Fyrtio cityråttor fick mikrochip – nu kan forskarna syna deras liv

Råttkadaver bidrar till att öka forskarnas förståelse över Helsingfors råttpopulation. Helsingfors råttor bär förhållandevis sällan på parasiter. Bild: Niklas Tallqvist

Aldrig tidigare har Helsingfors råttor undersökts lika noggrant som nu. Utöver spårplattor och dissekering av råttkadaver har ett fyrtiotal cityråttor fått mikrochip. Forskarna hoppas snart ha en klarare bild av de urbana råttornas liv och antal.

Forskarnas uppfattning är att råttpopulationen i Helsingfors så här års är som störst. Vinterns ankomst gör att råttorna minskar radikalt då tillgången på föda rasar. Trots att Helsingfors universitet redan i några års tid har undersökt stadens råttor, är det ännu för tidigt att slå fast hur många råttorna är och hur de rör sig.

– I innerstan och Berghäll kan vi med säkerhet säga att det finns bestående råttpopulationer, medan råttorna i mindre tättbebyggda stadsdelar längre från centrum lättare blir upptäckta och därmed också bekämpade, säger evolutionsbiologen Tuomas Aivelo vid Helsingfors universitet.

Aivelo leder ett mångårigt forskningsprojekt om Helsingfors råttstam.

Mikrochippade råttor i Kajsaniemiparken

Inledningsvis använde forskarna sig av spårplattor som lades ut på olika håll i staden för att få en uppfattning om var råttorna sprang omkring. Aivelo har också via bekämpningsföretag fått råttkadaver som undersökts för att få en uppfattning om råttornas liv. Nyaste metoden att syna råttorna är ett pilotprojekt där hittills 40 råttor i Kajsaniemiparken, i en koloniträdgård och i en centrumfastighet har försetts med mikrochip. Med hjälp av avläsningsstationer kan forskarna följa hur de chippade råttorna rör sig.

Evolutionsbiologen Tuomas Aivelo leder ett forskningsprojekt om Helsingfors råttor. Avsikten är att bena ut hur råttpopulationen i Helsingfors ser ut och hur råttorna lever och rör sig. Bild: Niklas Tallqvist

Trots den moderna teknologin går det ändå inte att spåra råttorna i realtid.

– På andra håll i världen har det gjorts försök att förse råttor med halsband med gps-sändare. Men råttorna är solidariska djur och då en råtta försetts med gps runt halsen har andra råttor på nolltid sett till att befria råttan från halsbandet genom att gnaga sönder det, berättar Aivelo.

Ett annat problem med gps-sändare är att råttorna till stora delar rör sig under jorden, till exempel i kloaksystem där gps-signalen saknar räckvidd.

Forskning i Kajsaniemiparken

För att inte stigmatisera någon enskild fastighet eller koloniträdgård avslöjar Aivelo inte var de mikrochippade råttorna håller hus, bortsett från Kajsaniemiparken.

– Ändå betraktas råttor i stadsmiljön inte med lika oblida ögon hos oss som på andra håll i världen. I New York är råttpopulationerna som störst i tättbebodda områden med svag socioekonomisk ställning, vilket gör råttorna extra impopulära. Men eftersom råttbeståndet i Helsingfors är stort i centrum och Berghäll där bostäderna är synnerligen dyra, är inställningen till urbana råttor hos oss inte lika negativ, säger Aivelo.

Först i ett senare skede kommer forskarna att kunna simulera olika modeller över råttbeståndet i huvudstaden. Fram till dess kan Aivelo inte ge några exakta siffror över hur stor råttpopulationen är.

Men på vissa punkter är forskarna redan klokare.

– Råttbestånden är förhållandevis små. Vi talar om 10-50 råttor som bor på ett och samma ställe. Därför ser vi heller inte blodiga revirstrider mellan råttor på samma sätt som i New York.

– Vi vet också att råttorna hos oss sällan bär på parasiter. De är friskare helt enkelt, säger Aivelo.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning