Garderoben berättar hennes släkthistoria

Analogt. Ida Taavitsainen trivs i mörkrummet och fotar helst analogt: – Film ger en annan känsla och kvalitet. Den här materialiteten är jätteviktig för mig. Bild: Richard Nordgren

Ärvda klädesplagg spelade en stor roll i fotokonstnären Ida Taavitsainens projekt The Memory of my Wardrobe. Nu har ett ansett japanskt museum köpt några av hennes bilder.

Fotokonstnären Ida Taavitsainen kommer till HBL:s intervju iklädd en grön tröja. Ett snyggt och funktionellt plagg som, visar det sig, är stickat av hennes mormor för drygt trettio år sedan. Någon minimal reva har den norska kvalitetsullen fått, men annars är tröjan i mycket gott skick.

– Inte tror jag att de kläder jag köpt de senaste tio åren kommer att gå vidare till mina barnbarn eller barnbarnsbarn, säger Taavitsainen som äger och använder kläder som hennes mormor och morfarsmor tidigare burit, de äldsta från 1940-talet.

Kläderna, samt gamla bilder där plaggen är i användning i en annan tid och ett annat samhälle, är stoffet för hennes fotoserie The Memory of my Wardrobe.

– Det är en släkthistoria jag berättar genom kläder, men också en protest mot konsumtionskulturen.

– Jag har fått en massa kläder genom åren och har alltid varit väldigt intresserad av kläder. När jag var liten trodde jag att jag skulle bli modedesigner, men senare har jag fått etiska problem med modebranschen även om jag fortfarande är jätteintresserad av vad mode berättar om oss och vår tid. Men konsumtionssidan, fast-fashion och billighetsmode, ger mig stor ångest, säger Taavitsainen.

Ursprungligen var The Memory of my Wardrobe Taavitsainens kandidatarbete vid University for the Creative Arts i Rochester, England, där hon började studera 2008. Det renderade en Bachelor of Arts-examen, och Taavitsainen gick vidare till magisterstudier vid Royal College of Art i London.

I det skedet hade projektet kunnat få en naturlig slutpunkt, men då en brittisk bildbank snappade upp fotografierna och korade Taavitsainen till "artist of the month" fick det leva vidare. Efter en tid tog publishern Edward Booth-Clibborn kontakt och insisterade på att hon skulle ta fler bilder. Det gjorde hon, och arbetet resulterade i att The Memory of my Wardrobe kom ut som fotobok 2014.

Och nu i vår har det ansedda japanska museet Kiyosato museum of photographic arts (KMOPA) köpt tre av Taavitsainens bilder till sina permanenta samlingar. KMOPA köper varje år bilder av lovande fotografer under 35 år världen över, och Taavitsainen blir den tredje finländaren i deras samlingar.

Lisbet IV. I fotoserien The Memory of my Wardrobe har kläderna arrangerats utanför garderoben. Lisbet IV är en av de bilder som köps av Kiyosato museum of photographic art Bild: Ida Taavitsainen

Ut ur garderoben

På de harmoniskt komponerade bilderna i fotoserien har kläderna kommit ut ur garderoben, och arrangerats på olika vis.

– Jag ville inte fotografera dem på mig själv eller någon annan människa, för då hade bilderna kommit att handla om mig eller den människan. I stället har jag fotograferat dem i olika miljöer, ofta i mitt barndomshem.

Här finns en intressant paradox – i modeindustrin hänger kläderna nästan alltid på människor, men där är människorna irrelevanta i förhållande till syftet att sälja ...

– Ja, men samtidigt finns kläder till för att användas. Och de kommer till sin rätta form då de sitter på en människokropp. Därför blir de lite förvrängda i mina bilder. Men jag ville inte heller hänga dem på en bygel.

I slutet av maj ska Taavitsainen resa till Japan för att delta i en tillställning som KMOPA ordnar för de unga fotografer som införlivats i deras samlingar. Samtidigt ställs ett par av hennes bilder ut på konstfestivalen Art Fair Suomi som pågår på Kabelfabriken i Helsingfors mellan den 25 och den 28 maj.

I mörkrummet

På ett mer allmänt plan konstaterar Ida Taavitsainen att finländskt fotografi har ett gott rykte ute i världen i dag. Helsinki school är ett känt koncept inom fotokretsar överallt, och en konstnär som Elina Brotherus hör till klassikerna, trots att hon är född så sent som på 1970-talet.

– Var man än är i världen finns det utställningar med finskt fotografi, likaså på konstmässor.

Samtidigt har digitaliseringen gjort att världen formligen exploderat av bilder. Många amatörfotografer har blivit tekniskt skickliga, och vissa är kommersiellt intressanta. Modehus kan till exempel anställa Instagram-kändisar eller kändisbarn som fotografer, eftersom deras följare på sociala medier garanterar genomslag och klick. Samtidigt har mobilkameror gjort att antalet bilder som laddas upp på nätet ökat exponentiellt.

I den här tiden hör Taavitsainen till dem som håller fast vid filmen och mörkrummet. Som född 1987 hann hon ta sina första steg som fotograf innan den digitala bilden blev fullständigt dominerande. Det skedde i Annegårdens mörkrum i början av 2000-talet, under ledning av Timo Väisänen.

– Och jag trivs fortfarande i mörkrummet, även om jag också kan hata det. Ibland blir det bara inte rätt, speciellt i färgmörkrummet. Det är så många faktorer som påverkar resultatet: temperaturen, hur gamla kemikalierna är... Bilden kan komma ut på helt olika sätt från dag till dag.

– Men film ger en annan känsla och kvalitet. Den här materialiteten är jätteviktig för mig, det är något mer än bilder på en skärm. Alla är kanske inte så nördiga som jag, men när jag går på fotoutställningar står jag ofta nära glaset och försöker se hur en viss bild är gjord.

Född: 1987

Bor: I Helsingfors

Bakgrund: Utbildad fotokonstnär, som tog sina första steg i ett mörkrum på Annegården som 14-åring. Efter ett år på Västra Nylands Folkhögskolas fotolinje studerade hon vidare vid University for the Creative Arts i Rochester och vid Royal College of Art i London.

Aktuell med: Har nyligen sålt tre bilder till ansedda Kiyosato museum of photographic arts. Har i vinter varit en av fem unga kvinnliga fotografer i utställningen Identiteedi olemus på Finlandsinstitutet i Estland och deltar i Suomi Art Fair på Kabelfabriken 25–28 maj.

Nästa projekt: Arbetar tillsammans med sin man Sohei Yasui, japansk fotograf och musiker, på ett projekt om långdistansförhållanden: "Vi har mycket material från våra resor tillsammans och från processen när han sökte uppehållstillstånd i Finland."

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning