Går det att avskaffa stormakterna utan världskrig?

Bild: Wilfred Hildonen

Internet som sådant har faktiskt redan naggat stormakterna i kanten, tänk bara på Wikileaks och Snowdens avslöjanden!

Om några veckor antas Rysslands och USA:s presidenter anlända till Helsingfors till ett möte om världspolitiken. Framtida historiker kommer kanske inte att tillmäta denna händelse någon större betydelse. En titt i historiens spegel öppnar ändå fascinerande perspektiv.

Den amerikanska utrikespolitikens primära mål är att bevara landets ledande maktposition, att förbli störst och mäktigast. Ur det perspektivet gäller det först och främst att förhindra uppkomsten av en rivaliserande stormakt eller allians, som utmanar den amerikanska hegemonin.

Nu är ju Shanghai Cooperation Organisation (SCO) inte precis Natos östliga motsvarighet men, väl att märka, i år har också Indien och Pakistan anslutit sig som medlemmar i denna ursprungligen rysk-kinesiska samarbetspakt (grundad 2001), vars existens så sällan noteras och kommenteras i väst.

En fransk kommentator noterade efter SCO:s nyligen avslutade möte i Qingdao: "Den frivilliga ignorans eller rentav fientlighet varmed EU fortfarande förhåller sig till denna organisation vilar inte på seriösa grunder, bortsett från USA:s vilja att hindra de europeiska staterna att samarbeta med Moskva och Beijing" (Mediapart 18.6).

Borde man således, när presidenterna Trump och Putin slår sig ned i Helsingfors för att prata om läget, utgå ifrån att detta möte, liksom Trumps tidigare sammanträffande med Nordkoreas Kim Jong-Un, ur amerikansk synvinkel handlar om att anpassa sig till och samtidigt om möjligt stävja SCO:s utveckling och utvidgning? Ja, det tycker jag att vore en så kallad realistisk utgångspunkt.

Vad kan då det förestående stormaktsmötet tänkas innebära ur en rysk synvinkel?

I sin intervju med Anna-Lena Laurén (HBL 16.6) betonade den ryska statens taleskvinna Maria Zacharova två saker. För det första att Ryssland vill bryta sin isolering: "Under de senaste tjugo åren har snaran slutits omkring oss ... vi öppnade oss för er – och blev grundlurade. Ni svarade med att omgärda oss med taggtråd." För det andra att undvika krig mellan Ryssland och väst: "Det är det sista vi vill ha i detta livet. Vi är redo för vad som helst – sämre levnadsstandard, alla tänkbara problem – utom krig."

Månne inte just dessa saker, bryta isoleringen och undvika kriget, är precis vad Ryssland och dess president vill? Här bör dock inflikas att det förestående mötets resultat knappast beror enbart på den ena eller andra (eller tredje: i bakgrunden finns ju också Kina med flera makter) stormaktens viljor. Historien är inte förutsägbar i den meningen.

Förvisso innebär "bryta isoleringen" för Ryssland också, vilket andra bedömare redan har påpekat, att vinna erkännande som en jämbördig förhandlingspart.

Efter dessa analytiska påståenden skulle jag vilja tillägga några ord om vad en medmänniska och medborgare kan göra. Ur det perspektivet är problemet mer än någonsin stormakterna som sådana. Hur bli av med dem?

Det finns väldigt mycket som kan och bör göras för att bli av med stormakterna. Jag tror förresten att ungdomarna i dagens globaliserade värld redan genomskådar dem eller åtminstone är mycket nära att göra det. Denna tro kunde någon avfärda som naiv optimism – om det inte vore så farligt. Går det att avskaffa stormakterna utan världskrig? Vad skulle efter ännu ett världskrig återstå av människovärlden?

Världsläget inbjuder till pessimism. Men internet är fortfarande någonting som kunde och borde utnyttjas mycket mer än hittills för att bli av med de traditionella stormakterna, eller för att splittra och begränsa deras makt, vilket ju är samma sak. Internet som sådant har faktiskt redan naggat stormakterna i kanten, tänk bara på Wikileaks och Snowdens avslöjanden! Och Förenta Nationerna har redan ett avtal, signerat av en stor majoritet av världens mindre stater, om ett förbud mot kärnvapen. Det avtalet kan och bör man som medmänniska och medborgare stödja – trots att Finlands statsledning ännu inte har förstått att göra det.

Mikael Böök, Isnäs

Fem saker att komma ihåg när du ansöker om konsumtionskredit:

Ett lånebeslut från en ansvarsfull långivare är en försäkran om att du vågar ta lånet och att det inte kommer att leda till problem. Det viktigaste för konsumenten är att den egna ekonomin klarar av att betala tillbaka lånet. En ansvarsfull långivare tar hänsyn till detta. Fastän räntesatserna verkar svåra att förstå, lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid långivarens ansvarsfullhet. 20.7.2018 - 00.00