Gasen i botten vid grönljus

LUFTIGT. Green Light District – Max Majander, Toivo Hellberg och Rami Bakieh – släppte sin första singel i fredags. White Lies är en luftig låt med en klurig, pulserande synthslinga som grund. Bild: Jennifer Snårbacka

Finlandssvenska hiphopbandet Green Light District tog hem potten på Korjaamo i lördags. Bandet spelade tajt som aldrig förr och hade energi med stort E.

HIPHOP

Lake Jons, Green Light District och Drifters' Collective

Korjaamo 24.9.

Det var synd att inte fler kom för att lyssna på Green Light District eller på Lake Jons och Drifters' Collective. Då Lake Jons inledde med sin elektriska folk hade bara ett tiotal personer kommit för att lyssna. De tre killarna sjöng introverta melodier, kompade på gitarr och tittade ner på sina pedalbrädor. Stämningen var stillsam efter spelningen, men klockan elva kom explosionen.

Green Light District släppte sin första singel i fredags. Bandet har redan gjort namn för sig genom att ge allt på scen, vilket låter rimligt om man spelar hiphop med fullt band. Singeln White Lies visar på andra styrkor: en luftig låt med en klurig, pulserande syntslinga som grund. Bonuspoäng för att bandet gjort allt förutom den slutliga mixningen själv.

Green Light District intog scenen med ett tjockt sound och livenärvaro. Rami Bakieh och Max Majander rappade och rörde sig i så gott som perfekt synk, med en oerhörd energi och fart, nästan som om de var i en moshpit. Det känns som om hela bandet är en enda organisk helhet. När trummorna ger sig in i en fill går en puls över scenen. Man märker att killarna trivs bra tillsammans – ibland är spelningen en enda lek mellan dem.

Mörka ballader

Soundmässigt har bandet gått mot ett tyngre och mörkare håll. När de drar sin gamla partylåt U Can't Catch Me, som har ett glatt och jazzigt stuk, blir skillnaden tydlig. Låtarna innan den präglades av helt andra stämningar. Flera av de nyare låtarna är närmare rock, med distad gitarr och raka trumkomp. I mitten av spelningen drar bandet en mörk ballad, där Bakieh rappar om destruktiva tankar till komp från blåsarna. Setet avslutas med att Bakieh och Majander sjunger a cappella om tidigare vänner och dessas svåra förhållande till alkohol. Det enda minuset med det tunga och tjocka soundet är att blåssektionen ibland drunknar i mixningen.

Framför scenen dansade publiken för fullt till bandets groove. Trots att stämningen var i taket var salen som bäst fylld till dryga hälften.

Bakåtlutade Drifters' Collectives, som spelar hiphop med influenser av reggae, rock och country, avslutade kvällen. Bandet drog en skön och avslappnad spelning vilket passade bra efter intensiva Green Light District.

– Tack Green Light District för en sjukt bra spelning, sade Drifters' Collectives solist Fredrik Ginman i ett mellansnack.

Man kan bara hålla med och vänta med spänning på vad bandet släpper härnäst.

Lukas Rusk

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning