Gabriella fick en värdig jungfrutur till Hangö

"Titta, där cyklar vår son, och barnbarnen! Vilket fint välkomnande!" jublar Susanne och Kjell Holmström då Gabriella anlöpte Hangö. Bild: Johanna Häggblom

Då Viking Lines Gabriella för första gången anlöpte Hangö på fredagsmorgonen var det många suckar av lättnad och lycka ombord. För vd Jan Hanses har hoppet tänts för en stund, för Kjell och Susanne Holmström är det som att komma hem – bokstavligen.

Glöm klirret av glasflaskor i taxfree och sjögången över Ålands hav. Då Gabriella rör sig mot Hangö är det i maklig takt med några knops hastighet, för att kryssningsresenärerna ska få uppleva hela konceptet från buffé till sjöfrukost utan att behöva färdas längre än till Finlands sydspets.

Klockan 9 på fredag morgon orkar styrmannen inte vänta ute till havs längre, utan bjuder in lotsen på kommandobryggan. Snart lägger fartyget an i Västra hamnen.

Med ombord kryssar vd Jan Hanses. Han inleder kryssningen med att reflektera över alla regeringens restriktioner som drabbat rederierna hårt. "Det är så mycket som är oklart just nu!" suckar han och tillägger i samma andetag att "nu äntligen är vi på väg igen, tacka vet jag Hangö". Sedan det viktiga, Jan Hanses har aldrig tidigare besökt Hangöregattan (men hans son deltar i regattan i J70-klassen). Han har besökt Hangö endast EN gång i sitt liv, och har knappt några minnen alls därifrån. Bild: Johanna Häggblom

På akterdäck står Hangöborna Kjell och Susanne Holmström. Kjell har nyligen pensionerats från rederiet och bjudits på kryssning av sin fru.

– Med det egna rederiet till den egna hemstaden, säger han och skrattar glatt.

– Men vi har aldrig sett Hangö från den här sidan förut, så visst är det unikt!

Vi blickar ut över den djupa frakthamnen. För Viking Line kunde rutten i princip bli ett bestående koncept, men vd Jan Hanses är inte helt övertygad.

– Logistiskt skulle det inte fungera med att anlända till en transporthamn där passagerarna måste föras i land med bussar. Det är en säkerhetsfråga. Det är rutten Helsingfors-Stockholm vi lever på, det är där det fungerar.

Upplevs coronasäker

Under den här kryssningen saknas det viktiga "fjärde benet" i lönsamheten, ruttpassagerarna. Ingen åker heller till Hangö med egen bil, om man bortser från Kariskillarna Benny Forsman, Kristoffer Lemström och Matts Wickholm.

– Vi tog med bilen, men ingen kommer att vara i skick att köra för att kunna ta den i land, säger de och flinar där de sitter på soldäck och njuter av utsikten.

Kariskillarna Benny Forsman, Kristoffer Lemström och Matts Wickholm säger att det känns nästan som förr ombord. "Lite försiktigare är man nog. Du ser, vi sitter här ute på trygga avstånd." Bild: Johanna Häggblom

På däck står även familjen Pettersson som firar dottern Maijas födelsedag ombord.

– Vi hade länge planerat en kryssning till Sverige, men eftersom det inte gick valde vi Hangö. Det här känns tryggt och bra.

För många är det en slags frihet att vara ombord, en återgång till det normala, ett bevis på att livet går framåt igen. Den känslan återger familjen Pettersson, där de står framför solnedgången och förevigar en stund av lycka. Det här är dotterns Maijas födelsedagskryssning, som föräldrarna så länge velat bjuda henne på. Det blev inget av Stockholmsresan, men det blir Hangö istället. Och havet, säger pappa Pekka, uppvuxen i saltstänkta Kotka. "Vem vill inte vara nära havet hela tiden." Bild: Johanna Häggblom

Det är drygt 900 passagerare ombord, och de flesta menar att de upplever det tryggt och coronasäkert att kryssa den här kvällen. Avstånden går att hålla vid buffén och i pianobaren. Men då artisten Kasmir vid midnatt underhåller vid nattklubben är det få som minns vad som gäller.

Informationsdirektören Johanna Boijer-Svahnström står längst bak och skakar på huvudet.

– Vi kan inte göra så mycket mer än det vi redan gjort, påmint om avstånden, tagit in färre passagerare och uppmuntrat till munskydd.

John och hans fru Viveca är Esbobor, men Jon känner Hangö som i sin egen ficka efter att ha tillbringat många barndomssomrar i spetsvillorna och på sandstränderna. I morgon ska paret träffa några gamla vänner och äta lunch på Hangö casino. "Det var egentligen helt fullbokat, men efter några samtal bland mina kontakter löste det sig." Nu har de ätit gott ombord, och njuter av stämningen. "Hoppas de här Hangökryssningarna blir bestående", säger Viveca. Bild: Johanna Häggblom

Här, på självaste tronen, sitter John Krogius. "Jag är säkert den äldsta ombord", säger 80-plussaren. Tronen är egentligen julgubbens stol, där barn kan låta sig fotograferas med tomten under december månad. Men Jon Krogius är glad att den står framme även i dag. Bild: Johanna Häggblom

Med hallonbåt till Hangö

Plötsligt skyndar intendenten Krista Öhman-Jalonen förbi på jakt efter en räksmörgås som artistens föräldrar beställt på våningen ovan. Det visar sig vara en långvarig tradition som härstammar från artistens semesterresor till havs, både till Stockholm och till Grekland. Det klarnar då HBL senare under natten träffar honom backstage.

– Det räcker med att jag är på någon slags båt, resan kan vara hur kort som helst, men räksmörgås måste jag ha! säger Kasmir, eller Thomas Kirjonen som han heter, och torkar svetten ur pannan.

Bild: Johanna Häggblom

Få visste att Kasmir är finlandssvensk, med rötter i Hangö.

– Jo, min pappa är därifrån! Vi har alltid talat svenska hemma, det ska jag också göra med min son som föddes för en månad sedan.

Kasmirs pappa är finlandssvensk, med rötter i Hangö, Sjundeå och Vasa, hans mamma helt finskspråkig. Själv talar han flytande svenska, och är uppvuxen i Dalsvik i Esbo. Där bor han fortfarande, efter en längre tid i Berghäll. Bild: Johanna Häggblom

Kvällens spelning är hans första på ett och ett halvt år.

– Äntligen fick jag känna mig som mig själv igen, jag som nästan var rädd på förhand. Men publiken kunde ju alla ord! En av de bästa sakerna i mitt liv är att se leenden i publiken.

Sysslolös har Kasmir ändå inte varit under pandemin. Förutom det nya livet som småbarnspappa, så utkom hans fjärde album just den här dagen.

– Allt händer samtidigt, säger artisten som slog igenom med låten Vadelmavene år 2014.

Härnäst väntar en lång rad inprickade spelningar, med start redan i morgon. Väckarklockan har han ställt på 7.30.

– Då ska vi stå på däck med föräldrarna, vi har inte sett Hangö från en sådan här vinkel förut, det får vi inte missa!

Hur är det då med Kasmir och Hangöregattan? Jo, den har han koll på.

– Det var alltid Ankkarock och Hangöregattan. Vi hade ju stuga i Hangö, så jag tog min cykel och cyklade hem på småtimmarna medan kompisarna fick sova i bilen eller på någon båt, säger han och skrattar.

– Fast de flesta hade nog ingen koll på att det var seglare där också!

Mor och dotter Jurvelius har precis stigit upp från buffébordet och fläktar sig i den varma vinden på däck. Hanneles pappa, Marias morfar, tjänstgjorde i tiderna i flottan och var stationerad ute på Russarö efter kriget. Hans historier om ön står bakom beslutet att hoppa på båten till Hangö, och kombinera nöjesresan med minnen från flydda tider. "Vi har fått tillstånd av försvaret att åka till Russarö imorgon, det passade bra i kombination med den här kryssningen. Nu när man äntligen kan kryssa i hemlandet på ett betryggande sätt", säger Hannele. Bild: Johanna Häggblom

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning