i kraftiga ordalag oärliga och manipulerade valresultat. Han bemödar sig inte ens att bära sitt ansvar för att "det viktigaste valet i landets historia" skulle kunna genomföras utan risk för fusk och manipulation.

De motsättningar vi nu upplever i Förenta staterna är dock inte helt utan motstycke på annat håll. Är vi finländare utsatta för liknande hotbilder? Även om de lokala motsättningarna hanteras på ett betydligt mer civiliserat sätt än i världens mäktigaste nation är de städse närvarande. Såsom vi sett i USA är de dominerande partierna, Republikanerna och Demokraterna, ovilliga att överenskomma om vad som är fakta och i stället framförs grava osanningar som endast stöder de egna målsättningarna.

Liknande syndrom upplever vi på arbetsmarknaden i vårt land. De aktuella "lägren", facket och arbetsgivarna, har ofta svårt att överenskomma om de fakta som på sakkunnigt, neutralt och objektivt sätt framtagits för bedömningar av hur arbetsfreden och företagens konkurrenskraft effektivast kunde behållas. Parterna stöder sig envist på egna "experter och analytiker" och då blir själva basen för ett ömsesidigt förstående för realiteterna ett synnerligen sviktande underlag för överenskommelser mellan dem. Efterlyses av samtliga parter accepterad basinformation.

Minister Anna-Maja Henriksson har presenterat ett beaktansvärt förslag till större flexibilitet på arbetsmarknaden. Genom att tillämpa tidsbundna arbetsavtal på det lokala planet kunde arbetsgivarna/företagarna bättre anpassa sin personal till rådande marknadssituation och efterfrågan på företagets/företagarens produkter och tjänster (pandemi- eller konjunkturdrabbade). Skogsindustrin har redan publicerat sina intentioner att totalt övergå till lokala avtal efter det gällande arbetsavtal upphört.

I HBL (Debatt 1.10) tar en grupp finlandssvenska socialdemokrater ställning till Henrikssons förslag. Med hänvisning till ovanstående diskussion om envist motsatta positioner förvånar jag mig (partilös!) över konstateranden som "Det är allvarligt att SFP sprider felaktig information om svensk arbetsmarknad för att i Finland rättfärdiga sin ideologiskt tillspetsade arbetsmarknadspolitik". SDP:s undertecknande trio talar om tillspetsad arbetsmarknadspolitik med hänvisning till internationella avtal. Hur sitter SDP:s inställning till avtal och juridik då vi upplever illegala och stödstrejker i Finland?

Skribenterna hänvisar till den nordiska arbetsmarknadsmodellen. Hur mycket vi emellertid lyckats avvika från densamma bevisas klart av skillnaden i strejkbenägenheten i Finland och Sverige. Påfallande stor skillnad med Sverige på mycket lägre strejknivå!

Trion konstaterar också "Henriksson borde i sitt arbete som justitieminister trygga löntagarnas röst i introducerandet av fler lokala avtal". Hur vore det för SDP att också acceptera att arbetsgivarna medverkar i "kören". Är inte vårt läge nu sådant att allt som försämrar företagens vilja att anställa den personal de verkligen anser sig behöva samtidigt äter upp förmågan att erbjuda nya arbetstillfällen för att bidra till landets nu svårt stagnerade ekonomiska utveckling?

Tid för finlandssvenska socialdemokrater att se sanningen i vitögat (fakta!) i stället för att tillspetsat och ideologiskt fördöma en ministers välgrundade förslag (kreativ idé!).

Tom Palmberg Ingå

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Mångsidiga museiupplevelser lockar till Lahtis

Mer läsning