Gasrören rör oss

Det fanns en logik i och en viss förståelse för att Nord Stream 1 byggdes i början av det här decenniet. Det saknas för Nord Stream 2 och projektet bör ifrågasättas.

Den officiella granskningen av hur Nord Stream 2 påverkar miljön inleds i Finland efter årsskiftet. Det ger knappast något annat resultat än då Nord Stream 1 granskades. Därefter anser sig Finland ha sagt sitt om gasrörsprojektet. Alla andra konsekvenser tycks landets politiska ledning blunda för. Nord Stream 2 ska precis som Nord Stream 1 endast ses som en miljöfråga för Finland. Man inser säkert att det finns fler dimensioner, men man tiger om dem. Varför?

På annat håll har däremot röster höjts mot det nya projektet. Också inom EU finns ett stort tvivel och på en del håll ett starkt motstånd.

Då ryska Gazprom nu vill bygga Nord Stream 2 är inte de ekonomiska orsakerna längre dominerande. Tvärtom finns det nu i huvudsak politik och stormaktsstrategi bakom projektet.

Det finns ett EU-motstånd till Nord Stream 2 inte minst i Östeuropa. Polen är mest högljutt främst för att landet skulle gå miste om intäkter ifall gasrören som nu går genom Polen inte längre skulle behövas eller utnyttjas mindre.

Polackerna vill med alla medel försvara "EU:s fundamentala principer". Man betonar energiunionen och europeisk solidaritet och säger sig vara beredd att gå till EU-domstolen om så behövs.

Det är bra att Polen betonar solidaritet och EU-värden, men man borde samtidigt sopa rent framför egen dörr. Där finns färska högar av nationella politiska beslut som strider mot fundamentala EU-principer.

Nord Stream 1 består av två rör som går från Viborg till tyska Lubmin. Ledningarna kan transportera 55 miljarder kubikmeter gas om året, men endast hälften av kapaciteten utnyttjas. Trots det vill Gazprom lägga ner ytterligare två rör på Östersjöns botten och öka kapaciteten till 110 miljarder.

Det finns inget behov att öka överföringskapaciteten från Ryssland till Europa så mycket. Orsaken till att man satsar tio miljarder euro på det här projektet står att finna på annat håll. Genom att bygga mer kapacitet i Östersjön kan Ryssland göra sig oberoende av gasrören som går genom Ukraina. Det skulle för Ukraina innebära en förlust av överföringsintäkter på två miljarder euro per år och framförallt ge Ryssland fler påtryckningsmöjligheter utan risk för störningar i gasleveranserna.

En dylik utveckling är inte i samklang med EU:s stöd för Ukraina i konflikten med Ryssland. Likaså står EU:s energipolitik och ökat beroende av rysk gas i strid med varandra. Den så kallade energiunionen talar för ökad konkurrens, minskat importbehov och ökad förnybar energi. Att då prioritera rysk gas talar emot detta.

Tyskland är i en särställning då man genom Nord Stream direkt får rysk gas. Ryssland ser det här också som ett utmärkt läge att slå en kil i EU genom att bygga ut specialrelationen till EU:s starkaste makt.

EU:s energi- och klimatkommissionär Miguel Arias Canete sade i veckan att han skulle stoppa Nord Stream 2 om han kunde och EU-kommissionen går igenom EU:s regelverk för att se om det finns en laglig väg att göra det.

Sverige ser helt annorlunda på Nord Stream 2 än Finland. Bland annat har Slite och Karlshamn, där gasrören skulle lagras under byggskedet, dragit sig ur efter att regeringen gett hemlig säkerhetspolitisk information till kommunerna. Man vill inte ha rören i närheten av svenska försvarsanläggningar.

Nu blickar Gazprom mot Kotka och Hangö om fler rör kunde lagras där i stället. I Hangö ska rören lagras och hanteras i Koverhar, närmaste granne till arméns skjutövningsområde i Syndalen och bara ett tjugotal kilometer från Dragsvik.

Nord Stream borde inte vara bara en miljöfråga i vårt land.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00