Gäsp, Tomb Raider är tillbaka

Alicia Vikander är på väg mot att bli en hjälte som beundras av hela världen. Bild: Ilzek Kitshoff

Nya Tomb Raider är filmen ingen har väntat på. Rebooten är alldeles för lång och förutsägbar.

ÄVENTYR/ACTION

Tomb Raider

Regi: Roar Uthaug.

Manus: Geneva Robertson-Dworet.

Foto: George Richmond.

I rollerna: Alicia Vikander, Walton Goggins, Daniel Wu, Dominic West, Kristin Scott Thomas.

I början av 2000-talet gjordes inte bara ett utan två försök att förflytta tv-spelssuccén Tomb Raider till bioduken. Angelina Jolie spelade huvudrollen som Lara Croft och resultatet varierade. Sammanfattningsvis kan det sägas att ingen sörjde när en tredje film uteblev. Varför någon plötsligt har fått för sig att göra ett nytt försök är därför svårt att förstå men här är den ändå, filmen ingen har väntat på: den nya Tomb Raider.

Denna gång är det Alicia Vikander som spelar Croft, den unga äventyraren som går i sin far fotspår. När vi träffar henne har hon dock inte hittat detta kall ännu. Hon jobbar som cykelbud, letar efter kickar och sörjer sin far som varit försvunnen i sju år. När faderns kollega Ana Miller (Kristin Scott Thomas) dyker upp för att övertyga Lara att göra anspråk på sitt arv får hon tillgång till en nyckel som leder henne till faderns hemliga arbetsrum i familjens mausoleum.

Instabil och skjutglad

Det visar sig att Lord Richard Croft (Dominic West) inte bara var en tråkig affärsman utan även en äventyrare, besatt av legenden om Himiko, en shaman som kunde döda folk bara genom att röra dem. Enligt myten band hennes egen armé fast henne och förde henne till en öde ö mitt i Djävulens hav och begravde henne levande. Richards anteckningar visar att han har hittat ön, men i ett meddelande till Lara ber han henne bränna alla papper så att ingen annan ska hitta Himiko och släppa ut henne.

Lara lyder självfallet inte. I stället följer hon Richards anteckningar till Hong Kong och hittar Lu Ren (Daniel Wu), en alkoholiserad sjökapten vars far försvann tillsammans med pappa Croft. De beger sig till Yamatai, ön där Himiko ska finnas, och välkomnas av den instabila och skjutglada Vogel (Walton Goggins) vars arbetsgivare, den hemliga skuggorganisationen Trinity, också letar efter Himiko.

Barnsligare än Jolie

Tomb Raiders första timme är relativt underhållande, förutom några datorgenererade actionscener som låter bli att imponera, men Roar Uthaugs reboot är alldeles för lång och alldeles för benägen att oinspirerat låna från Indiana Jones & co. Jakten på Himiko blir i hans händer både utdragen och förutsägbar.

Alicia Vikanders Croft är barnsligare och allvarligare än Jolies, men så är detta också en sorts skapelseberättelse, ett försök att visa hur Lara blir Lara Croft. Och det är väl helt okej, men hon har ett så enormt faderskomplex att det är svårt att känna att hon har mycket till personlighet bortom just det. Och personlighet är just vad Tomb Raider saknar. Den tydligt planerade uppföljaren har mycket att rätta till, om den alls ser dagens ljus.

Martina Moliis-Mellberg Reporter