Gästfrihet

Att få dela mat och dryck och föra goda samtal bygger upp samhörighet och vänskap.

Jag har aldrig bott i en bostad som jag eller min familj har ägt. Boendemiljön har varit mångskiftande under åren: höghus och radhus, präst- och biskopsgård. Att bo i hyreslägenhet ger en viss känsla av rotlöshet, men också av frihet – i synnerhet då någonting behöver repareras!

Hemkänsla är inte beroende av ägande. Det handlar om att få vara trygg, om att få vara sig själv, om att inte behöva spela roller och inte känna sig tvungen att dölja något av sig själv för att accepteras av de andra i hemmet. Rätten att få vara sig själv är ändå inte obegränsad, eftersom ett fungerande samliv förutsätter att vi tar hänsyn till de andra och slipar våra egenheter mot dem.

Att bo i hyreslägenhet hjälper mig att se vår bostad som en gåva, som vi förvaltar för en tid. Gåvan att ha ett hem utmanar mig att använda det till glädje även för andra. I en biskopsgård blir det en verksamhet på två plan, bokstavligen: representation och privat, men båda förutsätter engagemang och samarbete av dem som bor i huset. Biskopsämbetet är ett av få yrken som ännu i dag underförstått förutsätter att också den andra parten är beredd att sätta tid och krafter på gästfriheten.

Måltidsgemenskap är i de flesta kulturer en mycket central form för mänskligt umgänge. Att få dela mat och dryck och föra goda samtal bygger upp samhörighet och vänskap. Kanske är det därför som många av barnens lekar handlar om måltider och besökare. Lekstugan eller barnkammaren görs till ett hem, som sedan besöks av olika personer. Koppar, muggar och fat dukas fram, och osynliga maträtter avnjuts.

Gästfrihet innebär att vi tar risken att begränsa vårt kontrollbehov. Vi går in i en "lek" med våra gäster, vars förlopp och utgång vi inte suveränt kan styra. Umgänget följer sociala konventioner, men i synnerhet om värdar och gäster inte känner varandra från förr är inledningen ofta försiktig och trevande.

Gästfriheten är en livsinställning, men den förblir bara tomma ord så länge den inte kommer till uttryck i konkret handling. Det kan handla om förberedelser som visar att vi är beredda att göra oss besvär för att våra gäster skall trivas. Det kan betyda timmar i köket och vackert dukade bord, men det kan lika bra röra sig om en mugg varm glögg framför brasan en kulen vinterkväll.

Gästfrihet bygger på en ojämn relation: den ena är värd, den andra gäst. Samtidigt innebär uppmaningen "känn dig som hemma" en beredskap att mötas på samma plan. Vi hoppas att både vi själva och vår gäst skall slappna av, trivas och vara beredda att bjuda på sig själva. Det är också viktigt ge gästen möjlighet att bjuda tillbaka. Det visar att vi är beredda att avstå från den maktposition som värden eller värdinnan har, och i vår tur vara gäster. Något som är värt att tänka på inte minst i relation till dem som kommer från andra länder och kulturer, som kanske gärna vill bjuda oss på det bästa som deras tradition har att erbjuda.

Björn Vikström ar tidigare biskop i Borgå stift och är nu universitetslärare vid Åbo Akademi.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning